Kärlek
Igårkväll innan jag skulle somna flög fan i mig. Jag gick in på spraydate, men loggade inte in, så mitt surfande inte loggades med användarnamn i någrta besöksloggar. Jag gick till hans sida, och bara satt där framför datorn, och stirrade på bilden, medan mina ögon tårades. Bilden, den som jag tagit, en gång för länge, länge sedan.
Profilen har alltid legat kvar där, till och med när vi var Vi. Precis som min gjorde. Talande, inte sant?
Jag vet inte varför jag gjorde det. Jag har inte kvar honom på MSN eller andra kontaktsätt, jag har inga saker kvar i min lägenhet som tillhör honom, jag blir inte ständigt påmind. Uppbrottet var lättare den här gången. Inte LÄTT, men lättare.
Ändå satt jag där, registrerade utan att reflektera att han senast varit inloggad för bara några timmar sedan. Försökte aktivt låta bli att tänka på vad det betyder. Tittade på bilden av honom och försökte ta in, på RIKTIGT, att det aldrig blir vi igen. Jag tror inte det har gått fram, eller in, ännu.
Till slut böjde jag mig framåt och strök handen försiktigt längs den pixlade linje på skärmen som återgav hans kind, suckade djupt och stängde fönstret. Jag känner mig precis så patetisk som det här låter. Men jag kan inte hjälpa det.
Jag saknar dig vännen. Och jag älskar dig så.
-----
Andra bloggar om: kärlek, Mr.X, saknad
12 kommentarer:
Nu börjar jag ju nästan grata, ju.
Vissa människor biter sig fast och kanske kommer du inte att kunna glömma honom innan du har funnit en ny vän.
Men sluta plaga dig själv genom att besöka hans sida pa spray.:)
*sänder en stöttande tanke*
Gullefjun. Känner igen den där längtande-saknande känslan så väl. Du är ett steg på vägen, en dag är du framme! Kram
Know the feeling... Jag har också ett sådant he(m)ligt (som numera blir officiellt) beteende som jag gör vissa kvällar. Dricker lite vin, sen surfar in på hans sajt och bara tittar på bilder av honom. Dränker mig i honom. Och suckar djupt över att det aldrig kan bli vi.
Man måste få göra så. Faktiskt. Bearbeta, liksom.
Eller så kan man göra det ännu värre för sig, och lägga in bilderna på Honom på mobilen också... så kan man plåga sig själv även när man inte är hemma... I know how you feel!
kram kram kram kram kram. åh, jag sörjer med dig vännen! kram
Det går över. Förhoppningsvis.
Jag skulle aldrig klara av att nån jag träffat på nätet hade kvar sin sida om det blev en mer seriös relation. Jag skulle vara där och spionera jämt, kolla om han fick besök, varit inloggad osv.
Det tar tid och kan ta riktigt lång tid innan man helt lyckats gå vidare. Vägen är inte heller så rak som man vill att den ska vara. När man är på topp kan man inte förstå att dalarna är så djupa - förrän man passerar en. Låt tiden ha sin gång så löser det sig. Men han kommer nog alltid ha en speciell plats i ditt hjärta.
Jag är där du befinner dig och det är så svårt. Att jag inte var rätt för honom eller att jag inbillar mig att han var rätt för mig, smärtar lika. Jag har sett honom kärt hålla om andra och jag vill också bara komma vidare med mitt liv. Men jag glömmer honom aldrig. Du kommer kanske heller aldrig glömma din, men det kan vara fint så.
*tusen kramar*
Heter han Fredrik??? *förvånad*
Skicka en kommentar