tisdag, september 04, 2007

Fredag med Tommy

Vilken kväll. Vilken upplevelse. Jag är fortfarande darrig i knäna och bergtagen, flera dagar senare.

I fredags gick jag på Casino Kosmopol för att se på ett storband, där en väninnas släkting spelade. inte förrän jag redan tackat ja fick jag reda på att kasinot fyllde 5 år och hade tagit in Tommy Körberg med sitt lilla hobbyband för att underhålla publiken - inträde 5 kronor.

[Tongångarna - ett studentikost big band]

Tommy har en av Sveriges absolut bästa röster, jag får ståpäls varenda gång jag hör honom, så jag blev väldigt glad. När jag kom till kasinot visade det sig att den scen de skulle spela på var väldigt liten och intim, himla mysigt. Efter att storbandet spelat klart gled jag bort mot scenen och kom, helt utan anstränging, hela vägen fram, precis framför mikrofonen.

En rad med stolar var där, framför repet, så säg att jag var 1 1/2 meter från scenkanten. Det här var inte något jag hade planerat, men visst blev jag väldigt nöjd. Champagneglas för 25 kronor styck (Tattinger) gjorde inte mitt humör sämre.

Där stod jag när bandet kom in. Där stod jag under hela den 1 1/2 timme långa spelningen. Hela bandet var kanonbra, de spelade blues, soul och rock. Alla hade väldigt roligt och det märktes. Tommy sjöng som en gud. Mellansnacket höll väl kanske inte direkt högsta klass, men var väl avpassat för publiken - som förutom mig huvudsakligen bestod av människor som hade både 20 år och 20 drinkar mer på nacken än jag. Han var nygift, visade stolt upp ringen och pekade ut sin fru i baren.

[Bilden är inte zoomad alls]

En av mina absoluta favoritlåtar är Anthem. Smörig, javisst, men den går rakt in i själen på mig och har alltid gjort det. Jag brukar bli lite tårögt till och med om jag hör den på radion. Jag minns att jag tänkte när jag stod där "Jag förstår att det inte kommer att bli någon Anthem, de spelar inte alls den typen av musik ikväll. men, skulle jag få stå här på armlängds avstång från tommy och höra honom sjunga Anthem skulle jag kunna dö lycklig sedan."

Bandet avslutade med en låååång och solofylld Frank Zappa-låt. Jag stod och gungade med och bara njöt av upplevelsen. Applåderna efteråt var långa och taktfasta och visst kom de in igen. Så blev det en skön blues och så släcktes ljuset och instrumenten började ställas undan. Jag suckade lite av lycka och skulle precis lämna scenkanten när jag hör gitaristen i mörkret med twangern på fullt blås börja plinka på de första, välskända, älskade tonerna. Do, do de de do de doo doooo.

Tommy såg förvånad ut, och kanske lite irriterad. Hur trött måste han inte vara på den. jag kunde inte hålla mig utan sa, ganska högt, rätt ut. "JA! Snälla Tommy! SNÄLLA!"

Han smålog, tog tag i mikrofonen, de andra musikerna lyfte sina instrument och så kom den, Anthem. Jag flöt bort i ett lyckorus, tagen av musiken. Han sjunger rätt till mig, ja faktiskt. Han står där på scenen, tittar mig in i ögonen och sjunger "She iiis eternal..." Det blev lite blött under ögonen, det blev det.


[Tyvärr hör man lite andra röster än bara Tommys, men pleaaaaase liksom!]

Efteråt var jag alldels skakig. Jag gick och ställde mig i baren med väninnan och hennes familj, jag stod med ryggen mot baren och bara log fåraktigt.

Så säger C plötsligt:
"Du, han tittar på dig!"
"Vem, vad?" jag vänder mig om. Där, runt hörnet på baren står Tommy med sina vänner och sin fru och tittar på mig och ler, och höjer glaset till en skål. Jag ler brett och skålar tillbaka. C flinar "Det är klart han känner igen dig, som du stod och njöt!"

Jag beslutar mig på stående fot för att gå dit. Sagt och gjort, jag kryssar runt baren och väntar in att han inte är upptagen i annan diskussion.

"Hej Tommy, förlåt att jag stör men..."
"Hej! Du jag såg dig stå och digga. Urskönt!"
"Tack, men det var ni som var ursköna. Det är måste vara ditt "lattjolajbanband", så kul som ni verkade ha det."
"Ja, det är det, kan man säga, vi hade grymt skönt gung."
"Och det märktes. Du, jag kom bara fram för att säga att jag njöt så otroligt av det här ikväll. Tack skall du ha, det här kommer jag att ha med mig länge. Du gav mig verkligen något."
"Tack! Du, det syntes så att du gillade det. Det är för sådana som dig jag sjunger!"

Så gick jag tillbaka till C och till min champagne. En stor upplevelse rikare*. What a night!
-----
Nötter:
* Och ett och annat Lassie-poäng rikare också, kanske?

-----
Andra bloggar om: , , ,

11 kommentarer:

eff sa...

Ballt. Mannen med underbettet har en ordentlig pipa, ja.

beerbelly sa...

Jepp han är duktig.
"Champagneglas för 25 kronor styck (Tattinger) gjorde inte mitt humör sämre." Hehe surprise.

MrsRose sa...

Åh!! Jag blir riktigt avis!! Vad jag hade velat vara där!! Underbart!! Tack snälla du för att du delgav detta till mig !! TACK!! *bamsekram*

Anonym sa...

ammE nosreP ?

Anonym sa...

Omg... hur coolt som helst! :)

Ms.Take sa...

Lol anonym
Nej :)

Anonym sa...

Härligt! Men någon Lassie-poäng blir det inte. Du får plugga in begreppet lite. :)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jag_mötte_Lassie

Anonym sa...

Ja han är fin!
Lite för kort dock!

Anonym sa...

Men ååååå ... jag får ju rysningar bara av att läsa. Och tänk att jag hittade en till som nästan gråter när han sjunger Anthem. Och nu ska jag klicka på filmen och låtsas att jag står där jag också.

Emelie sa...

Min personliga körberg-favvo är helt klart "Bro över mörka vatten"...Han överraskade oss alla när han dök upp på Robert Wells Rhapsody in rock i somras...men tyvärr fick jag aldrig njuta av just den låten. :)

TeachMom sa...

Lyckos. Att få höra Anthem på nära håll och sedan prata med honom. Han har fortfarande en så underbar röst.

Frun kommer väl från Uddevalla? Brorsan berättade att han ofta spelar där. Typiskt. När man väl flyttar från stan så dyker *han* upp där..