En helt fantastisk k*k
Nåh, fick jag er uppmärksamhet med den här titeln? Va???
En kommentar från den alltid lika underbara D. Haraway till ett inlägg nedan fick mig att lätt frustande minnas en egen ordgroda.
Det är för några (alltför många) år sedan. Jag hade relativt nyligen träffat Mannen I Mitt Liv. Den stora kärleken. Ja, på riktigt. Vi är inte tillsammans än, men det var Den Stora Kärleken för det, man får hoppas att det finns fler än en... Han var vacker, intelligent, ifrån ett mellaneuropeiskt land och framgångsrik chef* till yrket. Hursomhelst, back to the story.
Jag är född och uppvuxen i en småborgerlig familj med mycket gammaldags uppfostran och värderingar (den tonårsrevolten gick inte av för hackor...). Min mor, från skåne, har aldrig** pratat sex med mig. Det här är viktig bakgrundsinformation i sammanhanget. Jag tar i alla fall hem Min Själs Utvalde för att, för första gången, presentera honom för föräldrarna. MSU hade, innan vi knackade på, bett mig att bjuda hem mina föräldrar nästa kväll, så att han skulle få chansen att briljera lite (smöra svärföräldrarna) med sina matlagningskunskaper.
Så vad gör jag?
Jo, i min nervositet över vad de skall tycka och vad han skall tycka och hoppas, hoppas, hoppas att de tycker om varandra så hör jag mig själv säga, direkt efter introduktionen:
"You have to come home to me tomorrow, mother. He is a really fantastic kock!"
.
.
.
*ridå*
-----
Nötter:
* Som i "lagar mat" - inte som i "basar över andra människor"
** Jag menar ALDRIG. Däremot kan hon ropa ut hemligheter över nejden. Don't even get me started på den förfärliga pinsamheten när jag "blev kvinna" första gången. Mina kinder blir fortfarande röda vid minnet.
-----
Andra bloggar om: grodor, kärlek, föräldrar
9 kommentarer:
kiknar av skratt och känner mig stärkt och modig snarare än bortgjord och högröd. tusen tack!
Muhaha...jag är nöjd. Jag har fått mitt första skratt idag..och det behövdes verkligen. Tack.
Tack också för finfint besök hos mig. Bugar mig ödmjukt inför så fina vitsord. Jag kommer att stanna här en stund också...trots att jag sitter på jobbet och borde ägna tiden åt att bli snyggare, rikare så att kvinnor jag vill ha någon gång vill ha mig tillbaka...
Mu ha ha ha.
Frågan här är väl: Vad svarade din mor? :-)
*skrattar* Ibland blir det så fel ... *tihi*
Haha, ja, det var ett klavertramp av rang. Men inte helt ovanligt, skulle jag tro.
För övrigt får sådana här språkförbistringar mig alltid att tänka på en sak som Annika Jankell berättade (någon gång i början på 90-talet, men jag minns det ändå). Hon berättade om sig själv inför ett helt auditorium av människor i USA och sade "and then I went to fack-school", vilket ju är fackskola, men det kunde ju inte de veta.
Hahaha - underbart - nu efteråt :-)
En kille här på kontoret skulle presentera sig på en konferens och sa:
Hi my name is [efternamn med Ä] , without the pricks, and I'm with the sailors.
Han skulle säga att han var med säljarna......
Ahahahahah. I löve. Den där "without the pricks" har ag hört förut, men "with the sailors" - den var en ny high =)
Mouahaha! Hörde om en fantastisk felsägning. En väldigt nervös kvinna med ganska bristande engelskakunskaper skulle hålla ett föredrag för en fullsatt aula. Hon får plötsligt lite kli i halsen och måste harkla sig och säger ursäktande till lyssnarna:
"Excuse me, but I have a Kock in my troath."
Skicka en kommentar