fredag, november 23, 2007

ont där bak

Erik och Eva, så hette den "musikaliska teater" jag var på igår, på Göteborgsoperan.

Det var fantastiska skådespelare (bara 2) och jätteskön musik, ändå gick jag därifrån och kände mig.... irriterad!

Pjäsen handlade om ett par som träffas via en kontaktannons, och problematiken med ensamhet. jag förstår att det var meningen att man skulle känna medlidande med, och relatera till, huvudpersonerna.

Det gjorde inte jag.

De drog ut på det, och uuuuut, på det och UUUUUUUUT på det. och när de äntligen bestämt träff då fegade hon ur i sista sekund. Men GUD kvinna! (och han var inte bättre)

Det var det där med styrfart över sitt eget liv. Kan du inte få tummen ur r*ven får du kanske lära dig att leva med att bara ha en hand och dessutom lite ont i rumpan, liksom.
-----
Andra bloggar om: , ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Och det säger tjejen som en gång varit utbränd...
Egentligen håller jag helt och hållet med dig, men efter att ha hamnat i en svacka inser jag att allt (livet) inte är lika enkelt för alla. Kanske har jag bara haft "tur" som tidigare i alla år har haft energi att styra mitt eget liv framåt med bestämda steg. En tanke bara...

beerbelly sa...

Hehe kan förstå att det kändes jobbigt att se när de tvekade. Du brukar ju inte göra det som sagt. Finns orsaker ibland dock. Som i teater fallet hade väl föreställningen blivit i kortaste laget om de varit på direkt. Det är nog någon annan lokal man ska gå till för sånt ;)
Men det vet jag inget om ..

Ms.Take sa...

Jag fattar vad du menar Stina, men det som retade mig var inte bristen på energi - för så¨dan hade de i mängder. Det var det eviga gnällandet över sin egen situation, följd av att inte göra något åt det när chansen uppenbarade sig.

Jag vet att de flesta inte är lika gåpåiga som jag, men hela den här pjäsen kändes lite som det gamla Hasse&Tage-numret: Jag har ingen lokaaaaaal.

Vad det egentligen handlade om är väl kanske att det inte är så lätt att leva sig in i något som en pjäs, film eller bok när man inte på något sätt kan identifiera sig i rollfiguren.

Samtidigt var skådespelarna, som sagt LYSANDE. Jag fick gåshud flera gånger.

Båsen i red-light-district kanske, BB? =)

beerbelly sa...

Höhö där är det inte så mycket tvekan antar jag ..samtidigt .. jobba på klocka är verkligen inte min grej ..
Finns väl shower i de krokarna där man inte måste vara aktiv deltagare med iofs. Har dock inte varit där.

Alley Cat sa...

Ibland är det svårt att förändra den värld som är ens egen även om man är missnöjd. Ju längre man kör på i samma hjulspår dessto svårare är det att bryta mönstret. Man vet vad man har och kan hantera det. Man har ingen aning om vad man kan få...

Jag har inte sett Erik och Eva. Kanske hade dock jag som varit singel i snart elva år, och varit på knappt en handfull dejter i hela mitt liv, haft lättare att känna sympati och förståelse med karaktärerna.

Det är oändligt svårt att förklara hur skrämmande en dejt kan vara...

Anonym sa...

Alley Cat Det kanske är skrämmande för att man ber någon annan att kritiskt bedömma dig som person för att se om ni har något romantiskt tillsammans. Ett negativt svar kan skjuta stora hål i självkänslan. Jag kanske själv är en fegis men jag föredrar att bara umgås med folk. Att benämna något som en dejt är farligt då det gör att man ställer in alla sin marker på en och samma gång på poker bordet. Hur lätt är det då njuta och ha trevligt att man vet att det kan ta slut när som helst. För hur många går från dejtande till att bli bara vänner ? Knappast någon väl. Sedan hör det väl till fenomenet att många rör sig på dejtingscenen och folk är kränsna och dejtar hellre många än att bilda sig en uppfattning innan de bestämmer sig för att träffas för första gången.

Alley Cat sa...

Det är skrämmande av bland annat den anledning att det kan leda till att man får bekräftelse på sina egna spöken...

Tankarna på att man inte duger. Att man inte räcker till. Att man inte är allt det där man borde vara. Att man inte är attraktiv nog. Smart nog. Rolig nog. Att man faktiskt är singel av den enkla anledningen att man inte är en person som kan älskas.

Mitt värsta scenario är att gå på dejt, fatta intresse/tycke och inte bli besvarad... Den käftsmällen avstår (fega) jag hellre!