C som i vänskap
I helgen hade jag en C-dag. Det var helt underbart. C är en relativt ny väninna (mindre än ett år) som inte dessdå mindre tagit en stor del av mitt hjärta och förgyller min vardag. Vi har passerat "nyförälskad-stadiet" som jag upplever att man går igenom i alla relationer, oavsett kön på parterna, och har landat i en bekväm närhet och innerlighet.
De senaste veckorna har jag varit rätt så tyst, inte bara här utan även privat. Delvis pga MrX närvaro men rent generellt har jag inte mått så bra och har isolerat mig lite från omvärlden. Så i lördags var det dags för en heldag med C.
Vi började med att åka ner till Kungsbacka, helt otippat, för lite elektronikshopping (kommer snart i egen post), där vi också hälsade på en av mina kollegor för lite kaffe och bulle, herrejösses så många vuxenpoäng på en gång :)
Tillbaka i Göteborg var vi inte förrän vid fem-rycket, och då var det dags att byta om och snabbt göra sig i ordning för kvällens konsert. Jag hade fått en inbjudan till Göteborgssymfonikerna, dirigerade av Esa-Pekka Salonen, med fördrink och tilltugg.
Vilken UPPLEVELSE. De är så bra. Han är så bra! Jag rös i hela kroppen och blundade medan musiken sköljde över mig. Klassisk musik, väl framfört, är som bomull för själen - jag minns hur min läkare under utbrändheten rekommenderade just sådant här för att skynda på läkningsprocessen. Vi gick därifrån halv tio, helt uppspelta av upplevelsen.
Hemma igen var det skvaller, drinkar och planering av den kommande festen (inte berättat om den? Nähä, det kommer:)). Som vanligt satt vi kvar i soffan längre än ursprungligen tänkt, helt enkelt för att det fanns för mycket att prata om för att det skulle kännas viktigt att komma ut.
Ut kom vi så till slut, med siktet på Peacock för första gången den här säsongen, där vi också mötte upp en annan härlig tjej. Goda men dyra drinkar, skratt, trängsel, lite dans. Rätt tidigt gjorde sig det faktum att det enda vettiga vi ätit under dagen var bulle hos kollegan och lite tilltugg på Konserthuset, så hemgången blev tidig, men hjärtlig. C åkte hem, vi andra tog en mitt-i-natten BK med prat, som itne blev långvarigt, men nog så mysigt ändå.
Nästa dag blev jag ÄNNU mer straffad för bristen på mat dagen innan, för att inte tala om reaktionen på det, för tillfället rätt ovanligt, myckna alkoholintaget. Sjuk, så sjuk, men värt varenda sekund. Trots bakisskapet gick jag under söndagen omkring i ett litet lyckorus, skapat av C, underbar musik, och C igen.
-----
Andra bloggar om: vänskap, Esa-Pekka, Göteborssymfonikerna
11 kommentarer:
Låter mycket trevligt om man bortser från bakis delen..Den är trots allt ett pris värt att betala ibland. Hoppas du mår bättre annars med nu.
Det låter helt underbart och så välbehövligt...
Man ska inte underskatta behovet av positiva energigivare och att hitta en så bra vuxenvän är guld värt!
Nedrans!!! Jag trodde att jag skulle hinna före bb för en ggns skull. Skit :|
Plz nini :)
I do this for a living ;)
Heheheh, ni är för söta =)
Meh!! Jag vill bara påpeka att när jag började skriva så var det tomt här, och om jag inte hade skrivit fel och börjat om så hade jag vunnit. Så det så!
:(
Hehe jag vill påpeka att jag väntade och hoppades att någon skulle hinna före. Men när jag höll på att dö av boreout så blev jag tvungen.
Härligt inlägg! Jag är så glad över att jag också har så bra kompisar. Guld värt!
Börjar åldern ta ut sin rätt? För jag, jag blir minsann ALDRIG bakfull.
Rättelse: Jag blir minsann nästan aldrig bakfull. :)
Haha blir du ju!! Jag har minsann hört om en vinkväll som slutade sent ;)
Puss älskling :-)
/C
Skicka en kommentar