*snyft*
Jag undrar om det är den där tiden på månaden.
Eftersom jag har en hormonspiral (och därmed inte får det.. umm, fysiska beviset... på när i min cykel jag är) så har jag ingen aning.
Men, nu sitter jag dramför tv'n och äter salami och melon och gråter. Till allt. Jag gät till vetrinärerna. Jag grät till ett klipp ur Titanic. Jag grät till "Närkontakt" när de spelade de där 4 tonerna, eller om det nu var 6.
STORBÖLADE. Hopvridet ansikte och kvidande.
Det lär inte vara sista gången ikväll.
Nehej, nu skall jag krypa ihop i soffan och snyfta lite till.
-----
Andra bloggar om: gråtmild, närkontakt, tv
9 kommentarer:
snart är de grå molnen skingrade och det lyser en o annan solstråle igen, skall du se. Tack för intressant o omväxlande läsning på en blogg som du sköter med den äran
Helt ok att ha hormonsvägningar ibland. Själv brukar jag springa och hyra en snyftare så fort jag känner att tårkanalerna håller på att översvämmas. Så slipper man det pinsamma i att de rinner över när man minst vill det.
Det behöver inte vara den tiden i månaden. Ibland behöver man bara gråta. Till vad som helst för att få ur sig allt. Och du har, enligt din blogg, varit med om en del den senaste tiden som skulle kunna generera gråt. Så gråt.
Oh din stackare... Jag tar själv såna piller så man inte får det... man har ingen aning vad som sker i kroppen och det är skit att man ska gråta till saker som söta djur, nostalgimusik och Extreme Makeover (Home edition)... men det gör jag.
Nu känner jag också att månen är ett orosmoment och av nån konstig anledning blir jag mer påverkad i "nedan". Drömmer helt sjuka drömmar, inatt var det måsungar som blev till stora svarta kråkor. De var jobbiga att få ut ur sovrummet... Jag vill inte ens veta vad det kan betyda, men oroväckande är det...
Sympatikramar / Helene
Det tog ett tag att förså sig på det där, när frugan satt i soffan och plötsligt började gråta av att se på en reklamfilm. "Vad är det?" frågar man och får som svar, -"ingenting".
Ibland går det upp, ibland går det ner. Hoppas det snart går upp igen för dig! Kram
Nyttigt att gråta av sig ibland.
Välkommen till min värld. =/
Enda trösten är att det går i perioder. Annars skulle jag inte kunna lämna lägenheten...
Det går mest upp för mig, faktiskt. Jag mår riktigt bra just nu. Men gråtmild är jag.
Och visst Astrid, det är nog inte bara hormonerna, men det är bar att ha dem att skylla på.
Skicka en kommentar