Yoga med förhinder

Jag kör Yoga på mitt vardagsrumsgolv, så gott som dagligdags. En trekvart eller så om dagen, väl spenderade.

Det är:
Underbart, fantastiskt, livsberikande och själsförhöjande - jag kan otroligt starkt rekommendera det till alla vars livsandar behöver lite påfyllnad.

Dessutom:
Smärtsamt, kvidande, sträckande, lätt knäckande för självförtroendet* En klämkäck instruktörs röst påminner mig ständigt om hur långt under förväntad yogavighet jag ligger.

"Place yourself in the "[sätt in otroligt komplicerad kroppsvridande berskrivning här]-position", bend your head towards your foot and just relax into the posture"
Relax? RELAX?? Som i "slappna av"? När hela kroppen kvider hörbart, varje tänkbar led är i aldrig förr uppnådda ställningar, senorna är spända som fiolsträngar och jag är högröd i ansiktet av ansträngning.** Relax? Jo du, visst. and Your Mama!

On the up side:
Mina katter tycker att det är helt otroligt roligt. De snor runt mina ben så jag tappar balansen, klättrar in under min rygg och jamar oroligt när jag står i brygga eller ligger bara stilla som två ljus i soffan och stirrar på mig genom hela passet. Världens vigaste djur. Precis vad man vill ha som kritiska åskådare. Jag ser vad du tänker Misse, och sluta genast tänka det!

Men, det är skönt efteråt - och för första gången i mitt liv, barndomsåren inkluderade - kan jag när jag är uppvärmd röra pannan vid knäna. Det är lite coolpoäng på det, eller hur? Nu gäller det bara att komma på en situation då det skulle vara en värdeful skill att ha. Hmmmm... Nope, bara x-rated alternativ igen!

Återkommer då jag tvättat min fantasi med tvål.

-----
Nötter:
*Seriously! Vem kan inte stå på ett ben? Hahaha, det är ju jättelätt. Ummm... Right...
**Frustar gör jag med. Som en kossa i födslovåndor*** ungefär.
***NEJ, jag skojjar INTE! I wish!