Fredagskvällen, continued

Utlovad fortsättning då, ja. Dejten från helvetet var över, tack och lov, men vad nu?

Jo, jag stod alltså där. Nykter, hungrig, rätt sur, tung datorväska, businessklädd och utan övernattningsartiklar - på Linnégatan. Jag var bara ett halvt kvarter från Hotellet, så tanken på att gå dit slog mig, det måste jag erkänna*.

Lite mer ordningsam tog jag och ringde SJ-upplysning. Jodå, det gick ett tåg en dryg timme senare. Jag skulle vara hemma i Gbg igen halv tre på morgonen. Skönt. Tråkigt. Men bekvämt. Men trååååååkigt. Jag började gå mot tunnelbanestationen. Min hjärna hade ställt in sig på att gå ut och busa, inte sitta på ett nattåg.

Ok, om vi fortsätter på det spontanta spåret. Den där trevlige kursaren jag hade fikat med några timmar tidigare - sa inte han någonting om att han skulle gå ut och att vi kunde höras senare under kvällen. Jo, det gjorde han...

Så jag tog telefonen och ringde T. Han satt på Gärdet, hemma hos en kompis, och hade förfest. Var jag ensam i stan? Men vad sjutton, kom hit! Gud så trevligt. Alltid kul med nytt folk.

Så jag satte mig i en taxi och åkte dit. Ramlade in på en liten fest med fyra glada grabbar i 27-28-årsåldern som satt och skrattade. De fick min histora, tyckte synd om mig, satte en drink i handen på mig och fick mig att känna mig som världens mest välkomna människa. Varma, öppna och totalt avslappnade vände de min kväll från katastrof till helt fantastisk på skrämmande kort tid. Helt underbart! Vi var kvar i lägenheten i några timmar, spriten rann som vatten, fler boys dök upp och någonstans vid midnatt drog vi ner på stan.

En klubb, mycket dans, en klubb till, mer dans. Glada människor, roliga människor, nya människor, välkomnande människor. Någon söt liten 23-åring med mycket humor fick mig att känna mig som guds gåva till mannen, men såg lite stött ut över att trots detta bli nobbad. Jag bara skrattade, och alla med mig.

Klockan 5 blev det nattamat och tillbaka till ursprungslägenheten, ett helt gäng**. Där satt vi och åt mat, drack vatten och löste världsproblem fram till strax innan 8 på morgonen. De övriga ramlade hem och den artige värden la sig i soffan och gav mig sängen (gentlemannen lever ännu!).

Nästa morgon vaknade vi alldeles för tidigt, strax efter 11, fortfarande rätt ordenligt utanför banan. Telefonerna gick varma och en del av ursprungsgänget från gårdagskvällen skrapades ihop. Tillsammans tog vi oss ner på stan och satt på Mocco och brunchade från 12 till 15. Historier utbyttes: "Minns du? Gjorde du? VAD gjorde du? Med VEM sa du???"

Dags för mig att gå, tåget går snart. Jag fick sällskap till stationen. Många kramar, skratt och kindpussar. "Härligt att träffas. Det känns som att vi känt varandra hur länge som helst. Kom snart tillbaka. Bo hos mig när du vill. Ring, RING!"

Jag satte mig på tåget med ett stort leende på läpparna. Jag ler fortfarande. Det här var en roligare Stockholmshistoria än den förre. Och mycket bättre, roligare och mer lovande för framtiden än någonsin en blinddejt kunnat vara.

Summa sumarum : Var spontan!
-----
Nötter:

* Alla som blir förvånade över att jag tänkte fly från mina problem genom att gå på krogen räcker upp en hand nu. Ingen? Va? Nååååågon? Snälla?
** Ja, alltså alla som vi varit från början (minus någon eller några som hade bättre saker för sig *host host*) plus några vi hittat under kvällen.
-----
Andra bloggar om: förfest, grabbkväll, skratt, nya vänner