Saknad & Jante

Tåg igen. På väg mot ny stad. Nytt hotell. Ny föreläsningssal.
Det är mycket nu.

"Men det är ju lite bra också", sa MrX. "att vi är isär så mycket. Så vi får chans att sakna varandra!"

Han har visserligen rätt det, men det är lätt för honom att säga, som får sakna mig i lugn och ro hemma. Nerbäddad i sköna sängen eller i soffan framför en film eller på fiket/krogen med polarna. Inte som jag, på tåg och flyg med snortidiga mornar och snorsena kvällan och jobbjobbjobb däremellan.

Låter jag gnällig nu? Det är egentligen inte meningen. Jag är Carrie, och jag har fått min Mister Big, drömjobbet, de goda vännerna och den härliga familjen. "Man skall inte klaga" som min lilla mamma brukar säga.

Men varför inte då? För mig hjälper det att gnälla lite. Det brukar gå cirkeln runt så att själva gnällandet får mig att komma ihåg hur bra jag har det*. Om det hjälper, skall man inte klaga då? Är det Jante som säger att man inte får klaga om man inte är döende i cancer och nyskild, och knappt ens då?
------
Nötter:
* Förresten har jag en obotligt positiv livssyn, och glömmer aldrig att räkna mina gåvor, ända sedan den dagen gud knackade på för nästan 2 år sedan. Det var, utan tvekan, en vändpunkt i mitt liv. Väl värt att läsa om du inte gjort det förr.
-----
Andra bloggar om: hotell, resor, tågtankar