En djup sorgsenhet blandas med en lika djup lättnad.
Jag är bedrövad, och sörjer lite den framtid jag trodde var min. Men förundrad över att det inte gör särskilt ont, och att de positiva känslorna överväger de negativa. Dock är jag lite i dvala idag, det känner jag, och tillåter mig det.
En lätt impuls att att lyfta luren och ringa för att bara prata, så där som man gör när man är ihop, får undertryckas gång på gång. Vanans makt är inte att underskatta. Ibland kommer känslor av ilska och förorättelse: Hur KUNDE han behandla mig så? De trycks undan lika lätt som de positiva.
Jag känner hur jag ofta skapar meningar i huvudet, sådär som jag gjort med honom genom åren för att försöka hitta förklaringar som har en chans att fastna. Kanske ursäkter som jag vill skall gå in, kanske sådant han gör och säger som sårar mig som jag vill försöka hitta samsyn på. Så där som vi gjort när vi pratat - försökt hitta varandra.
Sedan kommer jag på mig själv och trycker på den metala delete-knappen. Jag har inte vare sig lust eller rätt längre att försöka lära honom något, varken om sig själv eller mig. Och vad spelar det för roll vem som gjorde vad eller att försöka följa vägen fram till där vi är nu?
Nu är nu och jag kan men vill inte.
Nu är nu och han kan så lite att han inte vill (hans ord).
Nu skall jag gå och sätta mig i solen med mitt kaffe och min sudoku, men en katt i knät och en hund vid fötterna. Aaaaah, det är livet :)
låt det ta tid och njut av kaffet och djurens sällskap under tiden!
SvaraRaderaTack Paula. Ja, trots (eller tack vare) att det inte gör mer ont än det gör så är det viktigt att ge själen en liten paus. Ja må vara singel, men dejtingsiterna bör nog inte hålla andan i väntan på mitt medlemskap av risk för död genom andnöd :)
SvaraRaderaBitterljuvt. Är det ord som kommer till mig. På ngt sätt ser jag dig där, i solen, med katten och ditt kaffe. Och ett litet leende samtidigt som sorgen får lägga sig till ro i bröstet.
SvaraRaderaSå glad att du är tillbaka :) Och sååå mkt som har hänt sedan vi sågs, sedan vi pratade ...
Min roman kommer ut på Wahlström & Widstrand den 16 sep. En roman om något som nog inte ligger så långt från någon som har älskat, lämnat, lämnats och sörjt. Jag lägger in webbadressen till min privata sida så får du kolla själv ;) Kommer till Bokmässan där jag ska föreläsa bl.a. Kaaan vi inte ses ngn gång då?? Jag är där hela perioden.
Stor kram
Det är sorgligt och jag får sån hemsk ahaupplevelse så jag plötsligt inser att det jag har, det är inte på riktigt.
SvaraRadera