Det finns en man i Göteborg som heter samma sak som MrX. Det finns det väl rätt många som gör, men just den här mannen ingick i min samling av 23-åringar som jag fick ihop sommaren 2005.
2005 var 23-åringarnas sommar, i alla fall i mitt liv. Vart jag än gick fanns de där. Snygga, roliga, och jävligt intresserade. Själv var jag något mindre intresserad, nysingel (från just MrX) som jag var, och dessutom inte känd för att vara cradle-snatcher, men just sommaren 2005 verkade dessutom alla snygga, roliga och intressanta 23-åringar se ut som 30. I alla fall i mina, inte helt sällan av alkohol beslöjade, ögon.
Så, jag samlade 23-åringar. Inte med mening - gud nej - men det blev några stycken. Tydligen samlade jag på män som hette som MrX också, för i de undantagsfall mannen som log mot mig över baren/på stranden/på fiket/på dansgolvet inte var 23 så hette han i alla fall X. Just den här 23-åringen är lite extra minnesvärd, då han alltså BÅDE var 23 och hette X. Två flugor på smällen, så att säga.
Ok, så jag var lite promiskuös. Jag är ursäktad, i alla fall i mina ögon. Jag var utbränd, nere och nydumpad. Kände mig som världshistoriens hemskaste och mest o-lyckade människa. Ful var jag också, och säkert rätt fet. Äh, ni vet väl, alla har varit där på sitt sätt. Så... 23-åringar som såg ut som 30-åringar, hade gudabenådade kroppar och mycket charm, de fick mig att ett litet tag känna mig vacker, sexig, och inte minst in control.
Det var en galen sommar, och väldigt rolig mitt i sorgen. Det kan nog komma fler historier om 23-åringar framöver, men just nu var det - efter denna enormt långa inledning - 23-åringen som hette X vi skall prata om. Vi kan kalla honom Surfaren. Han såg ut som en surfare, lång med rufsiga blonda lockar, solbränd med ett brett leende och en mage man kunde tvätta kläder på.
Surfaren och jag träffades, inte helt förvånande, på Nivå's uteterass. Jag var där med några vänner och snurrade runt i folkmängden med vänninnan C och hennes lilla kompaktkamera. Vi tog bilder på folk, och på oss, och på oss med folk, och var mer än lovligt fnittriga. Surfaren stod med sitt gäng av andra 23-åringar och såg roat på när vi kom fram och bad dem posa för oss.
"Bara om jag får en puss. Du kan fota det." sa surfaren och log med hela ansiktet mot mig.
Jag tittade på C som glatt nickade, så då ryckte jag på axlarna, skrattade och kysste honom. Eller blev kysst. Den var lång, den där kyssen. Jag höll på att få nackspärr för lång var ju inte bara kyssen utan även han, som sagt. Mycket tunga, varma stora händer runt kinden och i ryggslutet. Mumma.
När kyssen var över, och väldokumenterad i bild, tackade jag artigt för den och fladdrade lyckligt vidare i folkvimlet. Surfaren stod kvar med gapande mun, det fanns inte i hans världsbild att vi skulle kyssas så och att jag sedan skulle gå. Det tog 10 minuter eller så innan han hade letat rätt på mig, nu på en helt annan våning vid en helt annan bar.
"Men.. hallå. Du kan ju inte bara gå?!"
"Jo, det kunde jag ju, tydligen" Jag skrattade "Men kul att du kom efter!"
Han blev kvar i mitt gäng och stod närmre och närmre. Det blev allt senare och till slut var det dags att gå hem. Till mig, det hade liksom stått klart ett tag, utan ord. Vi kom hem, fick av oss kläderna i hallen och hade - för att vara så sent, och första gången, och med alkohol i kroppen - riktigt, riktigt bra sex. Vilken kropp, oh la la!
Efteråt kände jag mig lite kymig. Inte för vad som hänt, nej nej. Naturligaste saken i världen, och snygg och duktig på vad han gjorde var han också - utan för den efterföljande närheten, som jag ju inte alls var ute efter. I alla fall inte ikväll. Skulle jag behöva sova med sminket på för att behålla masken, skulle jag behöva ligga obekvämt brevid någon jag inte kände. Nej, det kändes inte bra helt enkelt.
Jag svepte in mig i en filt och gick ut och satte mig i soffan i vardagsrummet. Ett par minuter senare kom han ut efter mig, i bara kallingarna. Hela hans uppsyn var som en katt efter en skål grädde, han var helt otroligt nöjd med sig själv och med situationen. Han sträckte på sig med bägge armarna ut åt sidorna och satte sig brevid mig i soffan med ena armen runt mina axlar. Plötsligt kände jag att nej, jag kan inte göra det här.
"Du...?"
"Mmmmmmm. Mår du bra?"
"Ja alltså, det var det jag ville prata om. Jag vet ju att du inte bor så långt härifrån, annars hade jag inte kunnat med men..." Jag tystnar, samlar mod, tar ett djupt andetag och säger sedan resten i en snabb följd "Jo, jag sover så himla dåligt med någon brevid mig, och dessutom skall jag upp tidigt imorgon*, så jag skulle uppskatta om du kan gå hem nu."
Han stelnade till, blev styv som en staty.
"Vad SA du?"
"Jo, jag skulle vilja att du går hem. Du bor ju på gångavstånd så det blir väl inte så jobbigt?"
Han stirrade på mig med hela ansiktet fullskrivet av schock.
"Men DU kan väl inte säga så??? Du är ju TJEJ!!"
Det skulle han inte sagt. Hela min inställning om att vara gullig och lugn och ändå få vara ifred rann av mig. Jag blev inte arg, men rejält kylig.
"Jo, det kan jag. Jag gjorde just det. Tänker du respektera det, eller?"
Han ställer sig upp och stampar ut i sovrummet, muttrar ilsket för sig själv medan han drar på sig sina kläder. Är fortfarande sur när han kommer ut i hallen och gräver efter skor och jacka men börjar mjukna/lugna ner sig när ytterdörren öppnas. Jag står vid dörren för att vinka av honom**. Han pausar, halvvägs ut, och ser ut som något av en blöt hundvalp.
"Men du... kan jag inte få ditt nummer?"
What? Alltså, jag vet att tjejer kan vara lite långsamma med att plocka upp "inte intresserad-signaler", men kan man bli så mycket tydligare än vad jag var?
"Vet du vad vännen?" säger jag "Mitt namn står på dörren och jag finns i boken."
Han går, jag låser och går in och sminkar av mig- mycket lättad och med naggande dåligt samvete, för visst har han rätt. Jag kan ju inte säga så, jag är ju tjej.
-----
Nötter:
* Lögn, lögn, LÖÖÖÖGN
** Och för att kolla att dörren VERKLIGEN stängs.
-----
Andra bloggar om: män, sex, party, könsroller
