Shit happens and then you die
Jo, tackar som frågar, det är mycket bättre i ryggen nu. Inte längre åttiosomething-vibbar. Jo, det värker lite, och jag är inte så rörlig som jag skulle önska, men absolut inte rörelsehindrad heller.
Den 20e december låg jag 20 minuter i en MR-kamera, något som skrämmer skiten ur mig. Har du aldrig varit klaustrofobisk, så har du aldrig tagit en MR, I swear. Doktorn konstaterade att jag hade diskbråck, ett rätt så snällt som skulle gå tillbaka av sig själv. Nöjd och glad gick jag på min julledighet och har, som sagt, mått bättre dag för dag.
Idag ringer han igen, nu har han haft tid att gå igenom bilderna ordentligt, och domen blev som genom ett slag en annan.
Jag har diskbråck, ett lite större som ligger mot nerverna och ett par stycken lite mindre. Ingen fara, det här självläker.
Sedan har jag artros i ryggen.
Artros = reumatisk sjukdom. För att förtydliga: Obotlig reumatisk sjukdom. I ryggen.
Kul. Skitkul.
"Vad skall jag göra? Hur skall jag sköta mig? Skall jag unvika lyft och så?"
"Nej, det behöver du inte göra. Du kan göra vad du vill, bara du slutar om det gör ont."
"Så, hur ser det ut då? I övrigt menar jag? Är min rygg normal för min ålder*?"
"Uuuh. Hmmm... Allså... "
*kort tystnad*
"Nej... Alltså det kan man inte säga att det är. Du har inte fått en särskilt bra rygg, MsTake."
Nähä....
"Men, alltså... Vad kan man göra då? Hur kan man göra det bra?"
"Det kan man inte, är jag rädd. Gör allt du kan så länge du kan. Det enda du kan göra är att hålla dig rörlig och göra det bästa av dina förutsättningar. Du får höra av dig igen om du får problem som förvärras så får vi ompröva om vi skall ta till några drastiska åtgärder, men som det ser ut nu finns det inget vi kan göra."
Kul. Jättekul. Verkligen...
Nåja, så länge jag inte har för ont kan jag leva normalt i alla fall... och om jag tränar ordentligt och håller lederna mjuka kan det vara rätt länge. Jag har fått många, MÅNGA gåvor. Att min kropp verkar vara gjort av andrahandsmaterial får jag väl helt enkelt se som ett sätta att jämna ut mitt karmakonto.
Shit happens, and then you die.
-----
Nötter:
* Som alltså är trettiosomething, och det kommer jag att fortsätta vara länge till, även i högst verkliga födelsedagar räknat.
-----
Andra bloggar om: artros, ryggvärk, ortoped
5 kommentarer:
Låter inte så skoj alls. Tror nog det kan funka bra i många år med artros som tur är. Finns dessutom någon medicin när det väl brakat ihop.
Positiva grejen är väl att det snarare blir bättre än sämre av rörelse.
Hoppas diskbråck etc fixar sig snart med förstås.
Det har inte synts att det är andrahandsmatrial heller btw ;)
Ha en så bra dag som möjligt!
En måndagskropp, som jag kallar min, är en förbannelse. Men man kan bara acceptera att den är som den är och göra det bästa av situationen. Anpassa sig efter förutsättningarna. Vara beredd på att inte låta lite smärta och motstånd hindra en från att göra det som man vill...
Ta det varligt dock. Dålig kropp ger ofta hög smärttröskel...
Som alltid har du dock förmågan att se det positivt!
Jag lider ändå med dig!
Men... sa läkaren rakt ut att du hade en reumatisk sjukdom? Artros och reumatism är inte samma sak, även om reumatism kan orsaka artros. Reumatism är en autoimmun sjukdom (dvs immunförsvaret går bärsärk mot kroppens egen vävnad). Artros betyder nedbrytning av ledbrosket ("ledförslitning") och kan bero på andra saker än reumatism, t ex felställning och överbelastning.
Hur som helst lider jag med dig och hoppas att du snart får bli av med dina akuta symptom. Jag vet hur pissigt det är när kroppen inte hänger med. Jag är själv bara 32 och har redan fått en knäledsförslitning som aldrig vill ge med sig. Till saken hör att jag tidigare tränade mycket, särskilt löpning. Träningen betydde väldigt mycket för mig och jag är livrädd för att aldrig kunna springa igen. Vill inte ens tänka på det. Har dock fått lite övningar av en ortoped som förhoppningsvis ska göra den kringliggande muskulaturen så stark att det kanske går bra ändå. Och så äter jag glukosamin (finns receptfritt på apoteket), det hjälper en del. Det finns också annan hjälp att få, tex kortisoninjektioner. Ha förtröstan!
Diskbråck kan ställa till det, så var försiktig. Artros i ryggen låter inte heller som en bra diagnos, men träning kan hålla det stången rätt länge.
Men tråkiga läkarbesked är aldrig roliga att få.
Bara att ta en dag i taget och njuta av den oavsett, har jag lärt mig nu efter min diagnos.
Instämmer med övriga att artros och reumatisk sjukdom inte är samma sak.
Det doktorn sa behöver du inte ta så allvarligt. Jag har fått höra samma sak i femton år (att inget gick att göra) men nu är jag uppsatt på väntelistan för steloperation. Det gäller att komma till rätt läkare. Men det är också viktigt att ta ansvar själv. Genom att träna pilates regelbundet och promenera har jag klarat mig längre och bättre än jag skulle gjort annars.
Hälsningar
Skicka en kommentar