Rumsoptimism
Jag tror jag nämnt tidigare att jag är rumsoptimist. Detta innebär att jag alltid verkar tro att det finns lite mer yta omkring mig än det gör, med resultat att jag välter ut saker, går in i saker*, snubblar på saker**, och bara rent allmänt gör mig illa. Jag har alltid små sår, klämskador och blåmärken. Jag har vant mig. Tack gode gud för smärttåligheten***
Klumpig? Nej inte alls, bara rumsoptimist :)
Men ibland händer det saker som jag inte rår för själv. Det händer väl alla, men eftersom jag gör mig illa konstant på egen maskin känner jag mig VÄLDIGT förorättad när ödet tycker att det måste lägga på ett par kilo på den redan rätt tunga bördan. Lämna mig ifred för sjutton, I get mine!
Som igår: På kvällen rensade vi undan hemma inför städfirman, som kommer varannan torsdag. Jag sitter på huk i hallen och plockar iordning skohögen, när en kattlåda som står uppe på garderoben**** precis brevid mig bestämmer sig för att detta är det ultimata ögonblicket att ramla ner.
Ner faller den med en väldigt brak. Den träffar mig inte i huvudet, vilket hade varit rätt ok - mitt huvud är stryktåligt - utan lyckas sätta kanten precis i överkanten av mina glasögon. Mina nya, 5000-kronorsglasögon. Glasögonen trycks till mot min näsa, så lådans hela vikt samt fallenergi träffar näsroten. Jätteskönt! NOT!
Glasögonen flyger av och lådan studsar i stengolven och avslutar hela sin seglats med att hoppa upp och slå mig på hakan. Där sitter jag, helt gungig. Vad fan hände???
Jag höll, undantaget ett nytt snyggt blåmärke på näsan som får mig att se ut som om jag gjort en skönhetsoperation, men glasögonen gick i kras. Eller, Nässtöden bröts av. Mot min näsa. Då förstår ni kraften?
Men vad FAAAN gud/ödet? Gör jag mig inte illa nog på egen maskin? Och var du tvungen att pajja mina nya glas? När jag inte ens får ta mig en cockladbit för att trösta mig med? Eller ett glas vin? Eller ens en bulle?
Det är osjysst, rent av...
-----
Nötter:
* minst en gång om dagen drar jag axeln i en dörrpost, helt sant!
** gärna sådana som jag vet är där och som alltid stått där, typ sänghörnet, flera gånger i veckan
*** Fast vad som är hönan och ägget i den här ekvationen vettefan
**** Som jag INTE nuddade. Jag svär!
----
Andra bloggar om: orättvisa, olycksfågel, rumsoptimist
10 kommentarer:
Rolig bild.
Snygg text.
Stackars Dig.
Hehe, tackar :)
*asg*
Jag ser det framför mig och det är egentligen inte ett dugg roligt, men if you would have gotten it on tape, you would have gotten it in cash som snubben säger på Americas funniest homevideos ;)
Hmmm...jag är precis likadan så jag känner igen mig allt för väl i denna text! Det gör ont. Aj vad det gör ont ibland. Stackars dig!
Mia
Men söta ... det där lät inte alls så roligt! Har du ingen försäkring ... för brillorna ... du vet ... någon drullevemfanställdekattlådanpågarderobensåostadigtdåra?!
du får väl glädjas åt att det inte var kattskit i lådan... för det var det väl inte??
;)
Heej!
Kom in hit av en slump men du är numera tillags till favoriter... underbar blogg och underhåålllning :) Får mna fråga.. är du ihop med Mr X nU?
Hallå Marie, välkommen hit. Ja minsan, det är jag :)
Jag tänkte P'sis samma sak, Nini. Det måste sett hysteriskt roligt ut!
Det visade sig att jag hade det Christina, jag får tillbaka dem on någon vecka med en ny näsdel, tackgodegud.
Nej 6677, LYCKLIGTVIS inte. Den var tom, men tung nog ändå, tydligen.
Tack för omtanken Mia :)
Sjuhelsikes tur att det inte gick värre än så och att du hade försäkring. Tänk så oräkneligt många saker som är ännu tristare att få på näsan än en tom kattlåda! Inget ben brutet och ingen fattig människa skuldsatt, som jag brukar säga :)
Kram på dig!
Förlåt om jag skrattar men det låter precis som jag :-) Mitt andra namn är Papphammar. Skönt att höra att det är fler än jag som brukar gå i dörrposter, vem fa-an har flyttat på dem undrar jag? :-)
Skicka en kommentar