Mr.X - ni undrade, va?

Han ringde igår, bagaget, det emotionella.

Mr.X. Han har varit i stan i helgen, det har jag vetat om för vi hördes i fredags eftermiddag då han var på väg, och han halvt om halvt lovade att komma förbi. I fredags.

Men det gjorde han inte.
Och jag har inte ringt.
Inte han heller.

Vi har bara setts en gång sedan det långa långa samtalet. Det var förrförra söndagen. En delvis katastrofal men slutligt underbar biodejt, som det finns en lång, oavslutad post om. Kanske kommer den nå'n gång. Vi har pratats vid, ett par ynka gånger på telefon, oftast på initiativ av mig. Han säger att han tänkt. Något att säga har han inte haft.*

Men nu ringde han, undrade hur jag mådde och ynkade mig för att jag var sjuk. Så fragade han om han fick komma upp med lite glass och pussa mig på pannan.

"JajajajajajaaJAAA! Kom hit! Älska mig! Håll om mig! Bry dig OOOOM mig!!"

Sa jag inte...**

Istället sa jag, följande ett gott råd från en underbar kvinna, såhär:
"Tack, vad du är gullig! Men du, jag känner mig lite för dålig och så, så inte idag. Men tack!"

Han blev alldeles tyst, så förvånad blev han. Så sa han "Jag behöver inte komma in, jag kan hänga glassen på dörren..."
Hon (jag) "Hahahaha. Gulle dig." Inget mer, ingen bekräftelse.

Så sa vi inget mer om det. Några fraser senare säger han:
"Du, mitt headset varnade för lågt batteri - så om jag försvinner får du inte tro att jag lagt på"
"Det är ok" sa jag "Vi behöver inte prata mer just nu ändå."
"Jo, men... Jag vill ju."
"Det är ok, vännen. Jag är trött, och sjuk."
"Ja ja... ok då. Krya på dig. Puss puss"

Så la vi på. och han gick någon annan stans än hem till mig, som han tänkt sig.
-----
Nötter:
* Eller jo, men inte om vårt allvarsprat. Så då kan man ju resonera att han svarat. på sitt vanliga, fega sätt. Genom att inte svara.
** Fast mitt hjärta sa det, precis så. Tyst, fast väldigt ljudligt på sitt hjärtiga sätt.
-----
Andra bloggar om: mr.x, kärlek, relationer, problem