onsdag, november 14, 2007

Kvällen efter dagen efter kvällen före

Titeln syftar på den här posten.

Fredagen blev, precis som jag misstänkt, helt galen. Lång, underbar, uttröttande. Efter mina ynka sovtimmar under natten till fredag var jag helt slut - vilken självklart inte hindrade mig från att ha en helkväll med tjejerna. Suck, MsTake, dags att växa upp snart?

Middag på Taste, underbart gott - som alltid. Nu är det bara 3 veckor kvar till menyn byts ut - vilket för min del är tur eftersom jag ätit mig igenom den - men för alla er som inte ätit där än - skynda skynda och stoppa i er den parmalindade hjortfilén. MUMMA!!

Rara ägaren Marcus (även BersÅ och Stage Door) serverade oss och bjöd på en kanondrink som jag inte riktigt vet var det var i - men god var den i alla fall. 2 flaskor vin - en röd och en vit - gick åt på oss tre till förrätt & huvudrätt. Vi skrattade, fnittrade, skvallrade, pratade allvar och smågrät medan vi uppdaterade oss på varandras liv och leverne efter alltför lång paus.

Siktet ställt på Lycka (Locatelli - blev till Lycka Till - blev till Lycka) efter middagen men planerna grusades av alltför lång kö och ingen vi kände i dörren (dessutom en av de ytterst få ställen i stan där ingen av oss VIP'ar in på annat sätt). Här skulle inte nattklubbas så istället blev det ett besök på excellenta Orgia där ytterligare drinkar och skratt följde.

H hade en kompis på Lycka som hon gärna ville träffa, så efter ett par drinkar gav vi det ett nytt försök. Den här gången valde vi alternativet att inte bry oss om kön alls och som så många gånger förr fungerade det utmärkt. "Nu skall jag snart gå hem, jag är helt slut" sa jag när vi gick in. Så beställde jag in 3 Mojitos, H's kompis dök upp med ett par vänner och 4 flaskor champagne och på något sätt försvann mina goda föresatser tillsammans med mig in i dimman. Gud vet hur det gick till...

H's kompis var betuttad. I mig. Till en början på ett charmigt sätt, och jag var tydlig från start med att singel, det är jag INTE. (Och hur gött kändes inte det då? :)) Från Lycka till Peacock var steget inte långt och plötsligt var man där igen, i soffan. Ibland undrar jag om de inte borde börja ta ut hyra av mig... Geisha Martini för andra dagen på rad men stämningen sänktes av att konstant behöva ta bort kompisens hand från mitt lår eller min rumpa. Till slut fick jag ge mig. Kände mig duktig som gick hem innan stängningsdags - tills jag såg på klockan och insåg att jag bara klippt den med 5 minuter eller så...

När jag kom hem var jag så trött, och irriterad på en hel mängd småsaker som hänt under kvällen (kompisen med sina roaming hands, Mark på Peacock som skyfflat över mig på traineebartendern som gett oss usla drinkar och sedan vägrat byta dem, väninnan M som vi mött ute och som surt konstaterat att jag aldrig hör av mig, trots att varje kontakt oss emellan initieras av mig) att jag blev överkänslosam och satt och grät en skvätt. Att packa inför nästa dags färd till 30-årsfesten, och tanken på att jag måste upp igen om 6 timmar, blev helt oöverstiglig. Jag blev allt mer ledsen, och arg på mig själv för att jag inte gått hem tidigare och satt ensam i soffan och hulkade - 5 på morgonen.

I nöden prövas vännen. C ringer, från Burger King, för att säga godnatt, hör att jag är ledsen, lämnar sin beställning och skyndar hem till mig. Så sitter hon och håller om mig, låter mig gråta lite på hennes axel, förminskar inte de små sakerna som verkar så stora utan FÖRSTÅR. Hon klappar mig över huvudet och berättar hur mycket hon älskar mig, hur lycklig hon är att få finnas i mitt liv och att få vara min vän. Hulkande och skrattade om vartannat kramar jag henne och återgäldar kärleksförklaringarna (som tiden och alkoholintaget till trots inte alls var patetiska och 100% ärliga). 05.30 går hon hem, den underbara älskade, och jag snabbpackar en väska inför nästa dag och rasar i säng.

Jag sover nästan innan huvudet träffar kudden, och vaknar igen - mycket motvilligt - 5 1/2 timme senare. Mindre redo för ett 30-årskalas har jag nog aldrig varit.

It's a tough job to be a partyprinsessa!
-----
Andra bloggar om: , , , , , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, jag håller på om ett skolarbete om varför man bloggar. Om du skulle vilja hjälpa mig så vore det väldigt snällt om du kunde svara på varför just du bloggar som en kommentar i mitt inlägg "varför bloggar man" på min blogg. Länkar inlägget. http://lollo.wordpress.com/2007/11/14/varfor-bloggar-man/ Tack på förhand.

beerbelly sa...

Tråkigt med folk som inte fattar..
Kompisar som blir förbannade när de inte hört av sig själva är idioter.
Skönt med en bra vän.
Lite väl tufft jobb ibland kanske. Ha det gött.

Anonym sa...

Oj, det liv verkar hektiskt men ändå som att du har allt på topp just nu! Kul för en gammal togen läsare att se och att du och Mr.X funnit varandra!=)

Tänkte passa på att fråga vad du jobbar med? Du kanske nämnt det innan men då har jag missat det eller redan glömt=) Vore jättesnällt om du kunde svara då jag är i valet och kvalet gällande vad jag ska satsa på.

Kram Erica

Anonym sa...

Oja Aja...

Hoppas att MrX f�r lite ordning p� dig. Ja det f�r han nog. Kanske. En framfusig fr�ga: Om Mr X hade poppat fr�gan;

Nu k�per vi hus i K-vik/or else och jobbar p� att f� fram en MsT/MrX - jr...
..vad hade du sagt?


1. Yes - trodde aldrig du skulle fr�ga
2. Hmn - ja kul det kan vi s�kert g�ra
3. What?
4. Nej men baaa...kul vi haft...men...ja heeej heeeej..

Anonym sa...

*s*
Underbart med lite fyllegråt, sånt ska man inte förringa... ;)

Att polare (med kaninöron runt) blir förbannade för att man inte hör av sig är så fjortis. Funkar inte deras telefoner för utgående samtal eller?? Som vanligt, it takes two to tango...

Ms.Take sa...

Lol Stina! =)
Jag får nog svara (3) på den, med dragning åt (2). Hus i K-vik... nja. Snarare våning i Stan (valfri S el. G) och snäppet senare en sommarstuga i Gbg's skärgård, helst på en ö.

Åsså bil(-ar) och båt(-ar) och katt(-er) så klart. En knodd eller två, but of course - men vi kanske skall ha varit ihop liiiiiite längre först =)

IT, Erica. Management. Mer detaljerat än så blir det inte, är jag rädd ;)

Nini, det var riktigt gott, så där i efterhand.

Goda vänner är min största rikedom, BB. Värt mer än guld och gröna skogar.

Anonym sa...

He he...ja...nice och klokt svar...låt honom "tro" att han bestämmer vad som ska hända. Det är ett bra trick.

Anonym sa...

Tack för dina fina ord! Älskar dig för alltid, min ystra väninnasyster!
;-)
Love från C