Faktum och tro på människan

Ok, nu sticker jag ut nacken igen. Ladda bössorna nu :)

Jag köper Faktum*, varje månad. Ofta mer än ett ex. Faktum kostar 40 kronor, men jag brukar ge mellan 50-100 beroende på vad jag har i plånboken när jag möter försäljaren.

Eftersom jag (vilket väl inte kunnat undgå någon och dessutom orsakat livliga debatter här) är stark förespråkare för tron att alla människor har, eller kan ha, styrfart över sitt eget liv** och därmed är emot tiggeri, "det bara hände"-mentalitet och är direkt allerigisk mot uttrycket "Jag fick aldrig chansen"

Senast jag kollade var det ingen som stod och delade ut chanser demokratiskt. Chanser skapar man. Chanser tar man. Har man skapat en chans gäller det ändå fortfarande att ta den också.

Inga kommentarer om "lätt för dig med ditt välbetalda it-jobb" nu tack... Det var ingen som kom med det här jobbet på en silverbricka till mig. Kan det vara så, kanske bara kanske, att jag har gått igenom en fruktansvärd massa skit i mitt liv som det hade varit djävligt lätt att skylla på? Allt jag har idag har jag kämpat mig till, ofta mot alla odds, och jag vägrar skämmas för att jag har lyckats. Så eventuella kommentarer om det kommer jag inte besvara, fyi.

Anyway, jag tror på människan. Jag står så långt ifrån människoförakt som det går att komma, i alla fall enligt min tolkning. Jag TROR på människan, på hennes förmåga att lyfta sig över sina ömständigheter, att skapa, arbeta sig igenom, göra livet bättre. Jag tror också på att det ÄR föraktfullt att leka förmyndare, att ge bidrag utan krav på motprestation - antingen i privat eller kommunal/statlig form.

Därför ger jag ingenting till tiggare, men jag köper Faktum, för mer än vad den kostar. Jag gillar hela den rörelsen, och stödjer den mer än gärna - på samma sätt som jag gärna ger de uteliggarehemlösa som försöker ta just styrfart över sina egna liv en extra knuff på vägen. I samma sekund som en av de inresta tiggarna jag skrivit om förut slutade sitta och gunga med en papperskopp i handen och istället plockade fram ett liftet munblåspiano som han tvingar inte helt behagliga toner ur tinade isen runt min plånbok. Han får pengar av mig varje gång jag går förbi. Eftersom jag går förbi flera gånger om dagen så vet jag också med säkerhet att det är samma kille som tidigare tiggt. Han är... kanske 10-12 år. Om det har jag mer att säga än vad jag får plats med här...

Det handlar om att ta kontrollen, men också om att ta ansvar, för sig själv och sin situation. Självklart finns det undantag som bekräftar regeln, men istället för att gå och undra över om just den här personen med tiggarkoppen verkligen är behövande så ger jag pengar till soppkök i Göteborg, lokalt. Jag stöder Läkare Utan Gränser som jag VET gör ett ovärdeligt jobb på platser där behovet är skriande stort, utomlands. Jag stöder UNICEF, och med viss oregelbundenhet Rädda Barnen. Jag ger INTE pengar till en alkoholist som tigger enkronor "till en kopp kaffe" utanför systembolaget, men jag ger dem gärna en cigg om de behöver****, eller en macka.

Jag tar inte på mig att leka allvetande, och säger inte heller att mitt förhållningsätt är det enda rätta - different strokes for different folks som det heter. Men faktum kvarstår - jag kommer aldrig att ge en krona till en tiggare, och skäms inte en sekund över det. Sjung en sång, med aldrig så dålig röst, jonglera med stenar, berätta en saga. Sälj Faktum. Hjälp till självhjälp, det har jag alltid i min plånbok.

För jag tror på människan. På hennes förmåga. På vår förmåga. Frågor på det?
-----
Nötter:
* Faktum är Göteborgs hemlösas egen tidning. Läs mer här.
** Undantaget, som det brukar stå i SLA*** och andra kontrakt, när man råkar ut för naturkatastrofer, plötslig sjukdom eller "Acts of God"
*** Service level agreement
**** Så ingen alkohol, men gärna nikotin? Jag vet hur kluven tunga det där är, tro mig :)
-----
Andra bloggar om: människotro, styrfart, Faktum, uteliggare, bistånd