Varning på Stan!

And the winner is...
MsTake! Jo, faktiskt. Gårdagens presentation gick väldigt, väldigt bra. Jag fick sagt allt jag ville, presentationen flöt på bra, inga frågor kom som jag inte kunde svara på och intresset var stort.

Efteråt gick jag och Herr Styrelseledarmot och åt middag på Riche. det var första gången vi träffades och personkemin fungerade väldigt väl. Särskilt med tanke på att min kontakt med styrelsen kommer att bli allt tätatere nu var det lysande att få den här mano á mano* kontakten. Vi kom inte därifrån förän midnatt, då jag satte mig i taxin och åkte tillbaka till hotellet för ytterligare en kort natts sömn.

Hotellet ja, det är en historia för sig... En sen bokning för den här övernattningen som jag ursprungligen hoppats slippa gjorde att jag hamnade på ett hotell jag aldrig hört talas om, Colonial på Västmannagatan. Att det inte skulle bli en lysande upplevlse förstod jag ju om inte annat på att det bara har 2 stjärnor, men det finns ju svaga tvåor och starka tvåor. Med bilderna från hotellsiten och det för ett tvåstjärnigt hotell hgt tilltagna priset hoppades jag självklart på det senare. Natten innan bodde jag 4-stjärnigt på Elite i Helsingborg för endast 60 kronor mer.

Jag har bott på många hotell genom åren. Jag har egentligen inte så höga krav. Det måste gå att röra sig där inne, sängen skall vara minst 1,20 bred och det bör finnas ett skrivbord. Men mest av allt, viktigast av allt, det måste vara fräscht! Colonial misslyckades totalt på alla dessa punkter.

[Bild från hemsidan som tydligt demonstrerar hur rummet INTE såg ut!]

Detta var, utan undantag, det absolut värsta hotell jag någonsin bott på (undantaget några sunkiga vandrarhem i min tidigaste ungdom, men de kostar heller inte fyrsiffrigt för en natt...). Herregud! Hade jag haft en kamera hade jag delat med mig, men nu får ni nöja er med en beskrivning.

Hela hotellet var tydlgt ett ombyggt lägenhetshus, där varje längenhet nu innefattade några "hotellrum". Hela känslan när man kom in var sliten och sunkig. Den orakade, otvättade mannen som satt och hängde över ett bord när jag kom in reste sig ostadigt och visade sig vara portiern. Jag nästan vände i dörren redan här.

Jag bad om ett wake-up call nästa morgon klockan 07, men han bara log snett. "Nej, det kan vi inte lösa. Men du kan få en wake-up knackning om du vill". Jaja, wake-up som wake-up tänkte jag. Fel... men jag kommer dit.

Väl uppe i mitt rum satte jag nyckeln** i dörren och steg in ett rum som kändes 5 kvadratmeter stort. Ok, kanske 8 då, men inte en kvadratdecimeter till, inklusive det pyttelilla duschrummet***. Större delen av den tillgängliga ytan togs upp av 2 stycken 80-sängar som stod ihopställda till att bilda en queen-size (som det också stått i rumsbeskrivningen skulle finnas), men det var 2 separata bäddmadrasser och 2 tunna täcken så en queen var det inte, inte med bästa vilja i världen. Det var 2 taskiga 80 sängar brevid varandra, och hade jag agt mig i mitten hade de glidit isär och jag hade ramlat ner på golvet... det rätt äckliga golvet, I'm sure.

Men detta var inte det värsta med sängenarna. Nej, det värsta var att ett av täckena hade ett påslakan med tydliga fläckar på den vita, manglade ytan. Säkert inte**** så att det var smutsigt, utan fläckarna hade väl kanske helt enkelt inte gått bort i tvätten, men bara tanken på att bädda en hotellsäng med fläckiga lakan. What??

Inklämt i hörnet brevid sängen stod ett litet spegelskåp som säkert var tänkt att hänga kläder i, men inte ens om jag lyckats få upp dörren - vilket jag inte gjorde - hade jag tagit mina kläder ur väskan för att lägga i det här rummet. Jag kände mig lätt kontaminerad bara av att vara där inne.

Mer då? Nej, alltså, det här var ungefär allt. Inget skrivbord, ingen stol, inget internet. En pytteliten tv fanns det, fast monterad i vägghörnet med en felaktig vinkel att titta på om man inte stod i den lilla, lilla hallen vid badrummet, men inte justerbar. Kul...

Väggarna var täckta av någon slags åttiotalstapet med mönsterbård mitt på väggen. Först trodde jag att det var någon typ av väggstuckatur bakom bården, eftersom den bågnade i toppen, men snart såg jag att orsaken var att den höll på att lossna från väggen. Det gjorde även de längsgående tapetvåderna på sina stället.

Jag övervägde allvarligt att ringa Å, som jag skulle träffa senare på kvällen***** och be att få sova över hos henne, något jag troligen hade gjort om inte middagen på Riche blivit så sen. Som det var nu tog jag taxi till hotellet, poppade en sömntablett trots att jag redan var utschasad och kröp ner mellan de, hoppas jag, rena lakanen på den sidan sängen som inte hade fläckar. Med kläderna på kan tilläggas. Jag skall tvätta dem med klorin när jag kommer hem, tror jag.
Dessutom skall jag hitta någon reseguide på nätet att publicera detta i, några förslag?

Slutligen, den där wake-up knackningen jag nämnde tidigare? Den kom 07.25. 25 minuter efter att jag bett om den. Kul. SKITKUL! Tack gode gud att frukosten med Herr Styrelseordförande avbokats kvällen innan, annars hade jag missat den ändå. Jävla puckon.

Sammanfattning, om ni kommer till Stockholm och har svårt att hitta hotell. Vad ni än gör, bo INTE på Hotell Colonial på Västmannagatan! Kniper det ordentligt så ta in på ett vandrarhem****** framför att bo där. Det kostar en femtedel och är både fräschare och bättre service. Sängarna är ungefär likla breda också...

Iiiih, jag känner mig smutsig, fast jag duschade länge i morse!
-----
Nötter:
* Eller... mano-a-??? kvinno? :)
** Först tyckte jag det var lite charmigt med nyckel, det var länge sedan jag tog mig in i ett hotellrum med något annat än ett kort. Den här charmigheten försvann raskt när det visade sig behövas vilja, våld och vaselin för att kunna låsa dörren** när jag gick ut.
*** För att inte tala om att jag, van vid självlåsande dörrar och key-cards, höll på att glömma att låsa alls. Men just den punkten kan jag ju inte skylla hotellet för :)
**** Som jag faktiskt blev barnsligt glad över. Eftersom jag passerat en toalett i hallen hade en gnagande misstanke om att det kanske inte fanns toalett på rummet börjat växa i mig...
***** Hoppas jag.
****** Men som inte blev av, p.g.a. tidigare nämnda middag med Herr Styrelseledarmot
******* Jag tror faktiskt de har vandrarhemsservice också, men hur där ser ut vågar jag inte ens TÄNKA på...
-----
Andra bloggar om: hotell, Stockholm, varning, Colonial