torsdag, februari 16, 2006

Den Rolige

På vägen hem från Den Vackre, på spårvagnen, såg jag att jag fått ett sms av Den Rolige, honom jag träffade i lördags. Honom som jag egentligen bara dansade med för att jag faktiskt tänkte ha roligt, fast Du ville tillbringa kvällen med grabbarna och inte med mig.

Sista kvällen. Så blev det så att vi var på samma ställe, inte med vilje men det hände sig så. Och Du såg mig och sa "Hej! Säg till när du går så går vi ihop" och vände ryggen till mig. Jag blev sårad. Sårad. Och skulle jävlar har roligt ändå!

Så jag dansade. Och dansade. Och hade faktiskt roligt, för det kan man fast man är sårad. Och mitt i dansen dök han upp, Den Rolige. En charmig, rätt söt grabb, som dansade bra och skrattade mycket. Så vi dansade, och dansade.

Och jag såg att Du tittade. Ibland kom Du förbi, och tittade på mig. Jag väntade på att Du skulle säga något. Dansa mellan oss. Komma och störa. Med det gjorde Du inte. Du bara tittade, med ledsna ögon. Och jag kunde inte gå till Dig, fast jag vet att Du ville, för Du hade vänt ryggen åt mig. Och då är det your move! Dina vänner tittade lite konstigt, men jag skrattade - och dansade.

Men nu handlade detta inte om Dig, utan om Den Rolige. Han fick mig att skratta. Fick mig att faktiskt glömma dig ibland, fastän du var där. Han gick aldrig för långt. Helt, helt lagom. Svenskt lagom - det är bra ibland. Musiken tystande och ljuset tändes. Vi gick upp en våning och pratade vidare. Han ville följa mig till dörren och jag sa ja. Så vi gick mot garderoben men där stod Du, och tog på dig jackan. Du såg mig, tittade igen med så otroligt ledsna ögon. Jag vände på klacken och sa tack till honom, Den Rolige, men jag ville nog hellre gå hem själv. Han log lite snett men tog det som en gentleman. Vi pratade ett litet tag till, han och jag - och jag såg att Du inte gick, fast Du hade jackan på dig.

Så gick han. Nästa gång Du såg mig var jag ensam. Du tittade länge på mig och nu gick jag fram. Du log, och leendet värmde upp dina ögon. Du såg glad ut igen, för första gången på flera timmar. Vi sa hejdå till dina vänner, som tittade ännu konstigare på mig - fast jag STRUNTADE i det och bara log. Så tog du mig i handen och vi gick hem. Klockan var halv sex på morgonen och snart snart snart skulle du åka härifrån.

Vi gick hem. Mötte Den Rolige på vägen. Nu var det hans tur att titta konstigt, men Du bara log. Jag frågade Dig om du verkligen var säker på att jag skulle gå hem med Dig. "Nej," sa Du "men jag hoppades".

Vad var det Du hoppades? Jag bara frågar...

3 kommentarer:

Christina sa...

feg... vill hellre såra och få dig till dåligt samvete än att rätta upp situationen själv. är jag hård?

Ms.Take sa...

nej... du har nog rätt *suck*

bollkoll.com sa...

Stackars Rolige!
Jag tror att jag varit honom några gånger. En självförtroendehöjare för tjejer som får för lite bekräftelse från sina män...