tisdag, april 04, 2006

THE END / FIN

Som en film. En sorgsen.

--------------------------------------

Vi står på perrongen. Han har mött upp mig på stationen med min tunga väska. Bara minuter kvar tills tåget skall gå.

Vi går in i tåget och han hjälper mig att stuva undan väskan. "Följer du med mig ut?" Frågar han, och jag kan bara nicka.

Vi står på perrongen. Armarna om varandra. Stirrar varandra djupt in i ögonen. En tår rinner ner för min kind och han fångar den med sitt finger. "Får jag ringa dig?" Frågar han, och jag kan bara skaka på huvudet.

Vi står på perrongen. Håller om varandra hårt. HÅRT. Han viskar i mitt öra med skakig röst "Jag ringer dig, så får du bestämma om du vill svara eller inte." Jag gråter in i hans axel. Tyst. Innerligt. Hela kroppen skakar. "Nej. Du kan ringa mig, om du beslutat att du kan committa dig till mig. Bara då."

Vi står på perrongen. Han kysser en tår från min kind och placerar mjuka läppar mot mina. Jag kysser honom tillbaka. Hungrigt. Han skakar. Hans ögon glänser.
"Men jag älskar dig."
"Inte tillräckligt."

Någon blåser i en vissla. Den kvinnliga konduktören går förbi oss in i tåget. Jag rätar på ryggen. Håller honom på armlängds avstånd. Tittar på honom med ett skakigt leende. Försöker pränta in hur han ser ut, just nu, i mitt minne.
"Hejdå."
"Ta hand om dig."

Han står på perrongen. Jag står på tåget. Dörrarna har stängts. Han står utanför, blåser mig en kyss, knyter handen över hjärtat. Han blundar hårt, det gör ont. Jag står innanför och dör inuti.

Han går längs perrongen. Följer tåget som rullar. Jag går inne i tåget, mot honom. Stannar vid min plats. Vi ser varandra i ögonen så länge som det bara går. Ser honom försvinna.

Sätter mig vid min plats. Stirrar ut genom fönstret med tårarna rullande okontrollerat ner för mina kinder. Lämnar Stockholm.

Lämnar Honom.

--------------------------------------


Andra bloggar om: , , ,

23 kommentarer:

eline sa...

Vad fint du skriver om någonting sorgligt.
Det finns ingenting värre än tågavsked.

Fabbe sa...

Men dra åt helvete, det var nog bland det mest gripande jag nånsin läst. Grymt känslosamt.

Matt sa...

Verkligen fint skrivet.

Antehuga sa...

förlåt min elakhet,men du borde börja skriva trånsjuka tonårs-pockets,herregud, jag saknar bara den vite springaren.

Lev väl!!!

Ms.Take sa...

Tack, alla nya, vänliga själar. Jag grät medan jag skrev det, jag gråter om jag läser om det (så jag låter bli)

Antehuga - jag är inte typen som raderar kommentarer, men det här kom rätt nära. Nej, jag förlåter inte din elakhet och det är förmätet av dig att börja ditt förminskande av mitt krossade hjärta med en ursäkt. Att be om ursäkt betyder inte att man får den.

Miss Z sa...

DU e stark! Är väldigt imponerad!
och jag blir insiperad av dig också...

Önskar dig allt lycka!
/miss Z

odenplan.nu sa...

Ms Take. Nerverna i en påse bredvid...och det är tågresor och avsked på perronger...och glastak, gråa skyar och alldeles för långt hem. Kramar/M

Anonym sa...

Så bra skrivet, Ms T!

Nini sa...

Åh fy fan. Aj. Jag dör lite inuti när jag läser. Det gör seriöst ont i mitt hjärta när jag läser och jag får tårar i ögonen.
Finaste...jag hoppas så att det löser sig. På bästa sätt. Hur det nu är...

Anonym sa...

Åh, nu vill jag att alla ska få bli kära och lyckliga. Jag är less på att vara ledsen o att så många andra är det också. Var är våra drömprinsar?!!?

eff sa...

Hjärtskärande.

Men nu ligger bollen hos honom, och det är bra. Nu kan han visa sina rätta färger. Vill han ha dig eller ej, det definitiva svaret. Och vill han inte det så gör han bort sig och du får svart på vitt att han inte var värd dig.

Oavsett vad så tror jag att du kommer se tillbaka på den dagen som en tidpunkt där du visade prov på stor inre styrka och självinsikt. Det är ju ändå ett bevis på att du älskar dig själv. Och det känns bra i maggropen hos mig. Kramar.

Chris sa...

om det är en endaste liten tröst är du en människa som kan beröra. jag gråter med dig fastän vi aldrig har träffats.

all min kärlek.

Anonym sa...

Instämmer med eff, du visar verkligen prov på inre styrka!

Sitter här med gråten i halsen.. Känner med dej ska du veta! *kramar*

Antehuga sa...

Hej.
Du har rätt .Det var fel att be ursäkt för min "elakhet" jag menade ju inte nåt med det.jag tar tillbaka min ursäkt, men inte min reflexion

Lev Väl

mitt fyrverkeri sa...

Hjärtegumma!
Allt är redan sagt.
Tänker på dig!

Ms.Take sa...

Ljus och värme till er alla. Jag suger åt mig, i mitt trasiga hjärta som trots allt känns rätt starkt idag.

Anonym sa...

Vad är det för fel på alla dessa förbaskade karlar som säger att de älskar men inte vill vara ihop?

Jag håller på dig...

Anonym sa...

Näää... Jag kan ju inte låta bli att gråta.
Det där va, helt klart, bland det finaste du skrivit här.
Fan, jag som verkligen hade hoppades på er! Såg liksom ert förhållande som ett kommande bevis på att kärleken inte segrar (alltså inte på ett egositiskt sätt, utan för din skull...)

Och jag lider med dig...
Verkligen.

Fisso sa...

Shit!!!

Andreas sa...

Det mesta är redan sagt.

Men det känns helt klart som det var rätt beslut du tog. Stå fast vid det bara så ska du se att du går vidare i livet som en starkare person.

Varma tankar och positiva känslor.

Nini sa...

En sak kvar att säga:
Antehuga - Du är fan dum i huvudet på riktigt. Du borde fattat förta ggn å sen bara varit tyst =/

Osmidig.nu?

RvT sa...

jättekram till dig, och en bajskorv i näsan på antehuga. åh. kram. KRAM!

Antehuga sa...

Bästa nini och "rosa från trosa"(kul namn )Tack för er åsikt.Jo jag "fattade" men jag har trots det min åsikt kvar. det ni tycker känns(och kanske är) äkta känns likt f-bannat väldigt "vita serien"-aktigt för mig.
men tack för era åsikter.
lev Väl