X och kreativitet
Igår pratade vi 2 gånger.
Han finns högt upp i mitt medvetande just nu.
För några dagar sedan skrev jag en sång. Det var väldigt skönt att bearbeta.
"Den var VÄLDIGT bra" sa min syster som fick lyssna "men är texten inte lite... bitter?"
Kanske det, kanske. Underligt hur det blir så, när jag skriver en sång. Den börjar med att vara till någon och stämma rätt bra överens med verkligen, men utvecklas nästan alltid till att ha sitt eget liv och handla om det den vill. Så visst, just den här sången blev lite bitter =)
Men JAG är inte bitter. Det är det som är det underliga. Tveklöst, låten är det, men jag är det inte. Hur blev det så?
Är det så med all kreativitet? Att den liksom får sitt eget liv? Ibland känner jag mig bara som kärlet det rinner igenom, inte som skaparen. Fuzzy logic?
-----
Andra bloggar om: kreativitet, låtskrivande, bitterhet, ex
7 kommentarer:
Skrivit en låt? Jag såg det här framför mig.
http://youtube.com/watch?v=LTnq268y2ms
Hmm... kreativitet ska väl ligga rätt nära ens undermedvetna?
Inte för att du behöver vara särskillt bitter undermedvetet heller, men det kanske är den känsla du ger utlopp för minst? :-P
Någonstans måste väl kanske bitterheten ta vägen - även hos en obitter människa.
Och en låt känns som ett väldigt bra alternativ - till alternativet.
Till ditt sätt att se på ditt liv.
Kan man läsa/lyssna pa nagon av dina sanger nagonstans?
Tror oxå att den måste ta vägen nånstans. Eftersom du skapar med den på blir den nåt positivt. Renande helt enkelt :) /Nini
Om jag orkar "TAGGA AV" ett par mp3'or kanske jag delar med mig av dem, anonym
Neeeej Tob. Jag vågar hävda att min är bättre :)
Tja, Max, Analyza, Nini, så kan det vara. Ändå lätt förvånande för mig, eftersom jag inte kände så starkt anti... trodde jag.
Men det är inte det som är grejjen, att du skulle vara anti. Det är att du känner överhuvudtaget!
Skicka en kommentar