En Midsommarnattsdröm - Det 2

Återigen dansade de. Denna gång en annan dans. Bland nära vänner och nya ansikten kan man inte dansa för nära. Nej, snarare skulle det testas, provas. Klarar hon sig själv? Är det bara jag som tycker hon är charmig? Blir hon accepterad?

Med ett hårt grepp om sig själv stannade hon kvar i gräset och skrattade med tjejerna, fast han satt bara några meter bort. Fast det ibland brände i nacken av hans blickar. En kort stund längre ner på gräsmattan, lite undanskymd men med en fantastisk utsikt, låg hon och tittade på det blåa blåa västkustvattnet och den vajande flaggan. Då kom han.

"Jasså. Var det här ett "nu går jag åt sidan, följ efter mig..." kanske?" frågade han när han brett leende satte sig ner brevid henne.
"Nejdå!" ljög hon "Jag ville bara sätta mig och njuta av dagen ett tag."
"Mmmm, visst.." Han lade sig brevid henne på gräset och skuggade hennes ansikte med sin hand. De såg varandra djupt in i ögonen medan han sänkte sitt huvud mot hennes.

Den första midsommarkyssen var mjuk och lång. Salt som vattnet. Om det var vinden eller kyssen som sände rysningar längs hennes ryggrad och fick huden på armarna att knottra sig är svårt att säga. Och egentligen spelar det ingen roll...
-----
Andra bloggar om: midsommar, kyss, harlequinroman