MrX - The Very Beginning (Part 5)

Förlåt, det här har dröjt, men här kommer den :)

-----

Nästa morgon är han kvar. Hela dagen. Vid tillfället hade jag två killkompisar som bodde hos mig - och MrX uppförde sig som om det var den naturligaste saken i världen att han låg i kallingar i min soffa och drack kaffe och läste GP. Grabbarna, D & C, var aningens mindre coola med situationen, men hanterade det tropts allt rätt bra.

Så kom eftermiddagen/kvällen - och jag skulle på fest. Han fick gå hem. Det var visserligen bara ett par kvarter bort till stället där han hyrde i andra hand, men trots allt hem - bort från mig och hem till sig.

Festen var trevlig, härlig. Jag hade tokigt roligt. Den låg i Gamlestan, om jag inte minns fel. Inte kvarter jag brukar frekventera, men nog så kul ändå. Någonstans runt 3-snåret på morgonen satte jag mig i en taxi för att åka hem. Nästan inne i stan flög fan i mig. Jag tänkte - om han nu inte hade några problem med att bryta alla regler tänker jag inte störa mig heller. Jag plockade fram telefonen.

"Hej"
"HEJ!"
"Du..." lätt sluddrade jag fram
"Uh... ja?"
"Jag sitter i en taxi på väg från festen nu. Skall jag skicka hem den till mig eller till dig?"

*tystnad*

"Hallå? Är du kvar?"
"Hem till mig, absolut."

5 minuter senare står jag på Södra Victoriagatan. onykter och glad, och funderar på hur jag skall ta mig in till honom, som bor så krångligt bakom huset i gårdsingången. Till slut kommer han ner, i mysbyxor och keps, och släpper in mig. Han pussar mig på pannan. Tar av mig mina kläder, båddar ner mitt onyktra jag i sängen och lägger sig tätt intill i sked och somnar. Jag domnar bort i hans armar.

Några timmar senare, långt innan soluppgången, väcker han mig. Långt mindre avdomnad. Han tycker jag har fått sova av mig festen alldeles tillräckligt nu. Någon timme senare somar jag igen. Varm, lycklig, och något öm. Tillfredställd. Yes indeed... Inte för att hänga ut någon här, särskilt inte mig själv, men jag har mycket att jäföra med och OH MY GOD - som Janice skulle sagt.

Nästa morgon, han lånar mig sina khaki-shorts. jag tillbringar söndagen med att vandra runt i hans lägenhet i shorts och BH. Vi ligger i soffan och tittar på Nascar. Jag sitter i hans fönster och röker, i khakishorts och BH. Han har sagt efteråt att bilden av mig i fönstret, med hans alldeles för stora shorts och nästan ingenting mer, fastnat som cement i honom. Vi ligger i soffan och tittar på film. Vi dricker latte i köket. Vi ligger i soffan och... äh... bara, ummm... ligger. Very nice. Igen. Och igen. Och igen.... Lika bra varje gång. Eller, bättre och bättre, egentligen.

Det blir kväll. Nästa morgon skall jag upp och jobba, tidigt. Nästa morgon skall han åka till Stockholm. Tillbaka till universitetet. Något med exjobbet. Något med vännerna. Han följer mig hem till dörren. Vi stannar i porten och kysser varandra, länge. Vi har inte sagt någonting, inte lovat någonting, knappt ens tänkt någonting, bara mått bra.

Det är söndag kväll. Han har känt mig i 9 dagar, jag har känt honom i 2. Vi skrattade mycket åt det senare, att jag känt honom 1 vecka kortare än han känt mig. För att jag glömde honom, efter den första kvällen, och inte lärde känna honom (igen) förrän nästa fredag.

Måndagen kommer och går, tisdagen likaså. På onsdag ringer han - från bilen, med vännerna. Han ringer 1 gång. 2 gånger. 3 gånger. Fjärde gången ringer han när de ser Göteborg och är på väg in mot stan i bilen. Klockan är sent.

"Hej!"
"Hej bejbi" Jag ler för mig själv över det fjärde samtalet på kort tid.
"Jag sitter inte i en taxi, men väl i en bil, på väg in mot stan. Skall jag skicka den hem till mig eller hem till dig?"

*tystnad*

"Hem till mig, absolut"

[t.b.c.]
-----
Andra bloggar om: MrX, historia, kärlek, sex

Mr X - The Very Beginning (Part 4)

Det var bara att bita ihop. Vad annars skulle jag göra? Dessutom, han hade ju varit trevlig, och charmig, på telefon - OCH jag hade en hel hög av mina kollegor med mig.

Vi satt kvar på puben ett tag, sedan till Farellis för lite mat, och slutligen till eXcet igen - som just då var något av ett favorithak. MrX flirtade med mig hela kvällen, stora charmen på, och jag mjuknade långsamt till att tycka att han trots allt var en rätt trevlig prick. Och ganska snygg... men fortfarande INTE intressant. Han är väldigt duktig på sån't här, MrX. På att lyssna, skratta på rätt ställen och rent generellt få en kvinna att känna sig speciell. Inte helt van att bli dissad, han inte.

Det blir sena kvällen, många långa drinkar senare, och vi sitter i skinnfåtöljerna i eXcets loungedel. Min kollega M, från Polen, och jag sitter och pratar. Ämnet ramlar in på MrX, som sitter på min andra sida men alltför långt bort för att höra oss.

"You know, X over there, he REALLY wants you..." säger M, omutifall att jag inte skulle ha märkt något.
"I know, I know. It's kind of funny really. Flattering, but that's just NOT going to happen!" svarar jag*.

Ytterligare lite senare är det bara jag, MrX, M och ytterligare en polsk kollega kvar. eXcet skall precis stänga och vi bestämmer oss för att köpa lite nattamat och ta oss hem till mig, som bodde närmast. Sagt och gjort.

Väl hemma sitter vi och pratar och äter. MrX flyttar sig allt närmare mig, och fullständigt utstrålar charm. Jag smälter lite till. Kollegan M kommer till räddning - han har ju fått höra att jag inte alls är intresserad, och klämmer sig ner mellan mig och X i soffan. Här hade MrX kunnat gå på ett otal minor, men istället löser han det genom att på ett snyggt och naturligt sätt börja prata med M istället. Snart är vi alla inblandade i en trevligt diskussion, och när M går på toaletten flyttar sig X nära mig igen. Plötsligt tystnar han, stirrar mig djupt in i ögonen, tar försiktigt tag i mitt ansikte med sina händer och kysser mig så att mina knän hade gett efter, om jag nu inte redan suttit ner. Jag tappar andan helt, och inser plötsligt att JO, jag tycker ju faktiskt att den här killen är riktigt het!

När M kommer tillbaka från toaletten har Mr X armen om mina axlar och våra händer är inflätade i varandra. Strax efteråt tycker mina kollegor att de börjar känna sig överflödiga. M gör ett sista försök till räddning.

"We'll leave now, MsTake, I know you have to get up in the morning. Mr X, do you want to share a cab?"
"Skall jag gå...?" Mr X smeker mig över armen och småler.
"You guys go ahead, we'll talk some more. Bye bye!" jag vinkar av kollegorna utan att ta ögonen av X.

Cencuren lägger en mörkröd sammetsridå över min lägenhet. Länge. Fantastiskt. Underbart. Sanslöst. Otroligt. Vi brinner upp i varandras armar. Solen skiner sina långt ifrån första strålar in igenom mitt sovrumsfönster när ridån går upp, och finner oss utmattade och lyckligt småleende. Vi somnar tätt omslingrade.

[t.b.c.]
-----
Nötter:
* Tror ni jag fått äta upp det, eller? :)
-----
Andra bloggar om: Mr X, historia, kärlek, sex

MrX - The Very Beginning (part 3)

Historian har en egen label, så vill du läsa den i sin helhet hittar du den bland MrX-länkarna till höger.
-----
Det gick ett par dagar, 3-4 skulle jag tro. MrX var glömd, mer eller mindre i samma sekund som jag gick hem från eXcet. Så ringde min mobiltelefon.

"Halloj MsTake, det här är MrX!"
Min hjärna gick på högvarv. "X.... X.... känner jag någon X....? Nej, det tror jag inte jag gör men det låter ju som om han känner mig! Vart fasen känner jag honom ifrån då?"

Efter ett par microsekunder beslutar jag mig för att spela med. Tänkte att jag kommer på vem det är under samtalets gång. Kanske någon gammal klasskamrat, kanske någon icke minnesvärd dejt. ÄH, det kommer.... tänkte jag.

Så pratades vi vid i nästan en halvtimme. Det var en otroligt charmig kille jag pratade med, jag skrattade mig igenom samtalet. Jag stack in små frågor för att försöka klura ut vem det var, som bara förvirrade mig mer. När jag frågade vad han gjort det senaste så drog han iväg på någon lång utläggning om hur han varit med M och tittat på en bil, dragit ut på havet med F & C, och alla vännernas namn levererades som om jag också borde veta vilka det var. Jag blev allt mer förvirrad, och inte en gnutta klokare på vem jag pratade med.

Men, killen var ju rolig. Och charmig. När han frågade om vi inte kunde ses snart behövde jag inte tveka länge, däremot var det inte bråttom. Jag skulle ut på after work på fredagen, denna gång med mitt jobb, och frågade om han hade lust att hänga med. Ja tack, det ville han gärna. Kanon, då ses vi där och där... Jag ringer om vi ändrar planerna. Bra så.

På torsdag ringer han igen, när jag är på jobbet. Ytterligare ett långt telefonsamtal, ytterligare förvirring för stackars MsTake. Vem f*n ÄR människan? Trots att jag grävde i min hjärna ville inga idéer dyka upp. Hur hade han fått mitt nummer? Varför låter han som han känner mig? Vilka är alla de här vännerna han pratar om som om jag visste vilka de var? Någon slags kosmisk obalans och nummerförvirring kanske?

Fredagen kom, ett glatt gäng lämnar jobbet och går ner på stan. Vi börjar på en pub, där också MrX skall sluta upp. Mitt gäng har varit där i någon timme när han kommer. Jag sitter vid baren och pratar med en av mina kollegor, och håller utkik över ingången, när han kliver in.

I samma sekund som jag ser honom slår igenkänningen till med full kraft. Jag tittar på honom utan att ställa mig upp för att gå och hälsa, paralyserad av en enda tanke som tar upp hela min hjärna....

"Oh NEJ, var det HAN???"
-----
Andra bloggar om: MrX, kärlek, historia, uppförsbacke

MrX - The Very Beginning (part 2)

Del 1 hittar du här.
-----
När det så gått några timmar och vi alla var glada och smålulliga bestämde sig en stor del av gänget för att vandra vidare. Målet var eXcet. På promenaden från SoHo till eXcet pratade jag och MrX med varandra hela vägen.

Det här var en rätt så mysig kille, tyckte jag. Inte så konstigt kanske, då han ju hade bestämt sig för mig och har fantastiskt hög social kompetens, så när han slog på stora charmen kunde jag inte finna honom annat än trevlig.

Lite väl Stockholmsk kanske. Och fortfarande aningen studentikos. Han hade nyligen anlänt i Götet för att göra sitt ex-jobb, på VCC (Volvo Car Corporation). Hans studietid hade varvats med långresor, bland annat 9 månader på andra sidan jorden, och han hade en rätt lång militärtjänstgöring bakom sig. Detta var orsaken att han, vid nyss fyllda 29, inte var redo för ex-jobb förrän nu.

Väl framme på eXcet stod vi i baren och fortsatte prata. MrX blev onykter lite fortare än jag, och jag minns att jag tyckte han blev lite jobbig när har pratade mer med min urringning än med mig. Vid det här laget var han tvungen att hänga på baren för att stå rakt, och talande inte rent längre.

Hint grabbar: INTE sexigt!

Jag vände mig om för att prata med Pokerspelaren ett tag, och när jag vände tillbaka stod MrX och pratade med en annan kvinnas urringning istället. Djupt ner i hennes urringning, och med handen om hennes midja. Jahaja.

-----
MrX version av den här delen av kvällen (plockad från hur han brukar återberätta det).
"MsTake var väldigt tydlig med att hon inte skulle stanna så länge, och när hon sedan vände ryggen till mig - rätt demonstrativt - för att prata med Pokerspelaren så stod det en tjej brevid mig i baren på en gång. Hon frågade om hon fick bjuda på en drink, och jag sa ja. Så beställde hon i rask takt in tre 6'or. Innan detta var jag bara lite på örat, men plötsligt slog allt på en gång. Så ja, jag var nog rätt full när MsTake kom tillbaka. Jag försökte nog prata med henne, men hon bara gick"
-----

Jag var trött och sliten efter en låååång arbetsvecka, och valde att gå hem. Inte sur, men heller inte vidare värst imponerad av hans beteende. Däremot hade det varit kanonkul att träffa Pokerspelaren igen, så jag räknade min kväll som klart lyckad. Alltså gick jag hem och glömde prompt bort MrX. I mitt huvud var han ytterligare en av de män som försöker dricka till sig mod och bara blir fulla och dumma, inte minnesvärd. Sorterad i hjärnan som ointressant. Så slutade den första dagen.
-----
Andra bloggar om: MrX, kärlek, historia

MrX - The Very Beginning (part 1)

Det är en lång historia, så jag delar upp den.
-----
Det var en gång för länge sedan...

Eller, mer exakt, den 10e september 2004. Kanske inte SÅ länge sedan, in retrospekt? Pokerspelaren* hade arrangerat afterwork, dragit ihop skilda delar av sin vänkrets så at vi blev ett trettiotal, som skulle träffas på SoHo. Förutom Pokerspelaren** kände jag ingen.


Runt den här tiden arbetade jag väldigt mycket. Jag var inhyrd som Program Manager på ett enormt IT-projekt och rattade över 50 projektmedlemmar i 3 länder (Sverige, Polen, Indien). När jag dyker upp på AW'n kommer jag rätt sent, rätt från jobbet och har på mig en skräddarsydd grå kritstreckskostym (storlek 36, eller en Italiensk 40) och skyhöga klackar. Håret, som just då gick nästan till midjan, var upsatt i i en stram knut. Min hud var porslinsvit av många kontorstimmar, sminket vällagt och en cigarett nästan konstant närvarande i högerhanden. Jag var, kort sagt, jävligt mycket business.

Många av de andra i gruppen var Pokerspelarens gamla studiekamrater (så även MrX) och stilen på övriga var, för att utrycka det milt, något ledigare än den jag uppvisade. MrX blev genast fascinerad av mig (har han berättat senare***) men jag tillbringade det mesta av min tid med Pokerspelaren, som jag inte sett på ett tag.

Timmarna gick, vinet slank ner, och MrX förde sig allt närmare de diskussioner jag var med i. Vi pratade bilar ett tag. MrX, som är extremt bil och motorintresserad, säger att avgörandet för honom kom när jag berättade att jag nyligen sålt min ögonsten - en Pontiac Firebird av nyare modell. En tjej som med kärlek berättar om sin Firebird, motorvolymer och fartglädje kan ju inte vara annat än fantastisk, tänkte han****
-----
Nötter:
* Så jodå, ni som tyckte er komma ihåg att det var genom honom kom ihåg helt rätt.
** Kommer ni inte ihåg honom, så läs om honom här & här. Det är en himla fin historia.
*** Att jag minns hur jag såg ut har mest att göra med att HAN minns det så väl och jag har hört honom berätta historian många gånger. Oftast med tillägget "att hon dessutom var formad som en slimmad gitarr gjorde ju inte saken sämre!".
**** Åter igen, hans ord, inte mina.
-----
Andra bloggar om: kärlek, historia, SoHo, Mr X