vänskapsrelation
Ledsamt. Jag lunchade med Den Charmige idag, första gången jag såg honom på flera månader. Han har hittat ny flickvän och är lycklig. Härligt så. Men trist när en förälskelse som blev en vänskap visade sig stå på så svaga ben när ny partner kommer in i bilden. Allt hans prat om hur glad han var över vår fortsatt kanonfina relation och hur bra vi fungerar som vänner. Mycket snack och lite hockey, som vi säger i Göteborg.
Jojo, jag borde väl kanske inte ha blivit förvånad. Jag vet. Men ändå.
Särskilt ledsamt när jag också får veta, bakvägen, hur jobbigt han tycker det är att jag har blivit så god vän med flera av hans kompisar. Live with it baby, sån't är livet, det går vidare. Vuxna människor väljer själv vem de umgås med. Precis efter vår brytning försökte kompisarna och jag hålla ner umgänget kraftigt, för hans skull. Att han fortfarande tycker det är ett problem, ett år efter att vi gjorde slut och med en ny flickvän på armen - det finner jag personligen mest egoistisk.
"Detta är MINA kompisar, bara bara MINA"
Inte så att han säger det till mig, men till andra av sina vänner. Quote:
"Nej, jag umgås inte så mycket med M & T längre, det är så himla jobbigt att MsTake skall vara med." Men gud...
Livet fungerar inte så - i alla fall inte mitt liv. Det känns trist. Egoistiskt.
Kallprat idag. Det var mycket att "catch up" sedan sist. Nästan som en avrapportering, som tog slut lite för fort. Istället för en myskänsla av att äntligen fått träffa någon jag bryr mig så mycket om kom jag därifrån med en kymig känsla i magen.
Fan så trist...
-----
Andra bloggar om: kärlek, vänskap, kallprat















