Sol och rödsprängda ögon

Vilken påskhelg! Vilket väder!

Det här med att ha valp, det byter liksom perspektivet för en inbiten partypingla som jag. IStället för att vara ute hela nätterna så är jag ute hela dagarna. Jag som är ljusblå i hyn av såväl gener som innesittarnatur har redan nu i mitten av april en hälsosam rodnad på kinderna.

Starkare blir man också, av allt vandrande. Vinterhullet ramlar sakta men säkert av helt utan att jag märker att jag tränar. Fina grejjer!

Nejdå, jag har inte blivit "hälsosamma Sara" ut i fingerspetsarna. Såg du någon som med paraplydrink i handen och jätteflin på ansiktet ålade sig runt göteborgs dansgolv i lördags, tidvis småhånglande med en kanonsnygg kille (MrX) så var det yours truly.

Det var något mindre roligt i söndags morse när Leia skulle ut... Dock drog jag "Nu har du varit bortrest så länge att det är din tur"-kortet och låg själv kvar och snusade medan MrX med rödsprängda ögon fick gå ut och kissa valp. Sedan gick vi hela gänget (Jag, MrX, Leia och M. på besök från Stockholm) ut med stora filtar och la oss i Näckrosdammen för att vila bort bakfyllan i solen utan att behöva tänka på att rasta hund. DET hade aldrig hänt för ett år sedan. Oavsett väder hade jag stannat i soffan med stor latte på stor latte i handen.

Hälsokur, ditt namn är valp!
-----
Läs även andra bloggares åsikter om dansgolv, rodnad, valpliv, näckrosdammen

Glömsk, glömskare, glömskast

Igår var "De bortglömda åtagandens dag". Först var det mosterns födelsedag - som jag lyckligtvis kom ihåg i tid. Jag satt på morgonen och gjorde upp planer för dagen i huvudet. Vädret var ju helt otroligt fint och en lång tur till Slottskogen stod högst upp på schemat. Så plötsligt, en halvtimme innan min lilla mamma och jag bestämt att träffas slog det mig.

Shit, var det IDAG?? Lyckligtvis vad det tid kvar att slå in present och få kissat Leia - så vi kom iväg och tillbringade en härlig dag med familjen with no-one the wiser. Detta var dock den enda "räddade" glömskan för dagen.

Så på eftermiddagen, kvar i mosterns härliga hus med en lekande Leia på gräsmattan, ringer A och säger "Nu börjar bowlingen, var är DU?".

Shit, var det IDAG?? Jaha, jo, uuuuh - nej kan inte komma. Förlåt, förlåt! Jag kan sluta upp senare ikväll, vart skall gänget gå efter bowlingen? Lociatellis - fint, jag är där!

Hem från mostern, snabbt ombyte från "Dag med familjen" till "Kväll med gänget" - så ner på Lyckan*. Jag hade vara hunnit vara där en knapp timme och var på min andra übergoda drink när mobilen ringer. "Hörrö MsTake, festen är i full gång, var är DU?"

SHIT, var P's födelsedagsfest IDAG???

Sätter ifrån mig drinken och ger bort den till stackars A som först blir glömd och sedan dumpad**, springer hem, hämtar tjockare jacka och födelsedagspresent (som jag lyckligtvis hade redan) och kutar ut på gatan och vinkar in en taxi.

Väl framme hos P & C funkar inte porttelefonen och INGEN svarar i telefon, så jag får gå runt huset för att hitta alla rökare på deras balkong och yyyyyyla upp till glada festdeltagare. Efter 10 minuters försök lyckas jag till slut komma in på festen.

Vid det här laget är jag så stressad att det går runt i huvudet på mig, och jag grattar C så mycket på hennes födelsedag - fast det är P som fyller. JÖSSES!

Glömde jag något mer? Tja.. efter Locatelli följt av födelsedagsfest följt av Björns Bar följt av Geisha martinis och dans hela natten på Peacock så glömde jag helt bort hur jag skulle må idag. Ujujujujuj.

Precis som jag förtjänar!
-----
Nötter:
* Locatelli kallas Lycka enligt fin gammal Göteborgsk ordvits-sed. Alltså: "Locatelli" blev "Lycka till!" blev "Lyckan"
** God vän som hon är så förstår hon, i alla fall... hon är mer är jag förtjänar!
-----
Taggelitags: glömska, vänner, fest, Locatelli, Peacock, födelsedag

Familjoverdose och viltaktik

Moster fyller år. Stor samling i huset lite norr om stan. Härligt, roligt och kärelksfullt - men... utmattande!

Nu är vi hemma igen och har lite smått kollapsat. Dock har vi olika återhämtingsstrategier, MrX och jag. Han säger: "Horisontalläge i soffan, gud vad skönt!". Jag säger: "Honey, jag tänkte kila ut med tjejerna ett tag - kan du vara hundvakt?"

Var och en blir salig på sitt sätt =)
-----
Andra bloggar om: moster, familjeträff, vilostund

Vilodag, Schmilodag

Pust, idag är jag vansinnigt trött, såväl i kropp som i själ. Säkert har det pisstråkiga vädret en del med det att göra, och övrigt kommer från stress på jobbet och en väldigt lång dag igår, som följde rakt på en helg som var allt annat än vilosam.

Lördagen var verkligen kanonkul. Först fyllde systerdottern år och vi åkte hem till henne för behaglig familjesamvaro, god sallad, finfin tårta och utmärkt vin. Sedan hem och mellanlanda, slå in ett paket till och vidare med spårvagn ut i tassemarkerna för födelsedagsfest med Guitar Hero-tema. Roligare än det låter, jag har fortfarande träningsvärk i armen =) Träffar C, en tjejkompis jag inte hört av på evigheters evigheter och vi passar på att bonda över allt för många drinkar.


In till stan igen, MrX går hem medan C och jag hellre vill dansa. Så det vi gör vi. På golvet, på sofforna, på bänkarna. Springer på ett av "mina" gamla grabbgäng och hamnar i sköna soffan för förfriskningar, försöker para ihop C med nyblivna singeln H i gänget med begränsad framgång, och dansar vidare. Och dansar. Underbart, härligt, avslappnat, lyckligt. Många söta pojkar var där, men ingen lika söt som MrX*, vilket inte innebar att man inte kunde dansa och kanske flirta lite grann. Jomen, det är väl inte förbjudet?

Hem kom jag halv 6 på morgonen. Nästa dag skulle vi till Orust var det tänkt. MrX fick åka ensam, själv blev jag kvar i sängen heeeeela dagen och tyckte extremt synd om mig själv. Så går det när man ger sig själv en vilodag...
-----
Nötter:
* Ok, så jag är lite partisk...
-----
Andra bloggar om: dans, utgång, vilodag, bakfull

Projekt Hälsa & Sommarminnen

Projekt hälsa är idag på sin fjortonde dag. 2 veckor.

De här 2 veckorna har projektet i stort tagit över mitt liv. Skall man göra något skall man göra det ordentligt. Jag tog lite bilder på mig själv när jag började* och det var ett incitament som hette duga!

På 14 dagar har jag tränat 10 gånger**. Jag har räknat cigaretterna, men inte försökt sluta***. Jag har köpt VLCD-påsar (väldigt lågt kaloriinnehåll) som har fått ersätta frukost och middag, medan jag fortfarande har ätit stora men nyttiga luncher, oftast någon sorts sallad, för att ge energi till träningen. Om någon vecka (eller två) går jag över till GI och äter på riktigt till varje mål, efter att ha kickstartat på det här viset.

Nu känner jag så sakterliga att det börjar ge resultat. Fram till nu har jag inte fått ett uns mer energi av att träna, tvärt om. När jag både dragit ner på kaloriintaget, drastiskt, och dessutom börjat träna så har jag kommit hem var dag efter träningen som en trasig kvinna. Helt slut. Det innebär också att det inte har funnit ett uns energi över till något annat, som att socialisera. Lyckligtvis tränar jag ju med C ett par gånger i veckan, så henne får jag träffa. Och MrX är ju numera den (O)Frivilliga sambon, så honom träffar jag ju också.

Men, det känns lite inuti att energin är på väg tillbaka. Jag ser fram emot att orka träffa folk igen. Jag saknar mina vänner. Jag TROR att jag minskat lite i omfång, men hur mycket vet jag först i kväll då jag benhårt satt min första om-mätning till 14 dagar efter att jag mätte mig första gången. Antingen jag krympt lite eller inte är jag åtminstånde mycket fastare. Kroppsförändringarna har börjat den här veckan, och av erfarenhet vet jag att det sätter igång på allvar nu - när kroppen kommit över den första chocken och inser att livsstilen har ändrats.

Målet är satt i cm. Jag bygger muskler snabbt och ungefär hälften av den träning jag utför är muskelbyggande, så vågen blir inte ett särskilt skarpt instrument. Om ni är riktigt snälla kommer det före och efter-bilder när målet är nått. Innan jag har en bra efter-bild är jag inte det minsta intresserad av att sätta ut före-bilden. Nope, not at all.

Hur som helst, detta är orsaken till bristen på kuliga party-inlägg. Om jag hade kunnat hålla min föresats att blogga från semestern hade det varit dessdå mer av dem under den perioden. Som när jag och A var i Turkiet och träffade ett par grabbar med en jättestor segelbåt**** på krogen. Vi satt i den och drack champagne hela natten och raglade hem till hotellet vid 7-snåret på morgonen. Eller den där kvällen då vi var på en fullsatt "Turkisk Afton" och show-chefen bestämde sig för att vi var de coolaste tjejerna där, så vi fick sitta kvar medan de stängde och sedan fick lift på moped in till den riktigt roliga, mindre turistiska kroggatan och festade med dem hela natten, innan vi i morgonljuset skjussades hem till hotellet på samma mopeder. Hjälmlösa och berusade, galna och glada.


Eller kanske om Yacht-festen i St.Tropez, den där båtarna i 3-4 våningar låg på rad i marinan och champagnen flödade. Den vi inte kom in på, C, MrX och jag. "Hur skall vi göra för att komma in?" frågade MrX. "Lätt," svarade jag "Vi dumpar dig!". Helt sant, fast ändå på skoj, för i ärlighetens namn tar jag en kväll med MrX framför alla glassiga yacht-fester i världen.

Kanske något om huset vi bodde i, den underbara byn, den härliga poolen. Hur vi åkte runt på marknader och shoppade, gjorde bort oss när vi försökte pruta på Franska. Kvällen på Casinot i Monte Carlo och mannen som satsade 50 000 euro per kula på borden hade kunnat bli ett eget inlägg. Sedan alla underbara händelser, ensam med MrX, som är på tok för barnförbjudna för att bli inlägg, men underbara fluffiga minnen för mitt inre öga.

Men nu är det alltså projekt hälsa, och jag hoppas ni inte överger mig för det. =)
-----
Nötter:
* Jag började dagen efter att min Mor frågat mig om jag var gravid. Nej, jag skojar INTE!
** Då räknar jag med idag, vilket strikt talat inte har hänt ännu, men jag är inbokad på ett box-pass med MrX så det kommer att hända.
*** Vilket ändå har lett till färre rökta cigg, bara genom att räkna dem. 149 t.o.m. igår, vilket blir ett snitt på 11,5 per dag. Ungefär hälften av normalkonsumptionen.
**** Ja allstå, segelbåten låg i marinan. Det var GRABBARNA vi träffade på krogen. lite felsyftning i den där meningen :)
-----
Andra bloggar om: Turkiet, St. Tropez, sommar, projekt hälsa, träning, muskler

Måååååndag

Jisses, vad jag är redig. Jag undrar under vilken gammal filt jag gömt party-MsTake? Helgen har varit fylld av allt annat än festande - istället har det powervilats (lördag, sängen och Oblivion heeeela dagen) och feng shui'ats (Söndag, totalgenomgång av det enormt pryttel- och prylfyllda hemmakontoret). Nu är det måndag igen, och gud vad helgen gick fort. Jag behöver MER helg. Fyrdagars-helg, varje vecka. Minst!

Med ytterligare ett par dagar tillgodo inbillar jag mig att jag dessutom kommit ut och sprungit, tittat på de där konserterna jag tänkt mig, gått på gymmet och hängt på fik med vänner. Det är litet tråkigt att vara i nyttofas bara. Hur kul är det att hänga på fik när man bara får titta på andras bullar? Hur kul är det att hänga på en uteservering och lukta på andras vin medan man själv dricker vatten? Nej, just det. Inte så vidare värst.

Jag får trösta mig med att den nya, nyttigare jag vaknar tidigare på morgonen och har mycket mer energi. Att midjemåttet minskar (tror jag, jag har inte mätt, men det känns så) och flåset ökar. Att jag röker mindre. Och att nyttofasen inte är evig. Men det känns lite så just nu, det är långt kvar. Målet är uppsatt i cm, inte kilon.

Till helgen åker vi till Tyskland, MrX och jag. Eventuellt nästa helg, lite beroende på lånebilstillgång. Dit skall vi för att hämta upp en jamas till, och då har vi 3 lurvbollar som springer omkring hemma. Blir det inte Tyskland den här helgen har vi ytterligare två alternativ. Det ena är en resa upp till Stockholm och stor kräftskiva (då får nog nyttighetsministern ta endagarssemester...) och det andra är en födelsedagsfest på hemmaplan. Båda verkar kul, på helt olika sätt. Ja, lördag den här veckan blir det nog nyttopaus, hur som helst :)
-----
Andra bloggar om: jamas tysklandsresa kräftskiva midjemått

Disclaimer

Fast det är klart, krogen är trevlig den med.

*Hick*

Helgaktiviteter

Helgen har gått i Kattens och Alkoholens tecken, dock inte ihop.

Stackars liten Loppan blev jätteförkyld efter att ha hälsat på sin pojkvän. När man är en perser och inte har någon nos att tala om ändå så blir det väldigt knöligt att vara jättesnorig, särskilt som perser inte alls gillar att andas genom munnen. Så det har torkats och fixats och getts extra god mat så hon skulle känna någon smak. Och pussats på och gullats mellan varven. Nu börjar hon bli bättre, lyckligtvis. Hoppas att inte infektionen stört hennes tänkta dräktighet, jag vill ha kattbebbar!

P-Nisse fick ett bad till. Han börjar vänja sig nu, eftersom han får ett i veckan. Det är inte alls knöligt att bada en katt som är van vid det - jag sitter med honom i badkaret hela tiden. Ett stort perserbad tar ju dessutom i runda slängar 45 minuter, så det hade inte gått med ryggen att böja sig över honom så länge. Sedan är det fram med stora trimfläkten som låter som 4 dammsugare och blåsa honom torr. 2 decimeters päls, tar ett tag vill jag lova, men vilken fluffboll han blir! Gudomligt gulligt :)

MrX kompis M var i stan i helgen, så det blev lite bus både fredag och lördag. Björns Bar, Modesty*, Peacock**, i den ordningen. Smutt, men inte så sent att hela nästa dag försvann. Det var lite brunchkänsla hemma hos mig när vi samlades upp nästa morgon för latte och storfrukost.

Annars mycket plock och fix av sådant som hängt över mig länge. en riktig kanonhelg med allt från party till mys till nytta.

Hur trist var inte den HÄR posten då? :)
-----
Nötter:
* Har ni inte provat Modesty än så gör det, super-sweet!
** Där jag passade på att få min drink stulen, en annan drink hälld över mig och storgräla med MrX. Inte mitt bästa Peacock-besök, nej...
-----
Andra bloggar om: katter, vänner, fest, pill och fix

Fredagsdisputation

Tåg igen. Tåg är bra, jag tänker så bra på tåg.

Sundhetshetsen pågick bara i 5 dagar. Vi hade kommit överens om en mjukstart, eftersom en av MrX bästa vänner hade sin disputationsfest på fredagen. På Chalmers. Fina middagen en trappa upp och enorm och mestadels overallklädd kö till Gasquen på nedervåningen. Det kändes härligt och konstigt att jag de senaste 2 åren haft td att tillhöra båda världarna. I slutet på februari 2006 satt jag i kårrummFen var och varannan dag, var med och ordnade fester, reste på festresor, och hade aldrig hört talas om det företag som nu är en sådan enorm del av mitt liv.

Middagen var väldigt god. Sällskapet trevligt. Eller... ja, alltså, jag fick en väldigt underlig bordsplacering. Det var en licenciat och en disputationsfest, så hälften avgästerna kände inte varanda. Jag hamnade i en klunga av människor som tillhörde den halvan av festen jag inte kände. Dessutom var de urtrista. Eller, smaken är ju som baken, jag kanske skall säga att vi helt enkelt inte hade matchande humorgrad... Lyckligtvis var baren öppen en trappa ner, med studentpriser. Där sammanstrålade hela M's gäng och återupplevde gamla tider.

Vid halv två på morgonen var det dags att lämna Chalmers. Ett gäng drog ut på stan, men eftersom vi skulle ut dagen efter så valde vi attåka hem. Jag försökte övertyga MrX att hänga med grabbarna ut, utan att lyckas (Fast han blev glad att jag försökte, det blev han)

Istället gick vi hem och somnade tätt omslingrade, sådär som det är när det är som bärt. Mmmmm.
-----
Andra bloggar om: kolhydratshets, gasquen, disputation, studentpriser

sammanfattning

Jahaja.
Nu är det snart slut. Alla är överens, körplanen för 2008 på plats och alla är (relativt) nöjda.

Jag måste ha gått upp 5 kg på den här resan. Maten är fantastisk och serveras i ENORMA lass. Sedan är det alkoholintaget på det... Jag är ingen öldrickare som person, men när killarna tar ner kall öl till den uppvärmda (!!) poolen och vi ligger och flyter ett par timmar vore det u direkt oartigt att tacka nej, inte sant?

Ni är lite småkassa på att kommentera mina noveller från resan får jag säga, ja utom BB då =)

Mycket trevligt umgänge har det blivit, och ännu mer jobb. Hysteriska mängder jobb. Hela tiden. Det är å andra sidan lite extra viktigt när man drar ihop så mycket folk ifrån olika delar av företaget att tiden utnyttjas så effektivt som möjligt, för gratis är det INTE.

Nu sitter jag mest och väntar på mitt sista möte, ett one-on-one med CEO'n. När alla är färdiga åker vi ner till stranden, antingen i närheten eller till South Beach, och ikväll är det party som gäller. Om jag inte mår tokilla på flyget imorgon så har jag helt misslyckats med kvällens föresatser.
-----
Andra bloggar om: Florida, KickOff, South Beach

Måndag, vilken lång dag

Jag skall inte tråka ut er med berättelser om första mötesdagen. Det var en väldigt bra dag. Det var väldigt bra att få träffa alla dessa människor jag hittills bara pratat med på telefon. Stämningen på det här kontoret är välidgt god. Man skrattar och busar enormt mycket med varandra. Demografin är mycket blandad med kvinnor, män, svarta, vista, hispanics, tjocka, smala, långa, korta. Man retar varandra utan gräns och den "positiva rasismen" flödar. Skämten blir ibland så grova att jag rycker till, och jag är inte lättstött, men inget levereras med negativ baktanke.

Mötena avslutades något tidigare på måndag än vad de gjort/kommer att göra eftersom den amerikanska kontorets julfest* skjutits fram till vår ankomst för att dubbla som en KickOff. Vi körde ner till stranden där ett bord var bokat precis vid sandkanten med öppna paneler där vinden flöt in.

Maten kom vid 15.30, och efter att inte ha ätit sedan (tidig) frukost och dessutom hunnit med ett par glas vin/öl/drinkar var större delen av gänget ordentligt fnittriga vid det laget. Själv var jag tvungen att ta det ganska lugnt eftersom jag var designated driver för ett rejält gäng.

C, tjejen som vadet om henne och T är igång på, fyllde år och fick sig ett par rejäla tequila-shots, och rätt snart var alla glada i hatten. Det skrattades, skämtades och teambuildades så det stod härliga till. Ett par timmar senare körde jag tillbaka ett gäng till hotellet, parkerade bilen och mötte upp övriga för att gå tvärs över gatan till en Italiensk liten bar. Det är strax efter detta som kvällen börjar bli suddig även för mig :)

Det var en grymt rolig kväll. A, som hade lämnat oss efter första stället, dök upp med en kompis och sin flickvän T. Första baren stängde så vi vandrade över till nästa, bara ett kvarter bort. Timmarna flöt förbi och vi började känna att det var dags att gå hem. Min härliga kollega R från England hade skrutit tidigare under kvällen om hur han skulle kunna dricka alla ungtupparna under bordet, och jobbade så hårt på det att han vid detta laget satt och nickade till i en stol på uteserveringen. Mobbingen över detta har varit tung...

Kramar all around. A böjde sig ner och lyfte upp mig och snurrade ett par varv, vilket fick hans flickvän att se rött. Hon blev, seriöst, aggressiv och började skrika åt honom att hålla tassarna borta.
"But T," sa jag "We're only playing around. I'm in a relationsship, a very happy one!"
"Then you should act it!" fräste hon åt mig, och stormade ut ur lokalen. Jag stod kvar som ett levande frågetecken.

Snart hade alla kramat alla och vi gick ut. Jag försökte säga hejdå till T, A's flickvän, och fick ett "YEAH, YEAH, WHATEVER!" till svar, med handen och huvudrörelsen och allt. Det var enormt svårt att nte börja gapskratta, men jag tror inte att hon hade tagit det så bra :) Jag hörde henne säga åt A, när han gjorde samma lyft och snurr med en av mina manliga kollegor och någon frågade om det var ok den här gången: "Yeah, as long as he stays away from the bitch with the saggy tits.". Svartsjuka är en underlig, UNDERLIG företeelse...

Jag och junioren vandrade hem med R mellan oss. Han hade ordentligt svårt att gå men var fortfarande lika glad och ycklig som alltid. Enormt charmig och utåtgående person den käre R. Nu kan man ju tycka att det smartaste hade varit om vi gick och la oss direkt, men this was not to be... Istället ramlade vi upp på mitt rum och tömde minibaren.

Någon stans mitt i natten var vi alla röksugna och smet ner till hotellpoolen. Vi hade inte varit där mer än 30 sekunder innan alla fått av sig till underkläderna och hoppade i. R dök, i 1 1/2 meter djupt vatten vilket resulterade i en jättebula och et skrapsår som han fortfarande mobbas för. Någon rökning blev det aldrig då ingen fick med sig en tändare, men ett midnattsbad är inte dumt det heller :)

Jag rasade i säng vid 2-snåret. Nästa dag var.... tung.
-----
Nötter:
* Eller ja, jullunch var det tänkt.. men det slutade ju något senare än en vanlig lunch.
-----
Andra bloggar om: fest, Florida, kickoff, svartsjuka

Nyår?

Idag fick vi veta att vi tyvärr inte får plats på den nyårsfest i Stockholm som MrX spetsat på, och som varit orsaken till att jag/vi tackat nej till alla andra alternativ i Göteborgsregionen. Det fanns hela tiden en liiiten chans att det skulle bli så här, men den bedömdes som så liten att vi struntade i den, och fixade resa till östkusten.

Ok... 2 dagar kvar och utan nyårsplaner? Ingen katastrof för mig, I swear, men MrX känner sig lite kymig. Nu sitter han och ringer runt. I värsta fall kan vi kanske dela ditt singelbord, Christina? *flinar*
-----
Andra bloggar om: grusade planer

MsTake Does Stockholm

Fredagen i Stockholm var en av mina roligaste utekvällar på länge!

MrX hade grabbkväll med gamla gänget och jag passade på att träffa 2 härliga tjejkompisar jag inte sett på alldeles för länge. Det var tänkt att V och jag skulle åka hem till min kompis M för att börja kvällen med skvaller och drinkar - men sin vana trogen ändrade M planen i sista minuten och åkte istället hem på förfest till några andra kompisar på Ö-malm.

V och jag var mycket välkomna, så vi åkte direkt dit, och möttes av M och tre glada grabbar* och varsin grön shot. Jag borde väl lärt mig att vara misstänksam mot gröna shots men... den slank ner. Sedan kunde jag inte andas på ett par minuter. En blick på flaskan bekräftade misstanken, jomenvisst var det 70%-ig absinth. Doh!

Eftersom dagens matintag sträckt sig till en korv i bilen bad jag värden om något att äta, på en gång. Jag hade tänkt mig att kvällen skulle sträcka sig längre än en halvtimma efter att jag anlänt på förfesten. Det han kunde fixa var knäckebröd, utan pålägg, så jag satt i soffan och drack romdrink och knaprade torrt knäcke. Glamoröst :)

Det var himlans trevligt hemma hos P, där vi var. Söt var han med, och charmig. Jaja, ok, jag har pojkvän, men jag kan uppskatta manlig fägring ändå!

Vid 1-snåret vandrade vi ner till Anglais, för den enda drink vi hann med innan baren stängde, och sedan blev det Köket** tills DEN baren stängde. Innan den stängde hann vi dock med att tömma den, eller i alla fall göra ett gott försök. Dansgolvet stuffades på så det rök, M och jag... ehh, porrdansade... som vi gör när vi blir för fulla och glada. Vi tycker själva att vi är hetast på stället men ser nog mest löjliga ut. Jag bjuder på det! :)

Slipparna i min väska dagen efter berättar att jag tydligen tyckte det var en jättebra idé att köpa champagne till alla. Det tyckte P med, flera gånger, så vi vadade i bubbel. Bokstavligt talat, när M dansade in i ishinken och välte den över golvet.

Det dansades i alla fall så det stod härliga till, och alla var på ett lysande humör. Omväxling förnöjer heter det, Stockholmsnatten var trevlig och slowdans med P var inte dumt ;) Strax innan ljuset gick på stapplade vi uppför trapporna och ut i den tidiga morgonen, där jag hittade mig en taxi som tog hem*** mig till Söder och en sovande MrX.

Nästa morgon var jag grymt bakis, men botades på bästa tänkbara sätt av en bakisk*t MrX. Vet inte varför just vild fysisk aktivitet är så bra mot ett tillstånd som annars får mig att vilja hålla huvudet så still som möjligt, men visst är det så!
-----
Nötter:
* Kanske lite extra glada över att det dök upp 2 tjejer till, who knows? :)
** Hells Kitchen
*** Eller, hem och hem. Vi sov hemma hos en av MrX kompisar, eftersom X glömt nycklarna till Stockholmslyan i Göteborg. DOH!
-----
Andra bloggar om: fest, förfest, Hells Kitchen, dans, isbad

Social butterfly?

Igår var det nå'n slags premiär, med välkomstdrink och puss på kinden*, på Lounge(s). Ack så trevligt! Jag gillar verkligen vad de har gjort med lokalen, det har blivit lite Peacock-känsla* :)

Appropå Peacock så var Peacock-J där. Jag har inte träffat honom sedan invigningen i Stockholm så jag gick fram och kramade om honom och hejjade. Lite förvirrad måste han ha varit, eftersom han frågade om jag varit i på PC i Stockholm än.

Uuuuuh... ja, sa jag. På invigningen. Som du bjöd in mig till. Och vi träffades där... som du kanske minns?
Nej, det gjorde han inte. är jag så immemorabel? *surar lite*

Fast mest surade jag nog över avslutet. Nä, nu måste jag gå vidare, säger han. Det kallas att v-i-m-l-a***, varpå han vänder ryggen åt mig och fortsätter prata med den tjej han pratade med när jag kom upp för att säga hej.

Observera att hela händelsförloppet ovan utspelade sig på.. uhh.. 1 - 2 minuter. Normal mingeltid.

Jaha, det är bara att acceptera, jag är en social paria, min tid som social butterfly är över**** :)

Hur som helst. Väl arrangerat, grymt trevlig kväll och gott-gotti-gottgott rosa bubbel. Det var sweet, och jag skall tillbaka redan ikväll.
-----
Nötter:
* Citat: Bo Kaspers Orkester: En jävel vid mitt öra
** Fast andra färger. Och över marken. Och fönster. Och... ok, kanske inte Peacock-känsla då, men sweet ändå!
*** Uttalat låångsamt, som till någon mindre vetande.
**** Eller HUUUUR? Not :)
-----
Andra bloggar om: Lounge(s), premiär, Bo Kaspers, paria

Kvällen efter dagen efter kvällen före

Titeln syftar på den här posten.

Fredagen blev, precis som jag misstänkt, helt galen. Lång, underbar, uttröttande. Efter mina ynka sovtimmar under natten till fredag var jag helt slut - vilken självklart inte hindrade mig från att ha en helkväll med tjejerna. Suck, MsTake, dags att växa upp snart?

Middag på Taste, underbart gott - som alltid. Nu är det bara 3 veckor kvar till menyn byts ut - vilket för min del är tur eftersom jag ätit mig igenom den - men för alla er som inte ätit där än - skynda skynda och stoppa i er den parmalindade hjortfilén. MUMMA!!

Rara ägaren Marcus (även BersÅ och Stage Door) serverade oss och bjöd på en kanondrink som jag inte riktigt vet var det var i - men god var den i alla fall. 2 flaskor vin - en röd och en vit - gick åt på oss tre till förrätt & huvudrätt. Vi skrattade, fnittrade, skvallrade, pratade allvar och smågrät medan vi uppdaterade oss på varandras liv och leverne efter alltför lång paus.

Siktet ställt på Lycka (Locatelli - blev till Lycka Till - blev till Lycka) efter middagen men planerna grusades av alltför lång kö och ingen vi kände i dörren (dessutom en av de ytterst få ställen i stan där ingen av oss VIP'ar in på annat sätt). Här skulle inte nattklubbas så istället blev det ett besök på excellenta Orgia där ytterligare drinkar och skratt följde.

H hade en kompis på Lycka som hon gärna ville träffa, så efter ett par drinkar gav vi det ett nytt försök. Den här gången valde vi alternativet att inte bry oss om kön alls och som så många gånger förr fungerade det utmärkt. "Nu skall jag snart gå hem, jag är helt slut" sa jag när vi gick in. Så beställde jag in 3 Mojitos, H's kompis dök upp med ett par vänner och 4 flaskor champagne och på något sätt försvann mina goda föresatser tillsammans med mig in i dimman. Gud vet hur det gick till...

H's kompis var betuttad. I mig. Till en början på ett charmigt sätt, och jag var tydlig från start med att singel, det är jag INTE. (Och hur gött kändes inte det då? :)) Från Lycka till Peacock var steget inte långt och plötsligt var man där igen, i soffan. Ibland undrar jag om de inte borde börja ta ut hyra av mig... Geisha Martini för andra dagen på rad men stämningen sänktes av att konstant behöva ta bort kompisens hand från mitt lår eller min rumpa. Till slut fick jag ge mig. Kände mig duktig som gick hem innan stängningsdags - tills jag såg på klockan och insåg att jag bara klippt den med 5 minuter eller så...

När jag kom hem var jag så trött, och irriterad på en hel mängd småsaker som hänt under kvällen (kompisen med sina roaming hands, Mark på Peacock som skyfflat över mig på traineebartendern som gett oss usla drinkar och sedan vägrat byta dem, väninnan M som vi mött ute och som surt konstaterat att jag aldrig hör av mig, trots att varje kontakt oss emellan initieras av mig) att jag blev överkänslosam och satt och grät en skvätt. Att packa inför nästa dags färd till 30-årsfesten, och tanken på att jag måste upp igen om 6 timmar, blev helt oöverstiglig. Jag blev allt mer ledsen, och arg på mig själv för att jag inte gått hem tidigare och satt ensam i soffan och hulkade - 5 på morgonen.

I nöden prövas vännen. C ringer, från Burger King, för att säga godnatt, hör att jag är ledsen, lämnar sin beställning och skyndar hem till mig. Så sitter hon och håller om mig, låter mig gråta lite på hennes axel, förminskar inte de små sakerna som verkar så stora utan FÖRSTÅR. Hon klappar mig över huvudet och berättar hur mycket hon älskar mig, hur lycklig hon är att få finnas i mitt liv och att få vara min vän. Hulkande och skrattade om vartannat kramar jag henne och återgäldar kärleksförklaringarna (som tiden och alkoholintaget till trots inte alls var patetiska och 100% ärliga). 05.30 går hon hem, den underbara älskade, och jag snabbpackar en väska inför nästa dag och rasar i säng.

Jag sover nästan innan huvudet träffar kudden, och vaknar igen - mycket motvilligt - 5 1/2 timme senare. Mindre redo för ett 30-årskalas har jag nog aldrig varit.

It's a tough job to be a partyprinsessa!
-----
Andra bloggar om: partyprinsessa, midnattsgråt, skratt, taste, peacock, orgia, locatelli

Kvällen före dagen efter

Jahaja, dagen är precis lika tung som väntat och lika tung som jag förtjänar.

I ett par dagar har vi haft företagets CTO på besök, och den mannen spottar inte i glaset vill jag lova. Han är också en stor älskare av god mat och inte minst goda viner, så på resor av den här typen passar han på att äta och dricka så gott han kan (på företagets räkning, så klart;))

I förrgår kväll gick han ut med några av grabbarna på kontoret, men jag kunde inte följa med eftersom jag skulle på middag med V, en härlig tjejkompis, sedan länge planerat. Klockan 00:30, när jag gott och väl kommit hem och går omkring och lufsar i morgonrock, ringer min telefon. Det är CTO'n, som tillsammans med Juniorprojektledaren fortfarande höll ut. De hade tagit sig igenom allsköns krogar och hade nu hamnat på Deep - riktigt glada i hatten.

Kom med ut, MsTake! - Skriker CTO för att överrösta den höga bakgrundsmusiken. Jag är tvungen atttacka nej, på väg i säng som jag är, men lovar gå ut med honom imorgon (som igår).

På torsdag morgon var det gruppfotografering. Alla var där, utom Juniorprojektledaren. Konstigt....

Så kommer gårdagen. Jag dyker hem en kortis efter jobbet och pussar på MrX innan jag, som utlovat, skall möta upp CTO på resturang eller bar. När jag ringer vid 20-snåret sitter han, Juniorprojektledaren och Juniorteknikern i lobbybaren på Elite Plaza. MrX bestämmer sig (efter inbjudan) för att hänga på, så vi tar oss dit. Plaza's lobbybar är väldigt bra, särskilt för oss ginälskare. 2 G&T's gled lätt ner för min strupe - MrX valde att ta sin andra som en dry martini, slightly dirty, 2 olives.

Matdags, vi tar oss till Heaven23 där vi glider in en kvart innan köket stänger. Trots detta får vi i oss förätt och huvudrätt, och 2 flaskor riktigt fint vin. Juniorteknikern avviker för att åka hem till Kungsbacka med sista tåget, vi andra sitter kvar till en kvart efter att ljuset slogs på och vi vänligt men bestämt blev ombedda att lämna lokalen.

Vad skulle vi göra nu? Tja, en torsdagkväll är valet självklart. Vi gick till Peacock och Club Geisha, där CTO'n fick dricka sitt livs första Geisha Martini. Troligen den sista också, då den var något söt för hans smak. Hos mig rann den ner (för) lätt. MrX valde att gå hem, jag valde (mindre smart) att stanna kvar. Resten av kvällen gick åt till att dricka G&T och försöka få Juniorprojektledaren, nyligen singel, att våga ragga. Hysteriskt roligt.

För andra gången den kvällen satt vi kvar långt efter att lamporna tänts. Ännu en gång fick personalen vänligt men bestämt be oss avlägsna oss. Smått pinsamt, men väldigt roligt. Vi sa hejdå utanför Peacock vid 03.30 imorse och begav oss åt varsitt håll.


Sedan tillbringade jag en halvtimme med att försöka komma in hemma, då MrX glömt sina egna nycklar och lånat mina när han gick hem - varpå han prompt gått och lagt sig MED ÖRONPROPPAR PÅ!! 30 minuter av konstant telefonterror ledde till slut till att en blöt, väldigt kall och rosenrasande MsTake kom innanför dörren. Jag satte mig i sängen och började skälla på honom, men kunde inte vara arg så länge utan la mig brevid honom för att kramas lite - fortfarande sminkad och påklädd.

Så vaknade jag också, ensam i sängen, 5 1/2 timme senare. Fullt påklädd, sminkad, och fullständigt outvilad.

Så nu lider jag. Rätt mycket. Och om 5 timmar börjar vi om igen, men middag och utgång med C & H. Imorgon är det 30-årsfest. Herregud, shoot me now!
-----
Andra bloggar om: fest, barliv, resturang, Heaven 23, Peacock

Bakfylleblues

Ut med jobbet, på en torsdag.

Mmmmmm... Jättebra idé. Verkligen. Full dag med 1000 möten idag.

Verkligen smart idé MsTake, att stänga krogen. VERKLIGEN!
-----
Andra bloggar om: trög, slö, bakis

Jisses jisses, ojojoj

17.30 på söndag kväll och jag är vaken. Knappt. MrX gick upp för en halvtimme sedan och håller precis på att avsluta packningen. Eftersom vi snart skall ut genom dörren så blir det nog inte någon lång beskrivning av bröllopsfesten nu - men den var kanon. Sjukt roligt.

Enda smolken i bägaren var väl eventuellt den extremt triste bordsherre jag hade. Eller ja, trist och trist, vi hade inget gemensamt bara. Konversationen dog ut gång efter gång och jag fick spänna de menatala musklerna för att försöka komma på något nytt att prata om. MrX, högre upp på samma bord, hade bättre tur. Charmant och rolig var hon. Lyckligtvis satt hennes pojkvän till höger om mig och blev något av "reservbordsherre" till mig. Tur i oturen :)

Middagen var god, människorna vackra, omgivningen härlig. Talen roliga och inte för långa (kanske den där halvtimmesfilmen från svensexan kunde editerats något, men den var rätt kul den med)

Sedan blev det dans och glädje. Lokalen stängde redan två och eftersom middagen dragit ut på tiden hade vi bara hunnit dansa en dryg timme vid det laget. Ingen ville sluta. Det slutade med att stora delar av festen fortsatte hemma hos det par där vi även träffats 8 stycken innan festen. De har en stor, underbar lägenhet på Mosebacke torg och om de inte blir vräkta efter detta ar de jordens röta. Musiken var på på full volym och vi fortsatte dansa, skratta och (tyvärr) dricka långt in på småtimmarna.

Där fanns en flicka, på festen, mörk, söt och singel, som tyckte MrX var väldigt söt. Hon flirade så öppet med honom att han inte riktigt visste vart han skulle ta vägen. Han var uppenbart smickrad med gjorde hela tiden stora ansträngningar för att jag inte skulle känna mig bortglömd och för att visa att det var vi som hörde ihop. Till slut bara skrattade jag och sa åt honom.

"Det är ok älskling. Jag vet vart jag ha dig. Jag vet att du älskar mig. Jag litar på dig. Njut du av uppmärksamheten och oroa dig inte."

Lite mindre ok blev det, milt sagt, när vi lämnade lägenheten för att köpa nattamat och MrX och brunetten var spårlöst försvunna. Resten av oss stod nere vid Slussen, de två dök aldrig upp. Jag morrade. Jo, faktiskt - gick omkring och sa grrrrrrrr. Värdinnan försökte lugna ner mig.

"Han skulle aldrig. Jag har aldrig sett honom så här fast MsTake. Han älskar dig. Han skulle aldrig!"
"Grrrrrrrrrr..... Bäst för honom det. Jag tror inte heller han skulle, men han är full, hon är söt och villig, och de är borta...."

Humöret stegrades igen när MrX ringer (inte mig för jag har inte min mobil med mig - här skall inte supas bort en till) med lätt panik i rösten. Han är på Götgatan, själv, hade trott att det var dit vi skulle gå och handla - vart är vi???

Vi möts upp på Götgatan och går hem. Tätt, tätt. Klockan är långt in på söndagen. Han lugnar mina upprörda morrningar med kärlek, närhet, ömhet. Hem, ner i sängen - nära, nära, nära. Vaknar, som sagt, för en dryg timme sedan... It was a good party!

Nej men, jag hann visst skriva klat ändå =)
-----
Andra bloggar om: bröllop, svartsjuka, morr, fest

Bröllopsfest

Idag är det bröllop. Eller ja, bröllopsfest i alla fall.

Två av X's kompisar har haft den goda smaken att gifta sig lite enskilt, för et par månader sedan, med bara familjen. Idag är det dags för festen, den stora, för vännerna.

Med mig till Stockholm har jag den lilla röda - en Karen Millen-klänning jag köpte till Islandbröllopet ni minns? Dessutom de lilla röda - fabulous shoes from London - också förevisade här. Ytterligare en liten röd, en Gucci-väska, hamnar på klädsidan - sedan blir resten svart och glittrigt.

Det är lite nervöst att vara med på fester av den här typen när det fortfarande är så nytt, så känsligt, men samtidigt kanonroligt så klart. På grund av den här resan blev det ingen halloweenfest för mig i år. Det är lite trist att bryta traditionen, där vi är några stycken som övertrumfat varandra i snygga kostymer några år, men det får vara värt det.

Igår måste ha varit den lugnaste allahelgona jag upplevt sedan jag uppnått vuxen ålder. Vi hade tänkt ta en kort sväng med rara N, men det blev av migrän och trötthetsskäl (tröttheten från båda håll) avbokat, så istället gick vi och såg Lasse Hallström-filmen "The Hoax" med Richard Gere. Riktigt bra film, särskilt eftersom den bygger på faktiska händelser. Rekommenderas. Kanske en 7 av 10 eller så.

När vi kom hem nussade vi ner oss i soffan och låg tätt, tätt och tittade på gamla Top Gear-avsnitt. Det får inte bl en trend, men en gång är ingen gång och det var tokmysigt.
-----
Andra bloggar om: kärlek, partydags, filmtajm

Peacock goes Sthlm

Ah, vad lyckat!
Hejja Peacock, nya Stockholmsnärvaron är kanonsnygg. Lite annorlunda och större än "hemma", ingen centralbar, men väldigt, väldigt nice. Och himmel så mycket folk, på en onsdag. Nu återstår att se om Tegnergatan, som ju trots allt är lite off, kommer att kunna dra det vackra folket till mer än premiären. (Eller, premiärerna - egentligen. Grand opening är nästa onsdag, men igår var det alltså pressmiddag och fest för de närmast sörjande, som var JÄTTEMÅNGA).

Minus i protokollet att det inte gick att beställa en Geisha Martini, peacocks signum-drink och direkt löjligt god. Plus i protokollet för att snygge bartendern - Göteborgsimport - bjöd på ett set med andra drinkar, när han inte kunde göra en Geisha :)

Minus i det privata protokollet för att söta Å mådde så dåligt att hon var tvungen att gå hem tidigt. Stackars liten, just som vi skulle börja leta söta pojkar (som det faktiskt var rätt gott om - men sötast i mina ögon var ju bara en) åt henne. Bättre lycka nästa gång, tjejen!

En äkta Grand opening sker nästa onsdag - Galapremiär. På fredag är det smygstart på afterworken. Har du vägarna förbi är det säkert värt ett besök.

Och nej, jag är inte sponsrad =)
-----
Andra bloggar om: party, peacock, Stockholm, kanonkul