Livet - take one
SOUND!
Ensam.
Saligt fri från representationens krav på artig men intelligent konversation och vaktad tunga sitter hon - jag - vid ett bord i hörnet på Villa Källhagens vackra matsal. Det är nära stängningsdags, de kvarvarande gästernas samtal skapar ett mjukt bakgrundssorl som stillsamt skapar fond till denna scen, ryckt ur den föreställning som är mitt liv.
LIGHTS!
Det djupröda vinet skimrar i purpur av scenens varma, lätt fladdrande ljussättning. Vinets förföriska smak och studens stillhet får ett litet leende att försiktigt smyga sig fram. Det lyser upp hennes - mitt - ansike mer än den enkla men ack så vackra ljuslyktan på bordet.
MOOD!
Tankarna fladdrar, som gatlyktorna på vattnet hon - jag - begrundar genom fönstret, långt bort på den andra stranden. Männen i mitt - hennes - liv får många av dem, tankarna, att stanna till ett tag, dröja sig kvar. Männen, de många, som passerat revy. Så många som varit så viktiga. Så få av dem som finns kvar. Den första kärleken, den andre, den tredje. Maken, managern, fadern - ja fadern mest av allt. Alla andra som en skugga av honom, den älskade. Den saknade.
De nuvarandre männen, som är så viktiga. Fast skillnaden är att nu vet hon - jag? - bättre när varaktighet kan vara flyktigt. Några bara för en tid, lämnar knappt några spår fast de kommenderat all tid under sin zenith, andra fastbrända för evigt trots att de bränner långsamare, kräver mindre. Styrelseordföranden, CEO'n, de andra arbetskamraterna. Vännerna, de nära, de som varit nära, de på väg bort och på väg tillbaka. Så självklart; MrX. MrNu. MrAlltid?Jag - hon? - kvinnan. Den enda konstanten i mitt liv. Och inte ens hon är konstant, som hon ändrats, utvecklats, stärkts. Brunnit upp, brunnit ut, och rest sig som Fenix ur askan, starkare & vackrare än någonsin. Ibland funderar, tänker, undrar jag om hon, den där Fenix, fortfarande är jag.
Men visst är hon det. Visst är jag det. Kanske måste det hända igen och igen, för jag brinner. Jag har alltid brunnit. Jag måste alltid brinna. Ibland gör det ont, men jag vet alltid att jag lever, och att jag gör mitt allra bästa att leva ett bra liv, ett jag kan vara nöjd med när bara askan är kvar. Visst planerar jag för framtiden, men jag lever för idag.
ACTION!
Det är inte en generalrepetition. Det är livet. Det är den stora kvällen. The Grand Opening. Den enda föreställningen.
And my god, what action it is....
-----
Andra bloggar om: livet, män, fågel fenix, utbrändhet, passion, eld, kärlek
19 kommentarer:
Vilket underbart inlägg.
word!
du äger.
suvärent formulerat.
Gött så!
Kan inte annat än buga för detta inlägg! Wow, är allt jag får fram. Woooow!
Fantastiskt skrivet. Det låter som något Du filat på länge...eller så är Du bara snuskigt skrivbegåvad.
;o)
Kan bara instämma med tidigare "talare". Fantastiskt bra skrivet. Du borde ta betalt för dina texter - det är definitivt din cup of tea
Trevlig helg!
/C
Underbart skrivet och underbart beskrivet!
Instämmer med ovanstående, samt vill tillägga att den där fenixbilden nog är den bästa jag sett hittills!
Å det lät så behagligt. Så skönt. Så ... harmoniskt och lyckligt. Och så blir jag skogstokig samtidigt för att du är i stan och inte säger till :P Och en annan sak ... vilket var hallelujahotellet???
verkligen snyggt skrivet!
Oj nu blev du lite filosofisk också. I like för vi har tydligen samma livsåskådning.
Kom att tänka på Gardells underbara föreställning
"Tillfällig gäst i ditt liv". Med din blogg har du blivit gäst i mitt liv. Kanske tillfällig men ändå.
Har en tävling på http://ferhat.blogg.se/ där man kan vinna en SF biobiljett, kolla in här:
http://ferhat.blogg.se/1202580944_dags_fr_en_tvling_hr.html
Sänder dig en alla hjärtans dag kram på kvällskvisten och hoppas du har haft en skön dag och får en ännu bättre kväll :)
Christina
www.tara.se
Det är sådär det måste kännas att vara trettiosomething..
Du besrkiver känslan med magiska ord.
saknar dig o inläggen
Vi saknar dig MsTake...
vi saknar dig jättemycket!
underhåll oss!
Nej nu var det på tok för länge sen! Förstår att du är en mycket busy woman med bättre saker för dig, såklart, men jag saknar dig!
Japp, fick mig en liten tankeställare där. Vackert!
Skicka en kommentar