Somliga Dagar
Somliga dagar är värre än andra. För nuförtiden är de flesta dagarna rätt bra, faktiskt. Så var det inte, bara alldeles nyss känns det som. Då var de flesta dagarna mörka, kalla, ogästvänliga. Ingen varm plats att kura ihop sig på, och ingen energi även om man grävde längst längst inne. z73 stod det på lappen jag fick av doktorn efter att ha tillbringat en helg i fosterställning med tårarna rinnande för allt och ingenting.
Energipoolen var slut. Utmattad. Tom. På MIG.
Jag som alltid varit en ICA-kasse full med fusion. Jag som sprudlar och värmer som solen, ibland nästan för mycket. Men inte på länge. Det har varit kallt. Månskugga i min själ. Som att försöka gripa tag om solljus - så har energin gäckat mig, flutit mellan fingrarna utan att lämna spår.
Men nu, nu är allt mycket bättre igen. Jag får tider, dagar, timmar, perioder när allt känns rätt bra. Den senaste har varit riktigt lång och i mig har det stilla hoppet väckts att nu kanske kanske jag fått tillbaka min ICA-kasse. Jag sträcker armarna mot solen och sprider mina fingrar så att ytan blir stor, stor, stor... Och se, där fastnar ljuset, rinner inte bort, fyller mig. Jag sprudlar och skapar chans efter chans, inte konstigt att några lyckas?
Jag blir så stark i mig själv att jag äntligen, ÄNTLIGEN kan välja bort en energitjuv eller två, ja till och med den störste av dem alla stryker med, och nu är han borta. Jag lever, jag lever, jag växer.
Men så kommer det somliga dagar...
När det är lite tyngre, lite tröttare. Lite mindre hoppfullt och lite mer tröttfullt.
Igår var en sådan dag, idag är en sådan dag. Måste vända nu, måste hitta knappen och vända nu. Så det inte blir en dal, en äkta. En kall, fylld av skugga. Måste vända.
-----
Andra bloggar om: z73, utmattnningssydrom, utbrändhet, vägen tillbaka
9 kommentarer:
Damn it, i know the feeling. Jag har också varit helt dränerad på ork och energi, lustigt på sätt och vis att du hade en dålig dag igår, även min dag var helt tom och orkeslös. Men det är bättre att du har dåliga dagar än ett dåligt liv med bra dagar.
Gumsunge, jag tror på dig!
Fabbe - Helt riktigt, så ser man på det med halvfulla glas.
Rosa - Tack tjejen, du har ju varit med rätt länge på den här resan också ;)
Snart är det sommar. Kall öl på uteservering med djupa och glädjande samtal som får en att växa. Nya möten och nya möjligheter. Hang in there.
Håll ihop!
Välj att se det positiva & ljusa, så kommer hjärnan att sköta resten själv. "Måsten" ger en anspänning och leder ofta i fel riktning.
Vissa dagar väljer jag att vara glad över att jag fortfarande kan kliva upp, då jag träffade en del värre utsatta på neurologen på Sahlgrenska.
Det tar tid för kroppen att hitta tillbaka och svänga in i "laddat" tillstånd igen.
Och det är OK att välja en dag på soffan med katterna, jag hämtar mkt energi från mina....
Oh yes, baby. Just därför anser jag mig ha underlag nog att komma med en sådan kommentar. :-)
det är fint att höra att du vet när det är en dålig period, som just är en sådan period och inte en evighetsorgie i sorg och dränering. jag tror på dig också finaste.
all min kärlek. igen igen och igen.
Klart det inte är en dal, inte en evighetslång nånting.
Det är ett gupp, ett inverterat gupp. Man bouncar över såna.
Du vet ju att du har kommit fram å förbi det....men lite dåliga dagar kommer ändå...och försvinner..
Oh Nini, den var bra, så skall jag tänka på det - ett inverterat gupp... I like.
Förresten känner jag redan att det håller på att vända. Det blir ingen dal, den här gången. (yes yes yes!)
Var hos tant doktorn igår och pratade, och påminde mig själv om den gången när jag fick ett stenskott i pannan... och hur lycklig jag blev, så et var bara att ta tag i den känslan.
D.H. Baby, kan jag fortfarande kalla dig det - eller är det bara Christina som gäller nu? (mycket vackert namn, för övrigt)
Skicka en kommentar