Inneboende
MrX bor hemma hos mig. Typ.
D.v.s., han har sin alldeles egna kanonfina tvåa, problemet är bara att den ligger mitt på Söder i Stockholm, och själv befinner han sig i Göteborg. Det gör ckså hans jobb, jag och min lägenhet. Alltså bor han hemma hos mig.
När det beslöts i oktobe någon gång att han skulle jobba i Göteborg, med början i mitten av november, ett tag så pratade vi lite om det här. Då frågade han om han skulle kunna få sova hos mig i "ett par veckor" medan han fixade ett lånbyte eller annat boende. Själklart fick han det, för en begränsad tid.
Vad vi var rörande överens om (faktiskt var det jag som tryckte på det) var att vi absolut inte skall flytta ihop av bekvämlighet. Det får inte "bara bli så". Så blev det förra gången, och se vilken katastrof det slutade med... Visst kan man säga att vi känner varandra så bra nu och trots att vi denna gång inte varit ihop så länge ännu har vi så mycket relationsbakrund ihop att man kan förvänta sig någon slags fast-forward i relationen, men att flytta ihop skall vara ett aktivt beslut.
Särskilt viktigt är det om man flyttar ihop i en redan existerande lägenhet, snarare än att skaffa sig en ny tillsammans. Vi var alltså, som sagt, överens.
Handen upp alla som tror att han flyttat till en egen lägenhet? Ingen?
Väl gissat...
Handen upp alla som som tror att han hjälper mig med hyran? Ingen?
Väl gissat igen...
Däremot har han nu lyckats fixa sig ett kontrakt, en släkting som skall upp till norrland och jobba och efterlämnar en väldigt trevlig liten lägenhet på spottavstånd från mig. Dit flyttar han om några veckor, samtidigt som hans egen lägenhet hyrs ut, så han skall slippa dubbla hyror. I samband med detta måste jag erkänna att jag tog upp sammanflyttningsskapet till diskussion ändå, men utan någon stress. Det var ett bra samtal, och försiktigt, försiktigt snirklar vi oss allt närmare det minerade området
"Det är blir kanon!" säger MrX "Nu har jag hittat en lägenhet. Eller ja, vi vet ju båda två vart jag sover så kanske jag skall kalla det en 56-kvadratmetersgarderob?" Jag skrattar och säger att det blir jättebra.
Han fortsätter med att informera om att han inte sagt något om hur länge han skall "bo" där. Bara så jag vet. Det blir nog kanske, eventuellt, möjligen, inte så länge. Bara så jag vet.
Så då vet ni med. Bara så ni vet. :)
-----
Andra bloggar om: garderob, kärlek, samboskap, minfält
12 kommentarer:
det låter som ett bra mellanting iaf! kram
ja det låter som ett bra mellanalternativ...alla vet vi hur mysigt det är att sova tillsammans med den man är kär i...Du är klok och eftertänksam.
Förresten tjejen som är ut på Avenyn, vad tycker du om vårt senaste Stureplanshak? FLipp eller floppkoncept i goa Göteborg?
Det ÄR msyigt att bo ihop när man är tok-kär men det är bra för förhållandet och för en själv att bo ensam, speciellt om det har varit lite struligt. Är det meningen så är det meningen... Lycka till
56-kvadratmetersgarderob... lol!
det blir nog jättebra, tror på att ni fixar det!
Bra ställe för dig att ha skorna på?
Låter bra ändå :-)
Det är så frestande att bo tillsammans men ni gör ju helt rätt som inte bara "ramlar ihop" s a s.
Det är bara att go low & slow. Jag och Q har tagit den approachen och det fungerar än så länge över förväntan.
Just nu är jag på Cloud Nine igen efter en underbar afton hos Q med mat drinkar och mycket mys i soffan (inkl en & annan tungkyssomgång)
Life is good!
Jag vill oxå ha en 56 kvm stor garderob!!!
Eller vänta... det är ju det jag har :(
Du är så klok...bara därför kommer du säkert att få allt precis som du vill ha det! Själv kommer jag på mig med att hela tiden försöka pressa förhållandet framåt - någonting ingen av oss egentligen är mogen för. Irriterande ovana.
Lycka till med allt!
Lycka till! Det blir nog säkert bra! =) Mia
Man får göra så gott man kan. Men det känns stabilt, riktigt stabilt. OCh alldeles, alldeles underbart =)
Skynda på förhållanden har jag också gjort förr GC. Inte minst first-time-around med MrX. Det är bara därför jag håller igen nu.
Det går ju som på räls det här!
Skicka en kommentar