It could happen to you
Appropå debatten om alternativa intagningsvägar till högskolan..
[snip från DN]
- Intervjuintag är så bra. Betyg säger inte så mycket om hur man fungerar. I det här yrket måste man ha empati och kunna kommunicera med patienterna, säger Marjaneh Saberi.
[/snip från DN]
Mormor dog i bröstcancer*, långt innan jag kom till.
För 2 år sedan hittade jag en liten, hård klump i mitt högra bröst - uppe mot armhålan och lymfkörtlarna till. När jag lätt oroad gick till min husläkare för att kolla upp det sa hon inte
"Äh, det här är bara en senknuta" som jag hade hoppats, utan
"Oj"
Oj är inte bra. Oj är ALDRIG bra!
Så hittade hon en knuta till, som jag missat, och ordnade rask remiss till bröstkliniken i Mölndal.
Med två knutor i bröstet och en död mormor var det inte mumma att vara MsTake, kan jag lova...
Jag fick, trots prio, vänta nästan 6 veckor på att komma dit. De bestod av 2 veckors väntan på mammografin och sedan 4 till i väntan på biopsi. 6 veckor då jag tänkte glada tankar, log och skrattade och jobbade som fan på dagarna... och kurade ihop mig i en liten boll och grät av rädsla på nätterna.
Så kom jag dit, till kliniken. Blev inledd i ett rum och ombedd att ta av mig på överkroppen. In i rummet kommer en man i 60-årsåldern i läkarrock. Han hälsar inte och svarar heller inte på min hälsning.
Han rumlar runt lite bland instrumenten på en bricka, och plockar sedan fram den största djävla nål jag har sett i mitt liv, fäst vid en liten vacumpump. Jag hade fram till den stunden inte insett hur själva biopsin skulle gå till, men nu blev det tydligt. Jag började skaka i hela kroppen.
Nämnde jag att jag är nålrädd? Extremt.
Läkaren gick fram till mig, småpratandes med sköterskan, tog tag om min axel och skulle sticka nålen i mig. Där sitter jag. Med en läkare som inte ens hejat på mig. Naken på överkroppen. Fobisk för nålar. Dödsförskräckt över cancerhotet, en av de dödligaste. Millimeter från gråten. Hela jag vibrerade, och när nålen gick igenom ryckte jag ofrivilligt till, bara lite, och gnydde.
Då pratade han. Kallt. Avståndstagande. Fortfarande inte TILL MIG! Han vänder sig till sköterskan;
"Säg åt henne att sitta still. Jag kan punktera en lunga om hon rycker så."
Can you believe it?
Vad tror ni min åsikt är i den här debatten? Får empatilösa svin verkligen BLI läkare?
-----
Nötter:
* För dem som inte vet (mest män) så är bröstcancer i vissa fall ärftligt och hoppar ofta över en generation
-----
Andra bloggar om: läkare, empati, bröstkancer, skräck
12 kommentarer:
Tack för kommentaren!
Så roligt när man får helt nya. :-)
Sitter på jobbet, och bör INTE blogga....... men läste ditt senaste inlägg.
Gräslig upplevelse!
Dåliga läkare finns det mkt gott om! Uch.
Há det bra idag, nu ska jag (strax) HEM! :-)
För just läkarlinjen, där tycker jag det är rätt självklart. Även för andra yrken som psykolog och liknande (sen vet jag efter att ha fikat med en psykologstudent en gång att de under utbildningen själva går i terapi som obligatorium, vilket är utbildande och samtidigt en kvalitetssäkrande faktor i ett).
Egentligen borde all intagning där patientkontakt är en väsentlig del av arbetsuppgiften ske baserat på fler parametrar än bara betyg. Tyvärr är det ju så förskräckligt dyrt och tidsödande.
Sen är frågan om man i tveksamma fall ska fria eller fälla. En person kan komma att bli en fantastisk kirurg eller diagnosläkare (cf. House) och ändå vara rätt socialt tveksam.
Alltså, frågan är vill man bli behandlad av den bäste eller den som är trevligast?
Men din upplevelse önskar man ju förstås att ingen ska tvingas gå igenom.
Kan någon säga åt Ms. Take att hon borde ha sparkat läkaren på skenbenet? ;)
Jag har gått igenom exakt samma sak två gånger. Alla läkare har varit bra utom han med nålen - första gången.
Han var exakt som din nålstickare. Dessutom stack han fel två gånger och fick inte med sig nåt vävnadsprov förrän på tredje försöket. Öm är bara förnamnet...
Om jag hittar fler knölar så får dom nog ta bort allt å sätta in fejktuttar istället. Seriöst, jag ser ut som Frankenstein snart...
Håller med du! Men hur gick det med knölarna? har också galen jävla nålskräck...Så galen att jag ibland drömmer att sprutnarkomaner jagar mig.
Jag slipper förhoppningsvis de där nålarna :/.
Det låter inte kul med asocial läkare men handen på bröstet visst är det viktigare att han/hon gör rätt än att de är trevliga? Alltså hellre en smart/duktig än trevlig om jag måste välja. Tveksam till om det finns så många som klarar läkarutbildningen att man kan välja bort de som inte är sociala.
Sen finns det väl stolpskott där med som överallt antar jag.
Oavsett ursäkter eller inte så låter det inte kul för någon av er :( och jag hoppas det går bra för er.
//bb
Håller helt med dig. Jag blev undersökt en gång av en stressad doktor som vägrade prata något annat än obegripligt fackspråk (alltihop var på engelska så även utan fackspråk hade det kanske känts lite jobbigt men nu var det kaos). Han bara tittade irriterat på mig när jag bad honom förklara så att jag förstod. Till slut grät jag. Då såg han ännu argare ut.
Japp..detta känner man igen. Men jag var hos läkaren med min 4 månader gamla son. Läkaren som förmodligen var otroligt duktig och kompetent inom sitt yrke, men tyvärr hade lite svårt med språket talade om fr oss att sonens fontanell var igenväxt och det var MYCKET farligt. Gråtandes åkte vi till vårdcentralen, där hittade sjuksystern genast fontanellen... Kan meddela att den läkaren blev anmäld... men som vanligt hände ingenting! Trist tråkigt och extremt sorgligt! / Snorkfröken
Fy fan vilken vidrig upplevelse. I flera av kommentarerna ovan argumenteras för att man i valet mellan en duktig och en socialt kompetent läkare ändå skall välja den duktige. Men...personligen tycker jag att a) varför skall det valet ens behöva finnas. b) om det nu (rent teoretiskt) finns dåliga/sämre läkare vad är det som säger att det inte är han/hon som även är socialt inkompetent?
Jag hade en vidrig upplevelse utomlands med en läkare som ryckte upp min tröja utan att hälsa och dessutom ryckte så kraftigt och utan förvarning att han gav mig en ordentlig "stringtrose-wedgie" (inte lika kul som det låter aj pråmise). Seriöst, vissa läkare skall inte vara läkare.
men som Maza sa, hur gick det med knölarna? Hur mår du?
Jag är riktigt rädd för två saker här i världen; fiskar och läkare. Den gemensamma nämnaren är kalla, livlösa ögon.
Vilken jäkla anusläkare! Fy fan vad förbannad jag blir. Du skulle stuckit nålen i hans penis.
Hoppas det gick bra!
Generellt:
Jamen självklart väljer jag kompetens framför personlighet, om man nu MÅSTE välja - men hur jävla svårt kan det vara att ta ett vävnadsprov. Gillar man inte folk skall man inte jobba med dem, så enkelt är det!
Jag var för rädd för att göra något annat än gny, Skuggan, men så här efteråt är det inte ju8st smalbenet jag önskar att jag hade sparkat till.
Med knölarna gick det bra, de var inte maligna och sitter t.o.m. kvar i bröstet.
Tack skall du ha Beatrice, jag log bret åt din sympatiilska. Kanontjej =)
Skicka en kommentar