I am what I am
Ja, jag vet. Jag veeeet att jag bollar flera olika män i luften. Jag vet att jag träffar, pratar med och tar hem (om än bara på Burger King och lådvin) främmande män på krogen. Jag vet också att det kanske verkar rimma lite illa med den hjärtesorg jag påstår mig ha över Mr.X. Fast egentligen: Inte påstår mig, som jag HAR, med stora bokstäver.
Men, så här är det. Jag måste, MÅSTE försöka ta mig vidare från Mr.X. Den här halvlöftessituationen vi är i nu bara fungerar inte. Samtidigt kan jag inte släppa honom helt utan fortsätter prata med honom på telefon och blir så vansinnigt glad över rara sms. Så någonstans djupt ner i själen när jag väl hoppet, kantänka.
Resultatet blir att jag dejtar, underbara sköna killar, men ändå inte kan ge mitt hjärta till någon. Jag går på dejter jag inte känner för (för allt jag egentligen vill göra är att mysa med Mr.X.) och dricker drinkar och skrattar med främlingar på krogen. Det kommer att fortsätta så fram till att jag antingen:
- Träffar någon annan som jag blir vansinnigt förälskad i
- Blir så förbannad och trött på Mr.X. att jag slutar känna så här för honom mer. Ilska och irritation finns i alla fall där det bara var sorg för ett tag sedan.
- Blir tillsammans med Mr.X. igen (oh hemska tanke?)
Så, snälla döm mig inte för att jag fladdrar runt som en nattfjäril - jag är precis lika förvirrad som malen vid lampan. Han är varm, han är ljus och han drar mig till sig med en obeveklig kraft trots att jag vet att han inte är bra för mig. Därför söker jag mig till dem, Den Vackre, Den Rolige, Den Kulturelle (fast han har ju gått och blivit kompis), Den Stilfulle. Sist men inte minst, alla framtida Den ... där väl förhoppningsvis någon av dem visar sig vara inte en Den utan en Han.
Jag är ingen dålig flicka. I alla fall inte som jag bedömmer det. Jag försöker vara ärlig, så gott det går. Men, säger jag till dem "Du, jag dejtar gärna dig men jag har känslor för mitt x som kan ställa till det."? Nej, det gör jag faktiskt inte. Jag tycker inte det ingår i vanlig ärlighet runt de första dejterna. Det finns ett ton bagage hos var och en av de män jag träffar som jag inte heller hör talas om.
Finns det några bättre sätt att lösa det här kanske? Vad vet jag.
Råd emottages, som vanligt, tacksamt...
-----
Andra bloggar om: dejting, komplikationer, hjärtesorg
8 kommentarer:
Är det inte malen vid ljuset? *fräs* :)
Jaja. Det är okej. Jag skulle inte lösa det på det viset. Men jag är ju inte dejtartypen ändå. Vi tycker om dig ändå:) Eller jag gör det om några veckor igen...
Näe, jag tycker du gör helt rätt. Vi saknar lite dejtkultur här i Sverige. Vi behöver lära oss att dejta mer förutsättningslöst och avslappnat, sedan om det verkligen säger klick då kan man vara mer seriös. Hur ska man annars lära känna den potentiella Han?
ja, dessutom är det ball att det är en flicka som står för jongleringskonsterna. jag tycker att det är fair så länge du inte lovar herrarna guld och gröna skogar. för allt du vet (?) kan ju de göra likadant.
Det är inte ball oavsett vem som håller på med jongleringskonsterna... Men vi siktar väl på jämlikhet överallt.
Tycker inte du gör nåt fel!! Bra och se vad som erbjuds därute !! Däremot tror jag inte att jag är den som skulle klara av flera killar samtidigt ... ;)
Goingar är ni allihop, tjejer - tack så mycket.
Kaptenen, om du inte är snäll så blir det ingen singelfest ;)
Jag tolkade D Haraways inlägg om jonglering som någonting inte så bra. Precis. Jag bara längtar att bli "Den lilla-otäcka-som-ser-ut-som-ringaren-i-notre-dame."
Men uppenbarligen väcker jag lite tankar och det är ju alltid bra.
As said before: Du sköter det perfekt! Jag skulle inte ens tänka en dålig tanke - du lever livet. Är inte elak mot någon och har huvudet över ytan. Kram!
Skicka en kommentar