Outa - Beslutet

Tack för alla röster. Svaren har varit lite spridda med ändå lutar det åt precis det håll jag själv allt mer börjat luta åt. Så nu är beslutet taget.

Nej, jag outar inte.

Jag älskar min blogg, njuter av att skriva här och uppskattar interaktionen mer än vad jag tror är lätt att förstå om man inte gjort detta själv. Så MsTake får leva och frodas, och bloggen lever kvar i nuvarande form. Med tillräcklig anonymitet för (nästan) total öppenhet.

För de flesta är jag fortfarande anonym. För er som listat ut vem jag är... ni får helt enkelt acceptera att detta forum inte är tänkt för er, utan för dem som INTE vet vem jag är. Om ni vill läsa ändå så varsågoda, men vänligen undanhåll mig från ilskeutbrott över det jag skriver. Jag kommer inte att hänga ut någon här, men jag KOMMER att säga vad jag tycker. Är det om någon jag känner får ni bara utgå ifrån att jag sagt det till den personen först, för det är så jag fungerar.

Samtidigt... Jag kommer att fortsätta att begränsa mig själv något. Utom på ett ställe. Den har funnits ett tag och är inte omöjlig att hitta för någon som är lite internetsavvy, men inläggen som kräver lite andrum kommer att vara lösenordskyddade. De där jag behöver lufta, eller bara känner för att vara 100% öppen om vad jag tycker och tänker, helt utan att tänka på om det skulle såra någon att läsa. Det kan vara om jobbet, när det frusterar mig, om kärleken, när den går fel på det mest privata sätten, eller om vännerna - när sanningen skulle kunna såra. Därför kommer bara de som verkligen inte har en aning om vilka jag pratar om att få lösenordet.

Därför måste jag också tillägga att INGEN som träffat mig i verkligheten kommer att få sagda lösenord. Ingen. Om jag skulle träffa någon som jag "känner" via bloggen och prata med honom/henne IRL kommer lösenordet att bytas ut och inte meddelas till den personen. Det betyder inte att inläggen framgent kommer att beröra dig, men vet du vem jag är finns det möjlighet att min anonyma andrum skulle krympa, och det vill jag inte.

Not foolproof, no... Men det är den bästa mellanlösning jag kan komma på. Den här bloggen fortsätter att vara huvudforumet, jag kan inte tänka mig att den andra får mer än ett par inlägg i månaden, så läser du den inte missar du egentligen inget. Känner du mig är chansen dessutom stor att jag berättar för dig vad som står där ändå.

I samma andra känner jag också att det är dags att säga: Välkommen MrX. Jag uppskattar mer än du kan förstå att du låtit detta vara bara mitt, och inte läst det. Till och med bett dina vänner som hittat hit att sluta läsa. Men det finns inget som står här jag inte kan stå för, inget av det jag skrivit, så du är välkommen hit. Om någon av dina vänner skulle hitta till, och be om lösenordet till, Andrummet så må det vara hänt - men de skall då veta att det är emot din och min direkta önskan. Läser de i min privataste dagbok så skall de veta att det är med stulen nyckel - och varken ditt eller mitt fel.

That's the best I can do. You don't get fairer than that?

Men innan någon får nyckeln måste ni hitta dit, på egen hand.
-----
Andra bloggar om: privat, dagbok, anonymitet