Så, ummm - någon där?

Bara lite nyfiken, så där när skrivklådan börjar komma tillbaka - om det finns NÅGON som fortfarande hoppar hit? =)

Allmän fråga

Hörrni, alla ni som fortfarande läser men inte kommenterar så mycket längre, jag har en fråga till er.

Är det någon som gjort en LPG-behandling mot celluliter? Eller känner någon? I sådana fall, funkar det?

Och när jag nu ändå frågar kan jag passa på att släga ut samma fråga om fettsugning. Jag tror inte att det är något jag skulle göra, men skulle min kropp efter att jag gått igenom Projekt Hälsa och landat där jag vill i vikt och midjemått fortfarande inte ha släppt depåerna på höft och lår skulle jag eventuellt överväga det, så jag är lite nyfiken.

Alla svar emottages tacksamt, samt självklart diskussion runt själva fenomenet :)
-----
Nötter:
* Jag vet, det är mitt eget fel efter att ha haft så lång paus...
-----
Andra bloggar om: LPG, fettsugning

Fortsatt om att outa eller inte

Hörrni, tack allihop för att ni svarar på riktigt, fortsätt med det. Det är väldigt skönt att läsa kommentarerna. Detta höll på att bli en kommentar men den blev så lång att den fick bli ett eget inlägg.

Forsätt också rösta, är ni snälla!

Egentligen står det väl mellan 2 riktiga val...

1) Fortsätta med den här bloggen i nuvarande form. Jag älskar att skriva den, älskar interaktionen och ett visst mått av anonymitet finns ändå kvar - om än i skirtunt lager.
2) Outa i den här bloggen samt ha en annan, helanonym för att lufta mig i.

För att inte skriva alls, det tror jag inte på. Jag vehöver detta. Hur det än blir får den här bloggen fortsätta existera, så jag kan fortsätta med åtminstånde stora dela av det som gör den så njutbar för mig. Det värsta skvallret och skandalerna får jag väl hålla mellan hemmets fyra väggar som "normalt folk" gör, det mesta jag har att skriva om är nog ändå fortfarande oskyldigt nog för att kunna vara kvar. Och det har blivit riktigt roligt att ha människor som läser som kan historian, eller åtminstånde kan läsa sig till historian om ni vill, så att jag inte alltid behöver skriva allt från början.

Kommentarerna blir allt roligare och mer insiktsfulla ju mer ni vet om mig, vilket också är roligt. Ett par, ett ytterst litet fåtal, av er har jag träffat - och det har varit underbara möten som ger mig mycket. Jag kommer att hålla det så, till ett ytterst litet fåtal, det känns också viktigt.

Tack skall ni ha, alla ni som läser, kommenterar och lever er in i mitt liv. Jag trodde det aldrig när jag började, men det har blivit en viktig ventil för mig. Ett andhål.

Så tack.
-----
Andra bloggar om: frågor, bloggbetraktelser, andrum, interaktion

Outa?

Jo, jag vet.
Jag har blivit lite tråkig...

Visst skulle jag vilja säga att det inte har något med MrX att göra, och på sätt och vis har det inte det, men ändå lite. Jag har, helt enkelt, lite mindre ensamtid. Men det är inte den största orsaken, långt därifrån.

Det faktum att allt fler i min omgivning hittat hit, och alltså vet vem jag är, lägger tunga spår över bloggandet. Inte så att det stör mig att de vet vem JAG är, men det betyder ju också att de vet, eller kan lista ut, vem det är jag skriver om. Med en humor och en skrivstil som alltid varit lätt cynisk, mycket ironisk och bara ungått uthängade för att jag hållit mig så pass anonym så... ja, ni fattar?

Om jag, säg, skulle ha varit på en fest som var rolig på sitt - lite makabra och rätt trista - sätt, så kan jag inte skriva det här längre, inte ens på ett humoristiskt sätt, om nu vännen som höll festen råkar läsa. För såra, det har aldrig varit min melodi.

Om jag nu skulle råka ha en vän som inte är en vän längre på grund av en hel rad med händelser utanför båda våras kontroll, väl värda att läsa (och skriva) om, så kan jag inte skriva det här. Om nu vännen skulle läsa, och vännens vänner skulle läsa - det blir så fel.

Säg nu att det händer något soligt, makabert, Lars Norén-aktigt i min familj, vilket händer titt som tätt. Då är det ju så att jag har familj som läser.

Historierna om MrX? Han har VÄNNER som berättat för honom att de hittat hit. Han har bett dem att inte läsa, men visst har jag ett ansvar, ett stort. Ett inte-längre-så-anonymt-och-jävligt-publikt forum är inte nödvändigtvis bästa stället för att älta mina bekymmer.


Så jag skriver, när det faller mig in, och tänker nuförtiden efter så att jag inte säger saker som kan såra den, eller den, eller den, eller den. Till och med när jag känner mig safe går det fel. Dagarna efter att jag skrev det här inlägget träffade jag personen i fråga på krogen och blev, halvt på skämt, pikad för att jag hängt ut honom på nätet. Uhhh, ok...

It was bound to happen, and now it did. Så då återstår bara några alternativ.
1) Jag outar. Bild and alles. Hej, jag heter xxxx och bor här och jobbar här. Så här ser MrX ut.
2) Jag outar inte, fortsätter att vara så IPK (Icke Politiskt Korrekt) som möjligt, men kan inte skriva om allt. Som nu, ungefär.
3) Jag outar, eller inte, och startar en annan, helanonym blogg, med ett annat skrivsätt.
4) Jag slutar blogga.

Alternativ 4 tror jag inte riktigt på själv, faktiskt :)
Tyck, tänk, och rösta här till höger. Kom gärna med egna förslag, här i kommentarerna. Hade jag fått välja helt själv hade jag stannat i den här bloggen, med samma skrivsätt som för något halvår sedan när jag var så anonym som man kan önska. Men efter två år var det väl kanske inte så konstigt att det börjar läcka.

Jag behöver hjälp, faktiskt...
-----
Andra bloggar om: poll, att outa eller inte outa, förslag, hjälp, anonymitet

Namnförfrågan

Det här var bättre. Idag hölljag också på att komma lite sent, men det var av trevligare orsaker och utan stress. Det var ovanligt svårt att komma ur sängen med en stor pälsboll på ena sidan och en liten en på andra som låg och spann ikapp.

Stereo-purring, very sweet.

Alla mina katter får töntiga/fåniga namn, eftersom de är så grymt vackra och inte sällan grymt dyra - för att väga upp lite. Just nu kallas den nya förmågan för lilleman, medan vi försöker komma på vad han skall heta.

Fluffer - vad tror ni om det? =)

Tyck till, och kom GÄRNA med egna förslag! (Tänk på att det är tilltalsnamn jag är ute efter, så långt och/eller krångligt att säga går bort)
-----
Andra bloggar om: kattnamn, töntfaktor, lätt, Fluffer

Gagagagagaga

Jag blir galen.
Insane in the membrane

Tokig.
En rop på hjälp går ut till er som orkar och kan, för snart sätter jag mig på golvet och gungar och sjunger lite för mig själv.

Nu har jag tillbringat hela igår och hela idag med att göra iordning ett par datorer som är nästan perfekta. Säger nästan.

Den lilla imperfektionen är det som får mig att slita mitt hår. Datorerna kör tyst som en viskning och snabbt som en formel1. Jag tror att mottagarna kommer att bli mycket nöjda med dem.

Tills de försöker starta om. Det går nämligen inte. Av något skäl är det enda sättet att få dessa datorer att starta om att:
1) trycka "starta om"*
2) dra ut sladden
3) vänta minst 30 sekunder
4) sätta i sladden igen
5) trycka in startknappen

Obs att detta gäller även när datorn startar om sig själv vid installationer eller ändringar i BIOS.
Omstarter - no can do, säger de båda två. Jovisst, dioder lyser upp och fläktar drar igång, men ingen signal till skärmen och inget spinn i disken. Jag kommer inte ens till BIOS; det är bara svart.

Lådorna kommer med inbyggd nätdel på endast 300W, men eftersom grafik och ljud är integrerat på kortet** borde det vara plenty. Efter att jag provat på att köra omstarter utan hårddisk och CD inkopplade och får samma resultat ändå. Så det har inget med felkopplade diskar att göra, och den extra strömmen moderkortet får när jag inte kopplat in SATA-diskar/DVD'r hjälper alltså inte heller

Nej, jag har inte flashat BIOS. Jag har tillbringat de senaste två timmarna med att försöka få ordning på en bootable sticka,. för floppy har de inte. Det här borde jag fösöka få ordning på ändå eftersom kortet visserligen identifierade processorn korrekt, men av något skäl satte den att köra på halvfart, så jag fick gå in och ställa hastigheten manuellt...

Andra förslag? Någon? Snela?
-----
Nötter:
* Väljer man istället att trycka "stäng av" måste man allt som oftast utföra proceduren ovan 2 gånger.
** Abit Fatal1ty
-----
Andra bloggar om: datortrubbel

Historik

Jag började skriva nätdagbok långt innan jag började blogga.
Faktiskt är att mitt första nätdagboksinlägg (på Lunar, huuuuga) kom till samma dag som jag och MrX gjorde slut på riktigt. Misdommarafton 2005.

Av något skäl ville jag ha min dagbok även i skriftform, så jag brukade printa ut den. Alla inlägg är prydligt samlade i en ganska tjock pärm. Jag har inte läst den pärmen sedan jag skrev den, och Lunarkontot är sedan länge borta, men jag funderar på att gräva mig igenom den snart.

Det lär inte vara så rolig läsning. Jag var helt nyligen utbränd (18e Mars 2005) och alltså pinfärskt singel. Djupt deprimerad, to say the least, men med en enorm skrivarglöd och behov av att verbalisera.

Det var Maza som fick mig att börja blogga. Inte för att hon bad mig utan för att hon började blogga själv. Fram till dess var hon en av de Lunarpersoner (f'låt om du ville att det skulle vara hemligt Maza:)) vars dagbok jag läste, och som läste min. När hon började blogga mer och mer blev det allt längre mellan dagboksinläggen, så jag började läsa bloggen också. När jag börjat läsa hennes blogg började jag läsa andra bloggar... och som vi alla vet är inte steget så långt till att starta en egen då.

Så föddes Miss Take, som jag skrev mitt namn då, och den här bloggen. När jag började blogga här så hade det gått ett drygt halvår sedan brytningen med MrX, och 9 månader sedan väggen kom och slog mig i näsan. Depressionen hade börjat släppa, mycket tack vare en fantastisk läkare och bra mediciner, men också ett sjusärdeles jävlaranamma från yours truly.

Jag var mitt inne i en sväng där jag å ena sidan försökte få ordning på min själ, å andra sidan försökte knuffa bort MrX från mina tankar genom en vansinnig dejting-frenzy. Men men, ni vet allt det där, ni som läst bloggen från början. Vad ni inte vet, är vad som hände innan.

Min stilla undran är alltså... skulle det vara nice att få de första 6 månaderna, de som numera bara finns i min pärm, på plats (bakdaterade så de hamnar rätt) i bloggen? Jag får editera lite förstås, eftersom det på Lunar var en stängd dagbok som bara fick läsas av inbjudna. Men, med dessa små ändringar kan jag lägga in dem här - en i taget.

What say you, bra eller anus?
-----
Andra bloggar om: bra, anus, historik, depression, utbrändhet

Bekräftelsemonstret

Lustigt det där, med män och kvinnor - och hur vi hanterar problem i relationer på olika sätt.

Jag har en vän, en kille, som är en riktigt bra vän. En kanongó grabb. Men usel på att hantera relationer av det kärleksfullare slaget. En bra vän men en usel pojkvän, helt enkelt. Han har lite bekräftelseissues, som han löser genom att vara... ummm... lösaktig.

Ja, ok - jag har väl också haft mina promiskuösa studer, det går att läsa om några av dem här så det vore fånigt att förneka, men visst verkar det som att det är vanligare bland män - att mata bekräftelsemonstret med sex, utan tanke för stunden på vem som skadas på vägen? Jag har många manliga bekanta och vänner, och har efter åratal av nära umgänge med dem blivit lätt luttrad.

"Vem kan man tro på?" frågar väninnan som har haft närkontakt med just den här killen jag började att skriva om.
"Den man väljer att tro på" svarar jag "Men alla människor ljuger. Du, jag, alla. Ibland. Man får tro på den man väljer att tro på. Och ibland är det helt enkelt bäst att tro och inte veta."

Kvinnor gör det också, men som det verkar oftast med en lite mer högljudad gubbe på axeln som skriker till om man, till exempel, har någon inte fast men i alla fall nästan, i sitt liv. Gemensamma löften om att inte ligga runt.. ÄR det så att de betyder mer för kvinnor? Är vårt bekräftelsemonster lite mer samvetsgrant? Eller finns det helt andra skäl?

Vad tror ni?

P.s. Detta inlägget har, faktiskt, inte ett skit med MrX att göra :)
-----
Andra bloggar om: bekräftelse, sex, löften, one night stand

Varför bilderna dröjer

Nerdpostalert!!

Det är lite tråkigt att skriva inläggen om resorna utan att kunna bifoga passande bilder.

Som jag berättat förut slutade min skärm funka. Ni Vet? Skärmen?

Efter lite kontroll med hjälp av min bärbara kunde jag konstatera att varken själva skärmen eller kabeln var problemet. Fungerar finfint att använda som dual display. Jaha. Återstod då (trodde jag) grafikkortet. Kunde det blivit något fel på drivarna (i och med Vista-installationen - hade jag kanske windows standarddrivare...) så att kortet skickade genom fel port?

Kändes fånigt att lägga flera hundra på en adapter bara för att kolla det, så istället lånade jag ett gammalt grafikkort av annat märke på jobbet. Tanken var:

1. Ta ut mitt eget grafikkort, sätta i det lånade (som inte behöver pci-express-sloten) och starta upp datorn*.
2. Göra det lånade till default kort.
3. Sätta i mitt eget igen och uppdatera drivarna och inställningarna
4. Göra mitt eget till default.
5. Ta ut det lånade kortet

Det lät väl som en bra plan? Jo men det tyckte jag också. Problemet var bara
att den funkade inte!

Inte heller det lånade, bevisligen fungerande, grafikkortet fungerade. Min skärm envisades med att ha en liten ruta med "No Signal" långsamt omkringglidande. Liksom retsamt. Jaja, jag har SETT det nu! Orosmolnen steg. Är det inte kortet det är fel på heller? Men vad f-n...

Dags att felsöka. Jag plockade ur båda grafikkorten och startade om datorn. Målet var att få den att pipa**. Starta om datorn. Inget pip. Inte ens ett ynkligt. Meeeeeeeen!

Hårdhanskarna kommer fram. Här skall jävlarimig fås fram ett pip! Jag plockar ur ljudkortet och S-ATA controllern samt stryper deras strömtillförsel och lägger dem åt sidan. Nu har jag inga kort kvar, och heller inga hårddiskar (fast de sitter kvar i lådan) då de är S-ATA båda två. Omstart. Inget pip!

Rycker allt RAM. Inget pip.

[Det här har jag plockat ur datorn]

Pluggar ur varenda kontakt in i moderkortet utom själva strömtillförseln. Plockar ur BiOS batteriet, väntar en kvart. Startar upp utan batteri. INGET JÄVLA FÖRBANNAT SKITPIP!

[Så här ser det ut nu (större bild om du klickar på den)]

Ok, I'm beat. I'm at wits end. Det enda jag har kvar att plocka ur är processorn (se bild ovan). Jag tänkte ta med datorn till jobbet och se om någon av grabbarna kan banka liv i den, men den väger ju som en mindre tank så jag orkade inte. Kanske lånar kärran och går hem och hämtar den på lunchen. Men ärligt... jag behöver HJÄLP.

Alla förslag mottages med tacksamhet***.
-----
Nötter:
* Eftersom jag inte har någon bild sker naturligtvis alla omstarter med on/off switchen. Svider i hjärtat, det gör det...
** För lekmannen; Din dator behöver lite saker för att fungera, såsom grafikkort. Hittar den inte ett giltigt kort skall den klaga, med ett pip. Hittar den inget operativsystem klagar den, med ett annat pip, och så vidare.
*** Undantaget; Köp nytt moderkort. :) Nu bara MÅSTE jag lokalisera vart felet är först, jag blir galen!
-----
Andra bloggar om: datorkrångel, datorslakt, pip

humörsvängningar

Lustigt hur det går upp och ner.
Humöret. Vädret. Entusiasmen.

Jag är lite i en nerfas just nu, men jobbar hårt på att ändra det. Ibland är det lite svårt att veta viken ände man skall börja i bara. Att börja träna igen borde göra susen, men klarar knät det? Frisbee i Slottskogen i fredags var en pina.

Gräva in mig i jobbet - en teknik som fungerat förut, kanske?

Shoppa? Alltid en fungerande korttidslösning. Men just det, kort.

Dejta? Bekräftelsemonstret får en kick. Men.. nej just det, jag dejtar ju faktiskt inte just nu. I alla fall inte fler än en. Även om det är sällan.

Fler förslag? Åsikter?
-----
Andra bloggar om: nedstämd, humör, livskvalitet

Dagens Outfit?

Jag har många gånger småskrattat för mig själv över conceptet "dagens outfit" som översållar alla självutnämnda fashionstas bloggar. Även om man försöker går det liksom inte att undgå dem. Särskilt humoristiskt blir det för att alla är så otroligt lika varandra. Det är tunika från H&M, leggings från Lindex så långt ögat kan nå.

Ibland har jag lekt lite med tanken på att göra något liknande, med mina outfits - dagsoutfits that is.

Men hur kul blir DET? Grågrågrågrågrågrå liksom. Fast visst, jag har ett par bedårande dräkter i andra färger än grått & kritstreck också - och så finns ju alltid fredagarna, då man kan släppa loss LITE. Åsså var det det där med skorna...

Äh, vi kör ett exempel! Dagens outfit (gårdagens faktiskt, men men). Klicka för större bild.

Kostym, grafitgrå kritstreck, råsiden: Emporio Armani
Skjorta: H&M
Pärlhalsband: Baglady
Klocka: (under kavajen): Giorgio Armani

Vad tycker ni? Skulle det vara lite kul? Eller mest bara trist? Tyck till*! (Vill du inte använda röstningen så kör på kommentarerna, eller både och).

Dagens Business Outfit?
	JA! Det vore kanonroligt!
	Jo, men det kunde vara lite kul.
	Nja, om du måste så...
	Nej, vem fan bryr sig om dina kläder??
Free polls from Pollhost.com

-----
Nötter:
* Ok, så jag GILLAR röstningar! Interaktion is the name of the game med en blogg för sjutton. Det kommer fler, I'm warning ya! =)
-----
Andra bloggar om: dagens outfit, affärskvinna, kostym, armani

Det var då fan....

Nu har jag letat skor på nätet i flera timmar och lyckas bara inte hitta något som kommer ens i närheten.

Jo, om jag söker på porrbutiker - fast då är skorna snygga men i lack och har en 3 cm platå... not quite what I'm after.

Leg Avenue - som väl är någonstans mitt emellan - är där jag kommer närmast... men jag kan inte riktigt bestämma mig. Snälla snälla, tyck till! ett

Jojo... jag vet - här var det P-stjärnevarning. Men vackra. Ingår inte heller i röstningen.

Alla skor är sandaletter eller har i vart fall öppen tå - enklaste sättet att inte felköpa när man inte kan prova...

MsTakes sko-poll!

Val (1) Lite väl lite bling, men jäkligt coola i kontrasten med rött och svart. Dock i lack... inte riktigt min grej...

Val (2) - Mer understated, men ankelrem och bling ändå.

Val (3) - For variation.

Val (4) - Högt, bling och silverklack, alla rätt. Men är de snygga eller bara billiga?

Ok, så vilken blir det?
	Nummer 1, så klart. Röda kontraster är häftigt!
	Nummer 2 är klart snyggast. Understated lyx - classy!
	Jag gillar mer goth stilen, så 3'an, hands down!
	Här har du vinnarna. Nummer 4, gogogogo!
	Köp alla, you sex kitten you!
	Äh lägg av, tror du du är Jenna Jamesson eller?
Free polls from Pollhost.com

(Du kan välja mer än ett alternativ)
-----
Andra bloggar om: skor, klackar, bling, hjälp!

Skofetish

Jag vet att jag inte är ensam om att älska skor, men det kanske inte är alla som har ett vitrinskåp i hallen med de vackraste uppställda. Bara en av varje.

MrX kommenterade det senast han var hos mig.
"Men vad fan MsTake, har du skapat ett "shrine" till dina skor?"

Uuuuh, ja - lite så kanske :)

Mina senaste utekvällar har dock uppdagat en skriande brist i skohyllan. Jag har bruna skor, röda skor, skor i guld och skor i silver, höga stövlar i alla upptänkliga modeller... men endast ett par svarta - och de är nästan omöjliga att gå i.

Liksom de flesta av min partyskor har de 4'-(c.a 10 cm)-klackar och är extremt vackra/kvinnliga. De inhandlades för ett par år sedan under en resa till Cannes - där de stod i ett glasskåp i hotellobbyn och skrek till mig vareviga gång jag gick förbi. Till slut, hemresedagen, kunde jag inte hålla mig längre utan gick till affären (Versace, G - inte D) och provade.

De satt otroligt bra och jag beslöt mig på stört. Ingenting var prissatt i affären så jag blundade och lämnade fram kreditkortet, utan att fråga. Jag resonerade som så att "Måste jag fråga vad de kostar har jag inte råd med dem".

Det var rätt sant - jag hade inte råd med dem trots att jag inte frågat. De är nog bland det dyraste jag har hemma, skinnsoffan inkluderad.

Anyway - Vad jag inte tänkt på när jag köpte dem är att satin töjer sig - mer än läder. Ett par bra satinskor skall köpas en halv storlek för liten. Resultatet är att efter 2 tillfällen då jag glassat runt med dem på fötterna kan jag inte längre ha dem. Jag funderar allvarligt på att gå till en skomakare och se om jag kan bygga in en sula på de tunna, smala och mycket pimpinetta skorna.

Alltså äger jag ett par underbara svarta festskor, men jag har egentligen inga svarta skor att ha på mig när jag går ut.

Därav mitt problem.
.
.
.
.
.
Det finns INGA svarta skor i affärerna just nu! Studenten och balernas tid är över oss och silver, vitt och guld finns det gott om, överallt. Men svart? Nepp.

Jojo, svarta skor finns det... men svarta MsTake skor med 10cm-klack och lite (ok då, mycket) bling-bling saknas. Jag var runt en sväng och inte ens KAren Millen, annars drottning av bling, kunde avhjälpa problemet.

HJÄLP! Vart skall jag få min sko-fix? Jag känner hur abstinensen redan får mina händer att skaka.... Några idéer?
-----
Andra bloggar om: skor, fetish, 4-inch-heels, Versace, bling-bling

Gold-digger

I lördags var det möhippa. Två av mina goda vänner skall gifta sig, med varandra, och bruden togs ut på njutningsfull och icke-traditionell möhippa av några vänner.

Icke-traditionell då vi valde alternativet "absolut ingen förnedring", istället var det upplevelser och glädje som präglade dagen, samt en vansinnig massa champagne och jordgubbar. Det var oljemassager och lera, smink&hårkurs och en privat salsalärare. Skitsnygg, och dansade som en gud. Njutning.

Dagen ja, den varade från 10 på förmiddagen då vi möttes upp utanför Storan, och slutade 4.30 på morgonen då jag vandrade hem från BurgerKing efter att ha dansat fötterna trötta på Peacock.

På Peacock hade vi träffat ett annat gäng, ett killgäng. En svensexa, minsann. De satt i tjusiga kostymer och stora flaskor runt ett av de största borden. Det kändes lämpligt att de två gängen festade ihop, så det gjorde vi. Snygga, hela bunten*, och trevliga - tyckte jag först.

Under kvällens gång försökte inte mindre än tre av dem få med mig hem**. Jag säger inget ont om det, man har all rätt att försöka ragga på krogen. Det som störde mig var sättet försöken gick till på.

1. Den förste killen tryckte ner en 100-lapp i min kjolslinning och bad om en lap-dance.
2. Den andre grabben välte ner mig i soffan och satte en hel flaska champagne i mitt knä
3. Den tredje förde en "djup" och sluddrande monolog om hur otroligt mycket pengar alla vid bordet hade, direkt följd av "Kan inte jag få se din lägenhet nu??". Smooth. Jättesmooth. NOT!

Men boys, är det verkligen så sorgligt att detta är bästa raggningsknepen? Va? Eller var detta en ovanligt brattig bunt - jag bara frågar?
-----
Nötter:
* Fast min förmåga att bedömma det var kanske något nedsatt av dagens konstanta alkoholintag.
** En föresats som kanske hade lyckats bättre om inte MrX legat i min säng, vem vet?
-----
Andra bloggar om: möhippa, Peacock, raggning

Japanen

Nu skall vi ha en liten tävling... Så här ser den rare och extremt ursäktande japenens profiltext ut.

[Övertext]I am a Japanese as I see it. 　　I am interesting, and gentle, and a wild man is said to me. It is stopped because misunderstanding[/Övertext]

"Hello. I am a Japanese. 　I am searching for the partner who gets married at this site. 　Love is a connection. 　No matter how much there is love, it can't mix without a connection. 　Singleness was made in me till now. 　Because, it has a difficult problem. 　That is an international marriage in love. 　An unexpected meeting with the person and the person is very difficult. 　Still I am searching for the partner. 　If, let's promise the eternal love when you accept me. But, I am poor at English. 　I am sorry."

Jag gissar att ett översättningsprogram har använts, vilket ibland har lyckats och ibland... öhhhh... inte.

Några takers på vad det står egentligen? Särskilt överskriften intrigues me...
Kom igen nu, gnugga geniknölarna. Bästa svaret vinner en dumlekola =)
-----
Andra bloggar om: dejtingsite, japanska, språkförbistring

Affärsidéer

Hela kvällen tillbringad med underbara vännen R. De sista par timmarna var vi hemma hos henne och hennes sambo S var med i samtalet.

Vi drack drinkar och diskuterade affärsidéer.

Lustigt hur mycket bättre idéerna verkade allteftersom timmarna gick... Jag har en smygande känsla att jag lovade investera i något, jag minns dock inte riktigt vad.

Kära frågespalten:
Är det normalt?
-----
Andra bloggar om: frågespalt, vänner, affärer

Mr X - In my Dreams

Jag har börjat drömma om honom igen, appropå ingenting verkar det som. De flesta drömmarna är inte så trevliga. Han är lite jobbig. Irriterande.

• Han lånar min bil och lämnar inte tillbaka den när jag behöver den, så jag hamnar i kläm.
• Han flyttar min stereo utan att fråga mig först, till ett ställe jag inte vill ha den.

Sådana saker.

Blandat med lite mys så klart, men större delen av drömmarna handlar om att han gör irriterande saker som får mig att behöva gnälla och bråka, vilket får mig att inte riktigt tycka om mig själv, heller.

Undrar om det är ett bra* eller dåligt** tecken. En kombo kanske? Jag undrar hur de skall tydas. Vad tror ni?
-----
Nötter:
* Som i "Det undermedvetna bearbetar att han inte är Prince Charming utan rätt jobbig." Alltså - I'm getting over him.
** Som i att jag ogillar/skyller på mig själv och han fortfarande har förmågan att sänka mitt självförtroende.
-----
Andra bloggar om: drömmar, Mr.X, oro, irritation, kärlek

Fråga Läsarna

Inlägget "Det Visste Ni Inte Om Mig" ledde rätt så oväntat till en intressant och rätt så rafflande tävling, samt till den nya labeln "Fråga Läsarna". Det enda som saknades var Betsson =)

När den tog slut kom det förfrågningar från flera håll om att köra en tävling igen, senare. Låter det fortfarande som en bra idé? Och, i sådana fall, vad skall den handla om?

Jag har några idéer, men fler förslag mottages alltid tacksamt! =)
-----
Andra bloggar om: fråga läsarna, tävling, handling, betsson

Vilken skall bort?

Tänk 5 myror är fler än 4 elefanter, och lura ut vad som känns konstigt i följande lista av intressen
(hämtad från onämnd beundrare på SD)

Mer jag tycker om
Sjuk humor,filmer,åka snow racer,skicka sms,tala länge i mobil,skratta,tävla,göra ett bra jobb, bdsm

(Hugade spekulanter kan få webadressen:))
-----
Andra bloggar om: eller hur?, spraydate, humor

Födelsedag

Förresten: Ja må den leva, ja må den leva, ja må den leeeeeeeeeva uti hundrade år.

Igår (30/1) fyllde min blogg 1 år. Tänk vad tiden går. Och herregud, vad mitt liv är annorlunda idag.

Jag är lite nyfiken. hur många är det som hängt med från början? Eller åtminstånde gått tillbaka till början och läst allt? Huh?
-----
Andra bloggar om: livsöden, födelsedag