MrX - The Very Beginning (part 3)

Historian har en egen label, så vill du läsa den i sin helhet hittar du den bland MrX-länkarna till höger.
-----
Det gick ett par dagar, 3-4 skulle jag tro. MrX var glömd, mer eller mindre i samma sekund som jag gick hem från eXcet. Så ringde min mobiltelefon.

"Halloj MsTake, det här är MrX!"
Min hjärna gick på högvarv. "X.... X.... känner jag någon X....? Nej, det tror jag inte jag gör men det låter ju som om han känner mig! Vart fasen känner jag honom ifrån då?"

Efter ett par microsekunder beslutar jag mig för att spela med. Tänkte att jag kommer på vem det är under samtalets gång. Kanske någon gammal klasskamrat, kanske någon icke minnesvärd dejt. ÄH, det kommer.... tänkte jag.

Så pratades vi vid i nästan en halvtimme. Det var en otroligt charmig kille jag pratade med, jag skrattade mig igenom samtalet. Jag stack in små frågor för att försöka klura ut vem det var, som bara förvirrade mig mer. När jag frågade vad han gjort det senaste så drog han iväg på någon lång utläggning om hur han varit med M och tittat på en bil, dragit ut på havet med F & C, och alla vännernas namn levererades som om jag också borde veta vilka det var. Jag blev allt mer förvirrad, och inte en gnutta klokare på vem jag pratade med.

Men, killen var ju rolig. Och charmig. När han frågade om vi inte kunde ses snart behövde jag inte tveka länge, däremot var det inte bråttom. Jag skulle ut på after work på fredagen, denna gång med mitt jobb, och frågade om han hade lust att hänga med. Ja tack, det ville han gärna. Kanon, då ses vi där och där... Jag ringer om vi ändrar planerna. Bra så.

På torsdag ringer han igen, när jag är på jobbet. Ytterligare ett långt telefonsamtal, ytterligare förvirring för stackars MsTake. Vem f*n ÄR människan? Trots att jag grävde i min hjärna ville inga idéer dyka upp. Hur hade han fått mitt nummer? Varför låter han som han känner mig? Vilka är alla de här vännerna han pratar om som om jag visste vilka de var? Någon slags kosmisk obalans och nummerförvirring kanske?

Fredagen kom, ett glatt gäng lämnar jobbet och går ner på stan. Vi börjar på en pub, där också MrX skall sluta upp. Mitt gäng har varit där i någon timme när han kommer. Jag sitter vid baren och pratar med en av mina kollegor, och håller utkik över ingången, när han kliver in.

I samma sekund som jag ser honom slår igenkänningen till med full kraft. Jag tittar på honom utan att ställa mig upp för att gå och hälsa, paralyserad av en enda tanke som tar upp hela min hjärna....

"Oh NEJ, var det HAN???"
-----
Andra bloggar om: MrX, kärlek, historia, uppförsbacke