Är ALLA män sv*n?
Ibland misströstar jag på manssläktet. Verkligen.
I torsdags gick jag ut med en grabb jag dejtat förr. Vi bestämde att mötas upp ute efter att han varit på fest med lite vänner och jag varit på skärtorsdagsmiddag med ett par av mina bästa vänner. Anyway.... Vi har alltså dejtat innan. Det har varit trevligt, men längre än till kyssar i trapphuset har det aldrig gått*.
Så i torsdags natt var det med viss förväntan jag trallande ner till Peacock Club. Allt började fint. Han stod uppe vid vakterna och väntade in mig. Vi gick in, och ner, och träffade hela hans kompisgäng där nere. Vi skrattade, kramades, kindpussades, drack drinkar, skrattade lite till. Någon timme senare gick vi vidare ett gäng, eXcet med större dansgolv lockade. Spänningen växte, på ett trevligt men inte hysteriskt sätt. Hålla handen lite försiktigt. Kittlande med fingrar på insidan handleden. That sort of thing.
Tillbaka till Peacock, nu hade vi tappat resten och det var bara han och jag. Vi dansar, skrattar och pratar så väl som det går i discodunket. Han böjer sig fram och kysser mig. Mums. Så får han ett ansiktsutryck som om han just hamrat sig själv på tummen och säger "Oj då, det här var inte bra!". Huh? Det var det väl. Kanonfin kyss. "Uuuum, vaddå?" säger jag.
"Jo, eeer, det är så att..." Han har tydligt väldigt svårt att få det här ur sig. "Jo alltså. Sedan vi sågs sist..."** Mer skruvande. "Jo, jag har liksom... Träffat någon."
Jaha. Ok. Och VARFÖR är du då ute med MIG? "Men jag gillar ju dig. Jag ville träffa dig igen." Jaha. Och därför är det här ok då, eller? Undrar om hon skulle hålla med om det...
Jag hade för kul ute för att flippa loss och gå, vilket jag erkänt övervägde. Men nu var jag på gott humör, rätt onykter och tänkte inte låta det här förstöra kvällen. Dessutom är jag ju inte kär i grabben, så jag blev inte sårad. Bara besviken. eller fick mina fördomar bekräftade. Så jag gick vidare, till Valand. Han följde med. Jag frågade varför. För att han ville prata. Jaha. Ok....
Vi dansade, drack ett par drinkar till. Han pratade med mig närhelst det var läge, berättade vilken fantastiskt bra tjej jag var, hur jag är "för bra" för honom, hur han blivit rädd för mig och inte vågat tro på oss, hur han inte vet vad han skall göra nu. Jag bara nickade, skrattade, och brydde mig inte så himla*** mycket - fast komplimanger är ju alltid trevligt. Klockan blev fem på morgonen. Nu ville jag gå hem. "Får jag följa med?" "VA??? Är du på riktigt? Nej, det får du INTE!"
Istället gick vi till TinTin och drack té. Nu pratade vi. Och pratade. I timmar. Jag satt, berusad och trött, och fick höra vilken fantastisk människa jag var, på alla sätt. Det var ju kul. Sedan följde han mig till dörren. Tog mig i handen. Frågade mig om han inte kunde få komma in ändå. "Jag vill bara sova brevid dig. Få hålla om dig". Ummm, javisst. För jag ser ut att vara född igår, eller? Tror inte det. I denna fas var han inte redo att ta ett första nej, utan det blev en rätt långdragen diskussion som i korta drag gick ut på:
"Men vi kan väl bara kela"
"Nej"
"Jag vet att du vill också"
"Nej, eller jo, men inte så här. Jag är bättre än så här."
"Du får inte bara försvinna ur mitt liv!"
"Det var inte jag, det var du."
"Men vi kan väl hålla om varandra. Sova ihop?"
"Jag är värd mer."
"Jag kan väl få komma in så kan vi prata om det här?"
"Nej, det får du inte"
"Du är så underbar."
"Ja, det är jag."
"Du är så vacker."
"Tack. Kul att du tycker det"
"Kan jag inte få komma in?"
"Nej."
O.s.v......
Han fick en kyss till, i alla fall. Ja, ok, så då är jag väl en dålig människa. Men jag dejtade honom FÖRST, och jag vägrade honom att komma in i min lägenhet, så hon får ursäkta mig det, den okända. Dessutom var den god, kyssen :)
Men ärligt. Vad fan? Han hade ju träffat henne NYSS, skall vara i "nykär"-fasen och knappt ens märka att andra tjejer finns. Vad ÄR det här? Skall det vara så här? Är ni sådana här allihop?
-----
Nötter:
* Men vilka kyssar. Oh la la, jag blir knäsvag av minnet.
** Det var nog två månader sedan vi sågs, så han HAR haft tid på sig.
*** Göteborgska ja. vi säger "himla" här. Ofta.
-----
Andra bloggar om: dejt, Peacock Club, trapphushångel
14 kommentarer:
Nej.
Halloj Kaptenen. Tur det. Vi kanske får ta den där singelfesten då då :)
Klart dom är.
Har bagaget fullt med stories like your.
Det gäller bara för oss att inte "släppa till" så kanske det där onda i dom försvinner lagom till jordens undergång.
btw så resonerar jag som du. är kyssarna goda och avsikten ingen typ, så är det inte fel att ta för sig..
(redo för attackerna)
Hahaha... den frågan var ju enkel!
Ja det är ju klart att vi är svin allihopa! Hela gänget faktiskt.
Riktiga ärkesvin.
Lobotomerade vålds- och våldtäktsmän med inga som helst känslor.
Vi är ett släkte helt utan empati skulle man kunna säga, som knappt kan vänta på att få bedra och förnedra ett fruntimmer.
*Suck*
Kul inlägg annars.
Killen behöver nog jobba med sig själv ett tag, eller ta hjälp av någon utifrån...
hördu, S-Man - Naturligtvis tror jag inte det. Det är en bra bit emellan "hormonstyrd" och "rabiat våldtäktsman"
Men när man, som jag, träffar på flera till synes väldigt bra killar med gott omdöme och hög moral, som sedan visar sig ... inte riktigt leva upp till det får man väl säga, då är det väl självklart att man börjar undra?
Jag kan bara konfirmera att det faktiskt är så...i alla fall i 80% av fallen. Ett av mina värsta exempel är en mrperfect som jag dejtade för ett tag sedan. Han var urseriös o pratade om framtid tillsammans o bla bla. En kväll ringde telefonen...det var hans sambo som lite försiktigt undrade vem jag var...hon hade sett vår konversation på msn...stackars tjej. Vi blev väldigt goda vänner sedan hon och jag. Han blev väldigt singel och så vitt vi vet är han det fortfarande...
Stina
Nyckelordet är nog "till synes" En del har en väldigt schysst yta men ganska solkigt innehåll.
Hade jag inte precis äntrat "nykär"-stadiet och med rask takt närmat mig slutet på mitt långa singelstadium så hade jag gärna visat dig skillnaden.. *skratt*
Bra! Du gör rätt nu som sist! Tur att det finns människor med sans.
Det finns väl tre kategorier män, om man ska hårddra lite.
De som tänker med kuken, de som tänker med huvudet och de som inte tänker alls.
Den här fyren grenslade väl både kuk- och inte alls-kategorierna, då.
Antar att ökad promillehalt brukar bidra till att det tänks mindre med huvudet. Sedan finns det ju de som aldrig gör det. En del som inte inser sitt bästa och sjabblar bort de mest underbara varelser. Jag förstår inte sånt.
Jag tänker med huvudet. För mycket, misstänker jag...
Jag skrattar när jag läser den här posten. Men egentligen är det rätt tragiskt. Du verkar haft en väldans otur.
"Kunken" - När jag läser ditt namn är det inte "Kunken" jag läser, utan något helt annat.
Konstigt.
Väldigt...
=)
Miss: Tråkigt att du har haft dåliga erfarenheter av män. Det beklagar jag verkligen.
Självklart börjar man ju undra, om man tidigare inte sett några som helst tecken på att det skulle vara ngt fel på människan <--- sista ordet understruket.
Jag menade inte att din "vän" var en ev. våldtäktsman". Absolut inte!
Är bara duktigt less på att bära ngt "kollektivt ansvar" för vad andra galningar ställer till med - svek, otrohet, svinighet, krig, våld, våldtäkter o.s.v.
Med det sagt menar jag att det inte är vanligt med våldtäktsmän som är "rabiata", det allra vanligaste är nog att de är "hormonstinna", men det är ju en helt annan diskussion.
För fan miss T, du har ju en hopplös egenskap att hitta killar med dassigt omdöme. Eller så får du se det positivt, du är helt enkelt så fantastisk och oemotståndlig att alla tappar omdömet i din närhet =)
Annars måste jag hålla med S-man, det är ganska trist med jargongen "alla män" (cue diverse negativa attribut som sen följer) och något som är svårt, för att inte säga omöjligt att värja sig mot, oavsett man förtjänat det eller inte.
Se personen, inte könet? Det är ju samtidigt naturligt att du i relationssituationer träffar på killar, på samma sätt som t ex jag skulle träffa tjejer i samma situation. (Och jodå, spånen finns där också..)
Sen gör väl alla misstag också, jag har sannerligen inte alltid satt fötterna rätt, men vem fan har det?
Nej alla min är inte svin. Jag har dock en känsla av att tjejer ofta skriver upp oss män till drömprinsen osv osv. Sen när verkligheten kommer fram förvandlas vi snabbt till svin. Vi är nog mitt emellan egentligen. Det gäller för övrig er tjejer också...
Tveksamt att det där beteendet har nåt att göra med kön.
Tjejer gör sådär mot mig hela tiden. Och betydligt värre saker.
Ska gå i kloster nu.
Skicka en kommentar