Struktur?

För mitt liv kan jag inte förstå hur någon som är så totalt strukturerad på jobbet (jag), kan vara så SANSLÖST ostrukturerad i sitt privatliv (också jag). Glömda nycklar, telefoner och plånböcker går som röd tråd igenom mitt liv. För sent inbetalda räkningar, låneböcker och deklarationer likaså.

Idag hade jag tänkt mig att ta en halvdag. Efter 5 roliga men ytterst utmattande dagar och kvällar med DVAK, där min personliga tid utgjorts av halvtimman från uppvaknande till att jag gick till kontoret samt halvtimman mellan hemkomst och sänggående kände jag ett starkt behov av några timmar privattid.

Några timmar krympte med dagens arbetsbörda till en, eller ett par, och klockan tre kom jag äntligen iväg ifån kontoret. Visserligen skulle jag ha ett viktigt konferenssamtal en halvtimme senare men jag tänkte i mitt stilla sinne att jag kunde ha detta samtal avslappnat utfläkt på min balkong, kanske till och med smuttande på ett glas vitt.

Glad i hågen vandrade jag så ned längs Göteborgs paradgata och hoppade in på Systembolaget, med tanken inställd på sagda glas vitt. Jag gick planlöst runt bland hyllorna och plockade på mig en finfin och god flaska, ställde mig i kön och kikade på kockan. Finemang, jag skulle precis hinna hem innan samtalet.

Efter att jag kommiut fram till kassan, fredag eftermiddag på Bolaget remember, började så letadet i handväskan efter plånboken. Min handväska, även känd som "the black hole of death" vägrade dock att lämna ifrån sig en skatt i form av plånboken. Oh no!

Så nu, nu är jag tillbaka på kontoret, där självklart plånboken låg i all sin tjocka svarthet mitt på mitt skrivbord, och har just avslutat världshistoriens kortaste telefonsamtal. Det blev framskjutet till om en timme. Så bra gick det med min halvdag...
-----
Andra bloggar om: halvdag, plånbok, struktur