Que sera, sera

Igår, när jag lätt irriterad gick ut för att äta lunch med en kollega, tänkte jag i mitt stilla sinne att lite mat nog skulle göra mig på bättre humör. Det gjorde det också, men inte som det var tänkt...

Vi anlände till en resturang på Kungsportsplatsen och gick in och satte oss. Det var väldigt fullt, mitt under lunchrushen, så vi hamnade längst ut på ett långbord, precis vid gången servitörerna använder. Jag var väldigt törstig, så jag beställde in en stor cola light och ett stort glas vatten det första jag gjorde.

Någon minut efter att drycken anlänt sveper en servitris förbi vårt bord och hennes höftväska stöter till vattenglaset - som stöter till colaglaset - och innan vi vet ordet av har jag innehållet i bägge glasen över mig, min fina ylledräkt, i min väska, över min telefon, all over the place!

Efter min gnällmorgon sitter jag alltså nu här, mitt i en full resturang, dyblöt och med cola över hela min outfit. Så, vad gjorde jag? Exploderade*?


Nej, nu hade det här gått över i absurdum, det enda jag kunde göra var att skratta. Den stackars servitrisen var helt förkrossad, sprang och hämtade papper och handdukar, resturangchefen kom ut, lunchen gratis**, självklart fick jag lämna in kemtvätt-räkning och eventuella andra kostnader, ursäkta, ursäkta, ursäkta.

Det var varmt och jag torkade snabbt. Servitrisen lär, om jag känner resturangvärlden rätt, ha fått sina fiskar varma av sina överordnade, jag kände inte att jag behövde spä på det.

Konstigt, men jag blev på bättre humör av det här. Det underströk väl helt enkelt att det bara var en så'n där dag, och sådana kan man barta hantera genom att glida med och inte bli alltför upprörd.
-----
Nötter:
* Jag? Hetlevrad? Skulle jag aaaaaaaaaaldrig *fingrar i kors bakom ryggen*
** Det var en rep-lunch så det spelade inte SÅ mycket roll, men jag accepterade för sakens skull
-----
Andra bloggar om: dränkt, cola, que sera sera