Underligheter

"Hallå fröken!"

Någon ropar till mig när jag precis har landat på Avenyn. Jag är på väg på middag med en gammal affärsbekant, som hört att jag är "back in business" och gärna ville ses. Så, ok. Känner mig lite fin i guldigt hår och guldiga sandaletter (10 cm stilettklack, mmMMmm), D&G-jacka och vita, tighta jeans. Jo, men ok, jag kände mig rätt snygg. Får man tycka det, in the Sverige place? ;)

"Ja?" Jag vänder mig om och ser ett par stå och titta, där det tydligt är han som ropat på mig. De är av... hmm, jag är inte så bra på nationaliteter... men Iranskt ursprung, kanske? Hon är mycket yngre än han, kanske dotter, kanske inte.

Han springer fram emot mig och tar mig på axeln. Lutar sig nära. Plirar lite.

"Du är en väldigt vacker kvinna."
"Uuuuuhhh.. Tack?"
"Är du ensam?"
"Nej vet du vad!" Det här börjar kännas lite FÖR freaky.
Jag skakar loss mig och går vidare, vinkar åt dem lite medan jag går. Tjejen står bara kvar och tittar, småleende och enigmatisk. Mannen ropar efter mig:
"Men, alltså... Om du är ensam. Vi bjuder gärna med dig. kom med oss så bjuder vi!"

Vad FAN vad det där? Jag fick lite na-na-na-na-na-na-na Twighlight Zone-vibbar... är det BARA jag som råkar ut för sånt här? Jämt och ständigt...
-----
Andra bloggar om: twighlight zone, raggknep, Dolce & Gabbana