Livsbetraktelser

Inte mina ord. Jo mina, min inte min grundhistoria. Mycket tänkvärt i alla fall.

-----

En kvinna gick längs en väg. Mitt i vägen fanns en grop. Kvinnan tittade uppåt framåt och såg inte gropen. Hon ramlade i, och slog sig rätt hårt. Hon låg kvar på botten ett tag och ojjade sig innan hon, med mycket möda, klättrade upp och gick vidare. Kraftigt försenad.

En kvinna går längs en väg. Det är samma väg, för hon tycker om den. Hon är medveten om att där finns en grop, men tänker akta sig. När hon kommer till gropen har hon så försjunkit i hur trevligt det är att gå att hon missar den, och ramlar i. "Shit, där var GROPEN ju!" tänker hon när hon faller, och är förberedd för landningen. Hon slår sig, men inte lika hårt, och klättrar genast upp igen och går vidare. Försenad.

En kvinna går längs en väg. Det är samma väg, för den är bekant och känns trygg. Hon vet om att där finns en grop, hon ser sig för. När hon kommer till gropen går hon försiktigt runt, men halkar till på kanten och glider i. Hon får tag på kanten och slår sig inte, utan häver sig upp och går vidare. Irriterad och lite lerig och sen.

En kvinna går längs en väg. Det är en annan väg.