Klisterpojkar, del 2
Nu har jag fått en liten uppdatering, från väninnan vars utvalde talade i telefon med klisterpojken från i lördags.
Rätt mycket humor faktiskt.
Tydligen hade vi haft en väldigt trevlig kväll. Jag hade tagit honom på en krogrunda*. Han fick mitt nummer**, men har tappat bort det.
Tappat bort det?
Jag fick ju ett SMS av honom. Känns ju rätt troligt att han har kvar mitt nummer i sin mobiltelefon, om han nu inte har tappat hela telefonen.
Så vad är det här? ÄR han så dum att han inte fattar att han har mitt nummer i sin telefon? Eller, lägger han en snygg fasad inför sin kompis men är egentligen fullt medveten om hur pinsamt hans sms var och lådsas alltså ha tappat mitt nummer för att aldrig mer behöva träffa mig?
*storskrattar*
-----
* Och här trodde jag att jag böt klubb för att komma undan... 2 sides of the same story.
** Jag har redan skyllt ifrån mig vad gäller det här idotiska tilldraget från min sida, ok?
-----
Andra bloggar om: klister, dejting, fyllesms
4 kommentarer:
å, visst blir man alltid lika fascinerad? av dessa låtsas-som-ingenting-människor. asså, det var _jag_ som gjorde slut på det. den som erkänner en avspisning och sin ledsnad över den, även om det inte var hela världen, är en fin.
Nu är frågan: Är det plåstret som ljuger eller Miss Take? Är det någon som läser plåsterpojkens blogg?
Som jag skrev under klisterpojkar del 1... Det är tegelstenen som träffat och ångesten över det egna beteendet som driver grabben till lögner... Låt honom ha sin version i fred, den är ju trots allt bara en skyddsmekanism mot dåligt självförtroende... :-)
Hahaha vilken pinsam kille :)
Men som övriga sagt, låt honom leva i sin lilla fantasivärld...
Skicka en kommentar