Ont det gör ont det gör ont det gör...
Herregud, har jag inte gråtit nog med tårar över den mannen? Tydligen inte. Hur kan jag vara så säker på att vi är gjorda för varandra om det inte är så?
Nu så, äntligen avslutat. Timmar av prat, av gråt, av resonemang och varma kramar. Åter igen långa diskussioner om svåra ämnen, avhandlade på ett respektfullt sätt och utan att såra mer än nödvändigt - vilket gudarna skall veta ändå var mycket nog.
Jag har många tårar kvar men till slut kommer de att ta slut. Jag måste tro det...
Till slut, nere i porten, står alla de saker han lyckats samla ihop hemma hos mig den här rundan, jag har till och med varit inne i källaren och hämtat upp en väska som överlevde första utrensningen.
Vi står där, och stirrar på varandra.
"Sista chansen att ångra sig."
[Jag ser uppfodrande på honom, med tårar rinnande nedför kinderna]
"Som förra gången, får jag ringa om jag tänker fria?"
[Jag skakar på huvudet]
"Nej, inte den här gången. Jag stänger den dörren nu, jag måste det..."
[Han ser skakad ut. Jag backar på mina ord, men bara lite lite]
"Om du inser vilken blådåre du är som väljer bort det här kan du ringa, men du har inte lång tid på dig. Max en månad."
"Lova mig, LOVA mig att du hör av dig så fort du känner att du orkar, om det är en månad, ett år, två, det spelar ingen roll."
"Nej, det kommer jag inte att göra."
"Jo, lova!"
[Jag skakar på huvudet och ser honom djupt i ögonen]
"Jag är din vän.."
"Jag vet jag är din med."
"Nej, lyssna på mig. Jag är din vän, men jag KAN inte vara bara din vän."
[Han ryggar tilbaka som om jag slagit till honom och ser otroligt ledsen ut. Jag böjer mig fram och ger honom en lätt kyss, till farval.]
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig."
Jag vänder mig om och går till hissen. Hans blickar bränner mot min rygg, men jag ser mig inte om. Hissdörren slår igen och jag åker upp, hem till min tomma lägenhet, som fortfarande doftar som honom.
-----
Andra bloggar om: Mr.X, sorg, avslut, kärlek
21 kommentarer:
*kramar om* stackars stackars miss take!
Ouch. Lider med dig kära Miss T. Jobbigt jobbigt.
Mmmm...kommer att vara skitjobbigt ett tag men det skulle aldrig ha gått att gå vidare med honom, han är för oengagerad och oseriös. Se detta som det slutgiltiga avskedet och acceptera det.
Du kommer aldrig att glömma honom. Har man väl hittat sin MrPerfect så har man och han går inte att ersätta. MEN - jag hoppas att du kan hitta någon som kan hjälpa dig på vägen... och kanske kanske så småningom kan du hitta någon att älska igen. Det krävs dock en del jobb med tankar och annat...
Kärlek är mystiskt...inte logiskt och går ej att styra...men vi kan i alla fall försöka påverka...
Kram
Stina
ME/ÄN?! (men!? och män!)
Så kan man väl inte avsluta? Det känns ju absurt...
Du är antagligen värd så mycket bättre. En riktig Mr Big.
Vad skall man säga ?, det är aldrig roligt när en relation är över. Dom flesta av oss, har fått känna av detta ledsamma slut. Meeeen det är bara att tillåta sig att vara ledsen en period. Allting ordnar upp sig med tiden, på något underligt sätt.
Det låter iallafall som ett avslut när prylar flyttas ut. Man får försöka uppskatta den korta tid man hade tillsammans. Även fast man önskade att den skulle varat längre. En del saker i livet går icke som planerat, det är så livet är.
Påtal om förhållanden som är på slut refrängen. Skall köra idag 90 mil upp till Kramfors i en fet lastbil. För att hjälpa min moder att flytta ner sitt möblemang till Göteborg. Inget är packat i kartonger, så Även detta är ogjort SUCK!. Sen bär det av ner igen på fredag natt. Det kommer att bli en intensiv flyttning :).
Finns ej heller tid att bli "julfin" i håret. Hinner inte klippa mig för julaftonen :(. Usch ! för att vara för långhårig. kalufsen lever sitt eget liv, och spretar åt alla håll. F-n också !.
Det ordnar sig mstake. Stoooor kram på dig.
Usch vilket hemskt avslut, det var starkt gjort att du sa ifrån till honom att du inte väntar mer. Och så den gamla klyschan, som faktiskt stämmer: Tiden läker alla sår. Mitt livs kärlek dumpade mig,och jag kom ut starkare på andra sidan.Det tog lång tid, men det måste det få göra, och det måste göra sådär ont för att det ska bli sådär bra igen.Se nu till att få en fin jul& låt familjen ta hand om dig ordentligt.
Vackraste. Varma kramar från mig är inte samma sak som från Mr X men du får dom iaf. Vet att det gör ont som fan, men du klarar det.
Vem vet vad framtiden har för planer för dig? En Mr Take måste ju dyka upp snart. Tusen tusen kramar tills dess /Nini
Verkligen tråkigt. Kanske inte en tröst men jag säger det ändå: Jag vet hur det känns, och jag menar det. Ibland är livet skit. Stora delar av år 2006 var ett skitår för mig. Men nu blickar jag framåt mot ett underbart 2007. Nytt jobb och förhoppningsvis ny kärlek. Du kommer också hitta kärleken. Mitt råd är att du just nu fokuserar all din energi på bara sådant som är roligt och givande. Så fort du bara kan, se också till att hitta någonting annat att lägga din känslomässiga energi på. Även om du bara kan tänka på honom - tvinga dig själv att träffa någon annan att tänka på. Det kommer hjälpa dig att gå vidare. Att läka. Hoppas att du, trots omständigheterna, får en bra jul!
Många kramar!
*Snyft*
Tnx all...
Idag är inte en bra dag. Men visst är det bra att få avslut, det är det.
Burr. Jag lider med dig.
Låter skitjobbigt...vet precis vad du pratar om. Men det enda som är rätt här är ju avslut. Jag skriver det igen. Avslut. Och som Dylan sa...don't look back.
Uppenbarligen finns det inte grund nog...och då ska man inte slite ut sitt kämpande hjärta något mer...det kostar bara på.
Och det är sant som dom säger.
Tiden.
Läcker.
Alla.
Jag menar alla.
Sår.
Kramar/M
Du är på helt rätt spår, det gör ont (så ont) den första tiden. Men det går över, sakta sakta i början men en dag så är man hel igen.
Lycka till!
Du skulle kunna bli drama-regissör. Hoppas du repar dig snart.
Shit vad tråkigt. Jag trodde ni skulle greja det. Jag tycker inte man skall ta sådana här beslut i slutet på december/januari. Det är så mörkt och vi är så trötta.
Men du känner ju dig själv bäst. Sometimes you got to do what you got to do....
Kanske kan den här texten pigga upp:
http://www.youtube.com/watch?v=Mnbim-d15ZA
Försök att inte analysera. Vila dig i Jul om det går.
All the best.
A.
Det finns inget mer du kan göra, och sorgen är din bästa vän just nu... För min del var komposition och poesin den emotionella räddningen ur helvetet.. Jag trodde först att du citerade en kärleksroman, men nu vet jag att det är dina tankar och du bör definitivt skriva mer!
Ur min dikt Distant Stars:
"... When your dazzling existence evaporates this wretched body,
Letting it cross the frontiers to reach the boundless state. It is then,
When you depict the tangible landscape of my fervent yearning,
And I try to impress thy frail mind with great excitement. Alas, I foul!
Like an orphan hauled by solitude, I fear never to see you again.
Shattered in tears, your musical name surpasses the defect voice.
..."
Håll ihop Ms Take, håll ihop.
Det gör så ont ett tag att man bara vill dö, men gradvis så avtar den smärtan till nåt uthärdligt. Min lyckas bubbla upp till ytan vid de underligaste tillfällen dock.
Styrkekramar till dig som räddat mången till döden tråkig arbetsdag.
Söta hjärteknopp! Tänker på dig. Din julgran är världsfinast. Som du!
Shit! Blev aldeles tagen av dina ord. Gråt tills tårarna tar slut. Då tänker du mer logiskt sedan.
Många kramar!!!
Om han inte kan hålla fast helt, vafan skulle han då fria för? Fattar int'.
Det suger, men du är värd mer. Nån som vågar slänga upp hjärtat på bordet och älska på riktigt.
Han låter som ett riktigt klappträ...
Skicka en kommentar