Det är lite busy i det MsTakska hushållet just nu, med djur. Leia, som självklart tar upp mycket av vår tid, är ju självskriven. Sedasn är det dessutom kattförlossning på gång. När som helst. JÄTTEMAGE på henne!
Spännande, håll tummarna =)
-----
Åsså annat om djur, gravidmage, förlossning, spänning
Jisses, vad jag är redig. Jag undrar under vilken gammal filt jag gömt party-MsTake? Helgen har varit fylld av allt annat än festande - istället har det powervilats (lördag, sängen och Oblivion heeeela dagen) och feng shui'ats (Söndag, totalgenomgång av det enormt pryttel- och prylfyllda hemmakontoret). Nu är det måndag igen, och gud vad helgen gick fort. Jag behöver MER helg. Fyrdagars-helg, varje vecka. Minst!
Med ytterligare ett par dagar tillgodo inbillar jag mig att jag dessutom kommit ut och sprungit, tittat på de där konserterna jag tänkt mig, gått på gymmet och hängt på fik med vänner. Det är litet tråkigt att vara i nyttofas bara. Hur kul är det att hänga på fik när man bara får titta på andras bullar? Hur kul är det att hänga på en uteservering och lukta på andras vin medan man själv dricker vatten? Nej, just det. Inte så vidare värst.
Jag får trösta mig med att den nya, nyttigare jag vaknar tidigare på morgonen och har mycket mer energi. Att midjemåttet minskar (tror jag, jag har inte mätt, men det känns så) och flåset ökar. Att jag röker mindre. Och att nyttofasen inte är evig. Men det känns lite så just nu, det är långt kvar. Målet är uppsatt i cm, inte kilon.
Till helgen åker vi till Tyskland, MrX och jag. Eventuellt nästa helg, lite beroende på lånebilstillgång. Dit skall vi för att hämta upp en jamas till, och då har vi 3 lurvbollar som springer omkring hemma. Blir det inte Tyskland den här helgen har vi ytterligare två alternativ. Det ena är en resa upp till Stockholm och stor kräftskiva (då får nog nyttighetsministern ta endagarssemester...) och det andra är en födelsedagsfest på hemmaplan. Båda verkar kul, på helt olika sätt. Ja, lördag den här veckan blir det nog nyttopaus, hur som helst :)
-----
Andra bloggar om: jamas tysklandsresa kräftskiva midjemått
Igår tränade jag hemma. Satta på 2 DVD'er som jag fick med någon sedan länge avslutad prenumeration på "iForm". En av dem var en introduktion till Tai Chi, den andra en introduktion i Ashtanga Yoga. Nu har jag visserligen Yogat förut, men det var så länge sedan, och jag är ovig som en elefant, så en introduktion kändes helt rätt. Nu funderar jag på om det finns något som är ännu lättare än introduktion?
Gud i min himmel vad jag är stel! Och precis som förra gången (rätt kul inlägg) så har jag katterna som åskådare. Och precis som förra gången så svär jag genom tänderna när intruktören säger "och slappna bara av i den här positionen, tänk på andningen". Det är möjligt att den här ställningen är avslappnande... om man jämför med, säg, medeltida tortyrbänkar*.
De flesta ställningarna kommer jag inte ens in i. "Når du inte att hålla pekfingret runt stortån**, så kan du hålla om ankeln istället." äger den käcka instruktören. Om man inte når ankeln då? Vad gör man då? Nehej, de säger de inget om...
Och igenom alltihop sitter mina katter på soffan och tittar, storögda, på mig. Mitt i mitt misslyckade försök att sätta mig skräddare*** där jag inte för mitt liv kan både vika ihop benen under mig och hålla ryggen rak (och tääääänka på andningen) blinkar Nisse lite lojt, sätter sig upp och stoppar ena bakbenet rakt upp i luften, snett bakåt med knät och halva låret bakom örat och böjer sig fram för att tvätta pälsen på svansen. Avslappnadsomfan.
Jag ger mig fan på att han gjorde det med vilje...
-----
Nötter:
* Det är faktiskt möjligt att ett par av positionerna ANVÄNDES i medeltida tortyrbänkar, nu när jag tänker efter.
** Are you KIDDING me, biatch?
*** Japp, både lotus och halvlotus är WAY beyond me för tillfället.
-----
Andra bloggar om: yoga, katter, vighet, skräddare
Jag går och stirrar på min hoppeloppa. Katten alltså, hon med sår i nacken. Äter och inte lite väl mycket nu? Kan det kanske kanhända tagit fast jag kom iväg med henne till pojkvännen lite sent?
HOOOOOOPPAS! Kattbebbar är det mysigaste som finns :)
En gång i världen höll jag på en hel del med avel och utställning. De senaste 5 åren har det legat på is, men jag får erkänna att suget börjat i mig igen. Det är en sådan lysande hobby när man har ett hög-intellektuellt jobb som jag, dvs att jag jag jobbar nästan uteslutande med hjärnan. Att bada katt och blåsa katt och trimma katt och pussa på katt - precis lagom brain-dead som avkoppling.
Och bättre för levern än krogen :)
-----
Andra bloggar om: katter, uppfödning, utställning, längtan
Helgen har gått i Kattens och Alkoholens tecken, dock inte ihop.
Stackars liten Loppan blev jätteförkyld efter att ha hälsat på sin pojkvän. När man är en perser och inte har någon nos att tala om ändå så blir det väldigt knöligt att vara jättesnorig, särskilt som perser inte alls gillar att andas genom munnen. Så det har torkats och fixats och getts extra god mat så hon skulle känna någon smak. Och pussats på och gullats mellan varven. Nu börjar hon bli bättre, lyckligtvis. Hoppas att inte infektionen stört hennes tänkta dräktighet, jag vill ha kattbebbar!
P-Nisse fick ett bad till. Han börjar vänja sig nu, eftersom han får ett i veckan. Det är inte alls knöligt att bada en katt som är van vid det - jag sitter med honom i badkaret hela tiden. Ett stort perserbad tar ju dessutom i runda slängar 45 minuter, så det hade inte gått med ryggen att böja sig över honom så länge. Sedan är det fram med stora trimfläkten som låter som 4 dammsugare och blåsa honom torr. 2 decimeters päls, tar ett tag vill jag lova, men vilken fluffboll han blir! Gudomligt gulligt :)
MrX kompis M var i stan i helgen, så det blev lite bus både fredag och lördag. Björns Bar, Modesty*, Peacock**, i den ordningen. Smutt, men inte så sent att hela nästa dag försvann. Det var lite brunchkänsla hemma hos mig när vi samlades upp nästa morgon för latte och storfrukost.
Annars mycket plock och fix av sådant som hängt över mig länge. en riktig kanonhelg med allt från party till mys till nytta.
Hur trist var inte den HÄR posten då? :)
-----
Nötter:
* Har ni inte provat Modesty än så gör det, super-sweet!
** Där jag passade på att få min drink stulen, en annan drink hälld över mig och storgräla med MrX. Inte mitt bästa Peacock-besök, nej...
-----
Andra bloggar om: katter, vänner, fest, pill och fix
[Kan ni se den, bland presenterna?]
[Andra bästa klappen sitter under pianot, men ville inte vara med på bild idag. Så här ser det ut i mitt vardagrum, just nu.]
[Julen går i svart, vitt och silver i år. Granen, klapparna, katten - allt matchar.
[Told you so!]Det här var bättre. Idag hölljag också på att komma lite sent, men det var av trevligare orsaker och utan stress. Det var ovanligt svårt att komma ur sängen med en stor pälsboll på ena sidan och en liten en på andra som låg och spann ikapp.
Stereo-purring, very sweet.
Alla mina katter får töntiga/fåniga namn, eftersom de är så grymt vackra och inte sällan grymt dyra - för att väga upp lite. Just nu kallas den nya förmågan för lilleman, medan vi försöker komma på vad han skall heta.
Fluffer - vad tror ni om det? =)
Tyck till, och kom GÄRNA med egna förslag! (Tänk på att det är tilltalsnamn jag är ute efter, så långt och/eller krångligt att säga går bort)
-----
Andra bloggar om: kattnamn, töntfaktor, lätt, Fluffer
På söndag, på söndag. Då skall lilla Loppan bli mindre ensam, och mina möbler & kläder förstörda.
Tillåt mig att presentera:
[5 veckor]
[5 veckor]
[12 veckor]
...med att ta ansvar för ett annat liv, är att man därmed även tar ansvar för livets slut.
Gråter så att linserna skaver i ögat, men det var rätt. Jag måste tro det. Det var rätt beslut.
Squeak, min älskade katt, förlåt för alla gånger jag skällt på dig. Hoppas du sitter i din katthimmel och tänker tillbaka på ett bra och fullt kattliv. För kort, ALLDELES för kort.
Du var min baby i 8 år, och jag älskar dig. Alldeles för mycket för att låta dig lida mer.
Förlåt mig.
-----
Andra bloggar om: sorg, djur, ansvar, livskvalitet
Herregud, vad min docka är sjuk.
Min vackra tjejMed MrX och Hoppeloppan (katt) i sängen på morgonen är det svårare än någonsin att ta sig upp. Snoozen trycks till gång efter gång.
Med resultat att jag får springa till jobbet varje morgon, och att MrX är sur som ättika över att ha tvingats vakna till min snooze en gång var 9e minut i en timme.
Jag måste nog tänka om gällande visheten i mitt förfarande...
-----
Andra bloggar om: väckarklocka, sjusovare, mysmorgon
...att nästan komma försent till jobbet.
För att jag inte kom upp ur sängen.
För att älskade lilla pyret (katten) kröp ner under täcket så fort väckarklockan ringde och sandwichade mig mellan hennes lilla, varma, av spinnande vibrerande kropp och Hans älskade stora, varma, lena och högst nakna kropp som låg tätt, tätt intill mig på andra sidan.
En love-sandwich liksom, kan det bli bättre? Mmmmmmmm.
När jag så hoppar upp ur sängen med panik och inser att jag måste vara ute genom dörren inom 10 minuter för att inte komma försent, då går han också upp - fixar en kopp kaffe, ser till att plånbok, nycklar och telefon finns i min handväska, och kommer in i badrummet för att pussa mig på nacken.
Så pratar vi i telefon hela vägen till jobbet.
Lycka, oh yes it is!
-----
Andra bloggar om: kärlek, katter, kaffe, kärleksmacka
Nummer 5 är sann.
Om det var EXAKT 50.000 vette sjutton, eftersom jag betalade i dollar - men jag har betalat 5000 då dollarn stod i runt 10 kr för ett kanonvackert exemplar av den ras jag (då) var involverad i. Fråga mig inte varför, men just då kändes det billigt. Jisses.
Det intressanta i sammanhanget är kanske att jag aldrig fick kattskrället. Han blev sjuk och dog, och ersättningskatten ville jag inte ha. Så följde en lång diskussion om hur vi skulle göra med pengarna, som kvinnan i fråga inte längre hade. Slutligen fick hon fram en katt som jag godkände som ersättning, men strax därefter slutade jag helt med uppfödning och hade ingen lust att lägga ytterligare tiotusenlappar på import och karantän.
Jag funderar fortfarande då och då på att ta in kattskrället, eller en annan katt, bara för att inte behöva känna att jag slängt en sådan jättesumma i sjön - men är det något jag har lärt mig i affärsvärden är den den här truismen: "Don't throw good money after bad"
Vilken näsbränna!
-----
Andra bloggar om: katter, pengar, karantän
Det finns faktiskt bara två saker som skrämmer vettet ur min Kattdrottning.
1. Gräs - eller naturen rent generellt
2. Barn, särskilt små barn
Det är lite underligt faktiskt, hur detta världsvana, sociala djur förvandlas till en livrädd liten mus så fort en lite mindre människa kommer i närheten.
Hon har totalt charmat alla på mitt jobb. När vi samlas för små informella möten hoppar hon gärna upp på en stol om det finns en ledig, och sitter och betraktar den som talar. Ibland verkar hon spänna sig, som om hon hör något extra intressant, och utstöter små intresserade läten.
När jag inte har tid med henne springer hon från bord till bord och tigger uppmärksamhet, för att till slut utmattat falla i sömn ihoprullad vid någons dator. Oftast min, men även andras. Nya människor hälsas glatt och med intresse.
Tills idag...
Vår PO (Personel Officer) har en pappaledig man och en 20 månader gammal dotter. Idag kom de på besök.
"Åh, titta Gumman!" utropar pappan "En kissekatt!"
Dottern får syn på Kattdrottningen och tar några rulande steg åt hennes håll.
Kattdrottningen fryser först av skräck. Hon spärrar upp sina redan stora ögon och sjunker sedan ner mot golvet med hela kroppen tills hon är platt som en pannkaka. Inte aggressivt, utan för att göra sig så liten och osynlig som möjligt. Sedan slinker hon iväg över golvet, med en vässlas fart, och ålar sig in under soffan. Hur hon lyckades ta sig in på de kanske två centimeter som skiljer soffan från golvet är något som de lärde kan tvista om länge. Det borde inte varit fysiskt möjligt.
Men, under soffan vill hon vara och under soffan stannar hon, tills ett par minuter efter att den Lilla gått sin väg. Då kommer Kattdrottningen fram, hoppar upp på soffan och börjar slicka sig, omsorgsfullt och högdraget.
Rädd? Jag? Nej nej nej, ni har helt missförstått. Det var dags att vara Kattdrottning under soffan ett tag bara, men nu kan jag det och väljer att komma fram igen. Att det råkada sammanfalla i tid med att den där äckliga varelsenbarnet gick sin väg är en reeeeen händelse. Förresten tvättar jag mig nu, lämna mig ifred!
-----
Andra bloggar om: barnskräck, kattdrottning, under soffan, oberörd
Min katt är deprimerad. Jättedeprimerad.
Hur vet man det? - undrar någon. Jo, hon har gått ifrån en myspropp som dock väljer de tillfällen hon är kelig till att vara en katt som inte för en sekund vill lämna min sida, som kryper in under täcket varje natt och kryper ihop till en hård liten boll inkurad mot min mage, sätter alla fyra tassarna i madrassen och trycker sin lilla kropp mot mitn så hårt hon bara kan - som helst av allt skulle vilja kunna sjunka in i mig. Mitt hjärta blöder.
7 månader här - men hon är sig lik :)
Jag har en dyr kontorsstol hemma. Jätteddyr. Massor av rattar och spakar så att man skall kunna sitta precis, perfekt, bekvämt, fantastiskt.
Sedan har jag också investerat i ett vinklat fotstöd. Det har jag mina fötter på, när jag sitter så där perfekt inställt, så tas belastning av min rygg och jag kan sitta länge framför datorn och jobba utan smärta.
Men, jag sitter inte så. Nej, jag sitter längst, lääääängst ut på kanten på min dyra stol, lätt framåtlutad och med tårna i golvet för att jag inte 1) skall glida av stolen eller 2) stolen skall glida iväg bakom mig. Jag börjar få ont i nacken av det här, det är jätteobekvämt.
Så, varför sitter jag så här, undrar kanske vän av ordning?
Hon heter Loppan, har morrhår och stooora ögon. Och just nu ligger hon på min stol, precis bakom mig, och spinner. Ibland trampar hon mig i korsryggen med mjuka tassar.
It's SO worth it!
-----
Andra bloggar om: hemkontor, dyra stolar, katter
Jag har inte en katt. Nej, jag har två. Eller, strictly speaking, kattor.
Och det är mars. Ja just det.
Än så länge är det ingen fara. En av tjejerna går omkring och liksom "kuttrar" om man så mycket som tittar åt hennes håll men jag vet, jag... vad som komma skall. Snart springer hon omkring och skriiiiiiiiker efter en karl, allt hon orkar. Har jag riktigt mycket otur drar hon igång den andra kattan också, så att jag har ylandet i stereo.
Men det här var inte tänkt som en kattblogg, utan faktiskt en singelblogg.
Det bara slog mig hur himla LÄTT de har det. Ok, så hon blir kåt. Då går hon ut i skogen, där andra katter finns, och ylar ut sin lusta tills det kommer en massa pojkar.
Pojkarna slåss med varandra om hennes gunst, men hon kan ända tänka sig att välja ut flera olika - och inte nödvändigtvis vinnaren. Sedan har hon så mycket sex hon bara orkar i flera dagar och nätter. Alltså, 20 ggr om dagen är inte ovanligt. Nu känner jag mig lite avis...
Tänk om man skulle prova det. Stan är ju som skogen för dem. Så tänk om jag skulle gå ut på Avenyn och ropa för fulla lungor:
JAG ÄR KÅÅÅÅÅÅÅT!* KOM OCH TAAAAAAAA MIG!
Skulle det funka, kanske? Kvalitetskarlar på det viset, månntro?
-----
* Jag hade faktiskt en tjejkompis som brukade lösa sitt tomma glas på krogen genom att ställa sig upp och högt deklamera "Gud vad jag är KÅT! Och törstig!" Det kom alltid ett glas (eller flera) - liksom magiskt....
-----
Andra bloggar om: marskatt, kåthet, avenyn
Alla goda ting är tre, alla onda också. Idag har jag tre onda ting att ojja mig över:
