Arrival

Långresor är ingen höjdare. Extra sugigt blir det när den allra sista biten, 45 minuter mellan Chicago och Detroit, är 4 timmar försenad. Efter 14 timmars resa och 3 säkerhetskontroller är inte det man vill göra att hänga på en flygplats några extra timmar. Jag anlände som ett levande lik, men det passade väl rätt väl så där några dagar före Halloween?

Mr X hämtade mig på flygplatsen och kramen var väldigt lång. Varm. Lite blyg. Regnig. Pussen var blöt men varm.

Så åkte vi hem till honom, och vilket hem sedan! 20 våningar upp, i en lyxig liten lägenhet med milsvid utsikt. Huset ligger precis invid vattnet, här finns en egen marina som jag ser om jag tittar rakt neråt, och fönstrena vätter ditåt, så man ser ingenting av den annars mycket slitna Detroit innerstad.

Tvärs över vattnet, inte längre bort än vad Hisingen från Gbg Centrum där Göta Älv är som bredast, ligger en annan stad, en myckt fräshare och inbjudande. Det är Windsor, Kanada. Dit kan man inte ens åka för att luncha utan att riskera att fastna i immigration på vägen hem. En av Mr.X vänner åkt över med sin mamma på en söndag lunch och tillbringade 4 timmar i tullen på återvägen. Hon har inte åkt tillbaka på de 7 år som gått sedan dess. Humor! Fast ledsamt...

Men utsikten är himla fin. Solen glittrar på vattnet medan jag sitter här och myser för mig själv, medan Mr.X snusar i sängen. Skönt med lite alone-time ibland. När det är ett val...
-----
Andra bloggar om: Mr X, Detroit, Kanada, immigration