Sammanfattning
Så, tillbaka till vardagslivet efter min Stockholmsminisemester.
Vi passade på att prata lite, liiiite allvar. I parken, sista dagen. Den när vi slog nytt rekord och inte kom ut ur lägenheten förrän 17.30, men så hade lördagskvällen varit lång och blöt också. Och söndagen... ummm... mysig. Vi åt frukost på en filt i vardagsrummet.
Slutsats? Som väntat, inte särskilt mycket. Men vi pratade lite om platser i livet, mognadsprocesser, känslor och målningar. Det finns en stor inställningsförändring i honom, en mycket stor, men vi har inte kommit hela vägen fram.
Trust me on this; Som det ser ut just nu vill jag inte ha honom till pojkvän. Möjligheten räcker, och det är en lång resa kvar. Man måste kunna stå stabilt på sina egna ben innan man kan börja luta sig mot någon annan, för att undvika imbalans - och det gör inte han. Men det kommer, så sakteliga.
Jag "vet" fortfarande att han är målad för mig, han vet inte om jag är målad för honom. Men det kan vara så, det finns en öppning. En framtid där vi är ett par är en reell möjlighet för honom, säger han. Själv måste jag bestämma mig för om jag skulle våga lita på honom igen.
Så slutsatsen? Vi är inte ingenting, men vad vi är - det vet vi inte. Och det är bra så.
Nu har det varit mycket X det senaste, och väl lite humoristiska twistar. Bot och bättring utlovas ;)
-----
Andra bloggar om: MrX, kärlek, känslor, diskussioner
7 kommentarer:
Bra så är bra så. Ibland får man skynda långsamt. Ibland är något bättre än ingenting. Och ibland är någon värd att kämpa för. It's as simple as that.
Kan konstatera att det är en himla fin Mr X du har. Oavsett vad ni är eller blir.
Varenda rad har jag läst och läst och läst ... så mycket mums, kärlek, sommarkyssar ... och sedan nu - att du ändå drar kloka slutsatser - utan att drunkna i alla hisnande känslor.
Visst är det så Å. Det finns mycket respekt mellan oss, och vi är båda verbala - vilket hjälper.
Tack Nini, det tycker jag med. Mumma, är vad han är! Det var grymt mysigt att ses.
Känslostormar har det varit, Christina. Ibland underbara, ibland förfärliga men alltid starka. Jag har bättre balans nu, equilibrium i kropp och själ. Jag blir glad att du läst bakåt =)
Åh, underbara läsning!
Jag njuter och hoppas på en positiv fortsättning!
Du har en unik förmåga att skriva rakt in i mitt hjärta, MsTake!
Kram Alley Cat
PS! Han sitter inte inne med tråkiga armar den där MrX, du! Yummy!
Halloj Alley, saknar dina inlägg! Tack för fina ord, jag blir verkligen jätteglad! =)
Jo, han fina armar, X. Och en fin mage. Och en gudomlig, tight liten rumpa. Och en gudomlig, allt annat än liten... äh, nu räcker det *rodnar*
Fint det är i vitabergen.
Skicka en kommentar