MrX - The Very Beginning (Part 5)

Förlåt, det här har dröjt, men här kommer den :)

-----

Nästa morgon är han kvar. Hela dagen. Vid tillfället hade jag två killkompisar som bodde hos mig - och MrX uppförde sig som om det var den naturligaste saken i världen att han låg i kallingar i min soffa och drack kaffe och läste GP. Grabbarna, D & C, var aningens mindre coola med situationen, men hanterade det tropts allt rätt bra.

Så kom eftermiddagen/kvällen - och jag skulle på fest. Han fick gå hem. Det var visserligen bara ett par kvarter bort till stället där han hyrde i andra hand, men trots allt hem - bort från mig och hem till sig.

Festen var trevlig, härlig. Jag hade tokigt roligt. Den låg i Gamlestan, om jag inte minns fel. Inte kvarter jag brukar frekventera, men nog så kul ändå. Någonstans runt 3-snåret på morgonen satte jag mig i en taxi för att åka hem. Nästan inne i stan flög fan i mig. Jag tänkte - om han nu inte hade några problem med att bryta alla regler tänker jag inte störa mig heller. Jag plockade fram telefonen.

"Hej"
"HEJ!"
"Du..." lätt sluddrade jag fram
"Uh... ja?"
"Jag sitter i en taxi på väg från festen nu. Skall jag skicka hem den till mig eller till dig?"

*tystnad*

"Hallå? Är du kvar?"
"Hem till mig, absolut."

5 minuter senare står jag på Södra Victoriagatan. onykter och glad, och funderar på hur jag skall ta mig in till honom, som bor så krångligt bakom huset i gårdsingången. Till slut kommer han ner, i mysbyxor och keps, och släpper in mig. Han pussar mig på pannan. Tar av mig mina kläder, båddar ner mitt onyktra jag i sängen och lägger sig tätt intill i sked och somnar. Jag domnar bort i hans armar.

Några timmar senare, långt innan soluppgången, väcker han mig. Långt mindre avdomnad. Han tycker jag har fått sova av mig festen alldeles tillräckligt nu. Någon timme senare somar jag igen. Varm, lycklig, och något öm. Tillfredställd. Yes indeed... Inte för att hänga ut någon här, särskilt inte mig själv, men jag har mycket att jäföra med och OH MY GOD - som Janice skulle sagt.

Nästa morgon, han lånar mig sina khaki-shorts. jag tillbringar söndagen med att vandra runt i hans lägenhet i shorts och BH. Vi ligger i soffan och tittar på Nascar. Jag sitter i hans fönster och röker, i khakishorts och BH. Han har sagt efteråt att bilden av mig i fönstret, med hans alldeles för stora shorts och nästan ingenting mer, fastnat som cement i honom. Vi ligger i soffan och tittar på film. Vi dricker latte i köket. Vi ligger i soffan och... äh... bara, ummm... ligger. Very nice. Igen. Och igen. Och igen.... Lika bra varje gång. Eller, bättre och bättre, egentligen.

Det blir kväll. Nästa morgon skall jag upp och jobba, tidigt. Nästa morgon skall han åka till Stockholm. Tillbaka till universitetet. Något med exjobbet. Något med vännerna. Han följer mig hem till dörren. Vi stannar i porten och kysser varandra, länge. Vi har inte sagt någonting, inte lovat någonting, knappt ens tänkt någonting, bara mått bra.

Det är söndag kväll. Han har känt mig i 9 dagar, jag har känt honom i 2. Vi skrattade mycket åt det senare, att jag känt honom 1 vecka kortare än han känt mig. För att jag glömde honom, efter den första kvällen, och inte lärde känna honom (igen) förrän nästa fredag.

Måndagen kommer och går, tisdagen likaså. På onsdag ringer han - från bilen, med vännerna. Han ringer 1 gång. 2 gånger. 3 gånger. Fjärde gången ringer han när de ser Göteborg och är på väg in mot stan i bilen. Klockan är sent.

"Hej!"
"Hej bejbi" Jag ler för mig själv över det fjärde samtalet på kort tid.
"Jag sitter inte i en taxi, men väl i en bil, på väg in mot stan. Skall jag skicka den hem till mig eller hem till dig?"

*tystnad*

"Hem till mig, absolut"

[t.b.c.]
-----
Andra bloggar om: MrX, historia, kärlek, sex