Pojkar, pojkar

Så sitter man här igen, med syra i ansiktet.
Vill man vara fin får man lida pin har fått en helt ny innebörd, let me tell you.

Något måste jag ju hitta på medan jag väntar på att min fina, fina* skrivare skall trycka ut mina 25 sidor högupplöst rapport/inlämning i 7 kopior. Det blir fint men är vääääääldigt långsamt. Lite praktiskt - så får jag då tid att använda den dyra ansiktsbehandlingen som annars säkert stått och ruttnat i mitt badrum, bortglömt i det fulla livet.

Och så får jag tid att blogga, förstås.
Han ringde idag, MrX. I bilen på väg till jobbet. För att berätta att han älskar mig.
"Ja, det är bra," sa jag. "men vad är det du vill? Jag förstår dig inte. Jag kan inte ta in att du älskar mig om du inte erbjuder mig fast anställning snart, förstår du det?"

"Ja," sa han, "jag förstår, men jag vet inte själv vad jag vill. Jag vet att jag vill hålla om dig."

Jaha. Så är det.
Att det skall vara så svårt?

En sak är i alla fall säker - MrX har blivit mycket tydligare sedan i lördags, då han utsattes för bilden av mig med Den Rolige. nej, inte Den Vackre utan Den Rolige**. Berättelsen om detta coming soon, to a blog near you***.
-----
Nötter:
* Snäll skrivare. Fiiiiin skrivare (klappar om och ber till gud att den inte går sönder igen just nu)
** Fast rätt söt också, faktiskt. Bara inte riktigt i Den Vackres klass. But then again, vem är det?
*** Aj rajt inglisj bikåz aj vånt to!