Det djävligaste...
...med att ta ansvar för ett annat liv, är att man därmed även tar ansvar för livets slut.
Gråter så att linserna skaver i ögat, men det var rätt. Jag måste tro det. Det var rätt beslut.
Squeak, min älskade katt, förlåt för alla gånger jag skällt på dig. Hoppas du sitter i din katthimmel och tänker tillbaka på ett bra och fullt kattliv. För kort, ALLDELES för kort.
Du var min baby i 8 år, och jag älskar dig. Alldeles för mycket för att låta dig lida mer.
Förlåt mig.
-----
Andra bloggar om: sorg, djur, ansvar, livskvalitet
12 kommentarer:
Det är ju det värsta man kan göra näst efter om det gäller en människa förstås. Fruktasvärt jobbigt men ändå rätt och starkt att ta beslutet.
Kram igen.
kram kram kram
Jag gråter när jag läser..Alla minnen kommer tillbaka..I januari i år tog jag beslutet att låta min fina vovve somna in, en mot slutet mycket gammal, trött och sjuk vovve. Det ÄR otroligt tufft, och tillåt dig att sörja så länge som det behövs. Din fina katt ska vara tacksam över att du älskar henne så mycket, så att du tog beslutet att inte låta henne lida. Kram.
O aj aj aj - been there. Alla mina sympatier till dig, och må katthimlen vara full av roliga, trevliga saker för kissetjejen.
(Har läst här några gånger men inte kommit mig för med att presentera mig och det här känns inte som rätt post att göra det på, fast jag kände att jag verkligen ville säga något nu. Återkommer.)
Som betjänt åt 2 underbara pälsbollar så kan jag inte göra annat än att lida med dig.
Stor styrkekram till Dig Ms Take!
En stor bamsekram till goaste tjejen!! Förstår precis hur du mår och hur du känner dig!!
Känner med dig, har nyligen upplevt liknande... Man förlorar en stor bit av sig själv... Beslutet är alltid rätt om de inte behöver lida mer och man inte kan bota dem. Stora styrkekramar
No!! Sqeaky som är så go...
Tusen kramar till dig och tusen varma tankar till Squeky...
Mitt hjärta blöder för dig!
Jag känner igen mig i dina känslor. Men att se någon man älskar över allt annat lida svårt är värre än att se någon somna in för alltid.
Tvivlen om huruvida det var rätt beslut eller inte, och alla tänk om det fanns något mer som kunde gjorts trots allt, är tankar som kommer att plåga länge under mörka stunder. Men förnuftet segrar allt som oftast...
Sörj på ditt sätt och låt det ta den tid det tar att hela brustet hjärta och själ.
Den som säger att det bara var en katt och ingen människa har ingen aning om vad den pratar om. Att mista en familjemedlem är ett trauma oavsett...
Du finns i mina tankar!
Varma kramar Alley Cat
Nä nu gråter jag också. Jag VET hur vidrigt hemskt jobbigt förtvivlat svårt det där är. Men du gjorde rätt. Att inte låta en älskling lida på det sättet är kärlek. Och ansvar.
Squeak har det bra. Hon håller förmodligen på att upptukta min Sebastian och min lilla Felix däruppe. Och då har hon tassarna fulla ;)
Usch, det är så hemskt när man tvingas ta det där beslutet. Även fast man vet att det är det rätta. Vi gjorde det själva i våras. *snyft*
Men dom har det bra nu i katthimlen där det finns tonfisk och tygmöss i överflöd.
Alla mina kattkärlekskramar till dig hjärteknopp!
Skicka en kommentar