torsdag, februari 02, 2006

Creepy Wednesday

Igårkväll träffade jag på ett unikum. Hoppas jag. Man vill liksom inte att det skall finnas fler än en, så blir det färre att undvika.

Jag satt hemma i godan ro med näsan i en bok när 2 av mina goda vänner, M & A, ringde.
"Kom kom Ms Take," sa de "det är onsdag, vi går till SoulTrain!".
På vilket jag svarade: "Tack, men nej tack - jag sitter hellre här och läser min bok".

Ummm. Ni kan sluta skratta nu. Sluta skratta sa jag!
Ja, ok då, självklart svarade jag inte så utan någonting mer som:
"Ja, vad kul!", eller kanske till och med "Weeeeeee, gärna!!!*"

Jag traskade iväg till Nivå för att möta upp dem men vi insåg snabbt att det var lite för tidigt på kvällen. Denna hissnande slutsats drog vi av det faktum att det, förutom personalen, var tre** personer på hela stället. Vi beslöt att gå till ett annat ställe (av typen "mysig bar" snarare än nattklubb) för att ta ett par drinkar och prata i en mindre ödslig miljö. Griniga mannen i garderoben tog 20 kronor/man trots att allt vi gjort var att gå upp i baren och vända. Hå hå...

Sagt och gjort, vi anlände till MysPuben*** där gästantalet OCKSÅ, som av en händelse, var tre. Med oss blev det dock sex personer, och just MP är ett ställe där man kan vara sex gäster och ända bara ha det bra. Fast, det beror så klart på vilka sex gäster...

En av de tre killarna, alla Engelsmän, som satt i baren när vi kom blev uppenbarligen alldeles bergtagen av min uppenbarelse. Han stirrade storögt på mig, kikandes runt axeln och över ryggen på vänninnan A. A, som är en bra väninna, gjorde sitt bästa för att sitta ivägen för honom. Hon gungade sig fram och tillbaka som respons på mina gester, vi måste påmint om en ormtjusare med orm****

När hon lyckats blockera hans synfält tillräckligt många gånger hängde sig mannen istället över baren och började diskutera mig med bartendern. Högt.
Vem var jag? Kom jag ofta hit? Är jag singel?
För att förtydliga - jag sitter alltså 1 1/2 meter ifrån honom när detta händer, i en rätt tyst bar.

Eftersom jag inte träffat M & A på ett tag och verkligen inte var på friarstråt gjorde jag mitt bästa för att undvika alla blickar, men det blev svårare och svårare allteftersom kvällen fortskred. Han pratade och skrattade med sina vänner, men då och då tittade han upp igen och råstirrade på mig. Ibland på mitt ansikte, ibland på andra framträdande attribut. Det hela avslutades med att han och hans vänner ställde sig upp, gick bort en liten bit, pratade och stirrade och PEKADE på mig. Sedan gick de hem*****.

Han sa inte ett ord till mig på hela tiden, som jag tror var ungefär två timmar. Däremot som sagt

  • Stirrande
  • Pekande***** *
  • Grabbigt flinande
  • Pratande om mig

Käre Gud. Jag vet att jag bett dig om en riktig man att tycka om och krama på som tycker om bara mig. Men snälla, låt mig specificera.

Inte. Han.


-----
Nötter:
*Ja, något i den stilen i alla fall.
**Hur många vi var? Jo, just det, tre. Räknade jag in oss i ovan nämnda besökarantal? Japp!
***"Myspuben", eller MP, är från och med nu mitt namn på det här stället, som jag frekventerar för ofta för att vilja namnge.
****Om man bortser från att ormar mycket sällan har långt, lockigt hår, vilket A har. Och så har hon en näsa. Och öron. Äh, det var en dålig liknelse, ok??

*****Eller ja, de gick därifrån i alla fall.
******Är det här normalt beteende i engelsktalande länder?

2 kommentarer:

Stora Morran sa...

Män kan vara sjukt skumma ibland. Bara att ignorera!

Ms.Take sa...

Hehehe, jo - jag gjorde mitt bästa, med god hjälp av A!