fredag, oktober 19, 2007

Surfaren, en fortsättning

En uppföljning på berättelsen nedan är på sin plats, och har varit tänkt att tillkomma ända sedan jag skrev det - jag bara valde att inte lägga allt i samma inlägg. Den här biten låter lite som en skröna, men som med så många andra saker jag skrivit om i mitt liv kan bara säga att "it sounds like a story, but it's my life".

Naturligtvis var det inte bara för att jag var kvinna som jag inte kände mig helt väl till mods. Delvis var det också för att jag inte tyckte att jag uppträtt särskilt juste. Visserligen kan man ju aldrig räkna med att få sova över, men ingenting i det som försigått mellan Surfaren och mig hade gett honom anledning att tro att han skulle bli nästintill utsläng efteråt.

Som Christina mycket riktigt påpekade, och som jag också tänkte själv, så är det inte mer ok för mig att göra så mot honom än för valfri man att göra mot valfri kvinna i samma situation. Hade jag varit Surfaren så hade jag känt mig utnyttjad och lite smutsig, och det är inte helt självklart att han inte kände så han också. Helt bortsett från könsaspekterna.

Faktiskt är att jag vet att han tog till sig situationen. Helt säkert. Hur?

Jo, Surfaren ringde mig, bara några dagar senare. Det var som sagt sommaren 2005 och jag var ute MYCKET. Det var han också. Ofta på samma ställen. Vi sprang på varandra titt som tätt, och varje gång han såg mig ringde han. Han HADE alltså tagit mitt namn från dörren och letat upp det i Boken, precis som jag sagt att han kunde göra.

Vi pratade lite, till och från. Han ville alltid ses, när han såg mig. inte en enda gång har gått - sedan dess, som vi sett varandra (alltid på krogen) utan att han ringt, och ofta även kommit fram och pratat lite. I början var det mest försök att få till en returmatch, men när han märkte att det inte gick så slutade han inte för det.

För ett år sedan lite drygt såg jag honom igen, efter att inte ha råkat på honom på något halvår. Det var på Nivå igen, denna gången högst upp i röda rummet, vid en proppfull bardisk. Han såg mig, jag såg honom - höjde glaset, log och skålade tvärs över rummet. Jag ser honom säga något till sina vänner och sedan tränga sig fram genom folkmassan mot mig. När han kom fram fick han en kram och ett: "Hej! Long time no see."

"Hej MsTake, kul att se dig!"
"Jisses, kommer du ihåg vad jag heter?"
"Herregud ja, DIG glömmer jag ALDRIG!"

Jaha, det var ju trevligt (?) att höra. Jag lutade mig mot bardisken, han stod brevid mig och fortsatte animerat prata med hela kroppen.

"Jag ville komma fram idag, för att säga att jag är en helt annan kille idag än när jag träffade dig. Jag har aldrig, ALDRIG blivit dissad så där förut. Först blev jag skitsur, men sedan fattade jag faktiskt..." han blev tyst en liten stund och hämtade andan "... alltså, jag fattade hur tjejerna känner det när jag har gjort så där. Så jag har slutat med det, jag ville bara att du skulle veta det. Så tack... Nej, nu måste jag tillbaka till mina polare."

Han gav mig en snabb, generad kram och gick tillbaka till sitt gäng. Jag stod kvar, förundrad. Och lite glad. Gud vet hur många tjejer jag bevisligen räddat från att känna sig... hur skrev jag nu... utnyttjade och lite smusiga. Plötsligt var mitt dåliga samvete som bortblåst.

Vi hälsar fortfarande på krogen, Surfaren och jag. Senast jag såg honom var för 1 1/2 vecka sedan, vi bytte ett par ord och kramades på Lounge(s). Fortfarande lång, rufsig, snygg och solbränd. Fortfarande med samma breda charmiga leende och lediga stil som fått många kvinnor på fall. Men med en bättre attityd till one-night-stands.

Jag kan ta emot applåderna nu, tack :)
-----
Andra bloggar om: , ,

10 kommentarer:

beerbelly sa...

Jag fortsätter applådera ;). Var nyttigt för honom utan tvekan.
Finns nog många både män och kvinnor som skulle behöva den läxan. Betyder inte att jag tycker att man behöver vara direkt otrevlig för det. Tycker inte du var det heller. Särskilt inte efter hans "du är ju tjej" kommentar.

Anonym sa...

Hehe, skönt att det funkade på honom. Att han faktiskt fattade och har ändrat attityd. En liten seger...

Jonna sa...

Det är väldigt nyttigt att befinna sig på "den andra sidan" emellanåt. Framför allt för att man ser sitt eget agerande med nya ögon...

Ms.Take sa...

Ja, det var rätt kul faktiskt. Särskilt roligt att vi fortfarande hälsar.

Anonym sa...

Stående ovationer från mig! Främst till dig - men också till honom!

Anonym sa...

Applåd? *golfapplåderar* Hmmm. Vill inte verka otrevlig men gjorde du som du gjorde med avsikt och är konsekvensen av ditt agerande 2005 mer än en slump? Om han inte hade tänkt som han gjorde och drog de slutsatser han gjorde? Nu blev det ju bra i alla fall. Hmmm. Komplicerat det här. ;)

Anonym sa...

Ursäkta språket. Slarvade till det där, men du förstår nog vad jag menar...

Ms.Take sa...

Så klart jag inte gjorde det med avsikt, Mr.M - men det är inte under min värdighet att ta beröm för slumpmässigt goda resulat :P

Tycker också att det är han som är värd applåderna, Astrid =)

Anonym sa...

;) Inte min heller Ms. Take, inte min heller.

Alley Cat sa...

Så ett härligt one-night-stand blev alltså ett bidrag till männskligheten!!!