Gräddmunkar och Tequila

Nu börjar jag bli hungrig. Lite. Det är ett bra tecken, eller hur?

Fast inte på något jag har i kylskåpet så klart: nej, nu är jag hungrig på.... tänka tänka. Gräddmunkar! Ja, DET vore gott!* Då gäller det bara att ta sig till affären då. Ummm, vänta nu. Då måste man ställa sig upp, ta på sig kläder, ta på sig skoooor (och då måste man böja sig ner, min mage, ojojojojoj) och ta sig ner för trappan och... nej, jag struntar nog i det här.

Ändå bor jag så nära affären att jag i princip borde kunna hissa ner en hink med pengar i och en lapp om vad jag vill ha när jag är sjuk, eller riktigt bakis*** men jag har aldrig fått affärsbiträdena att tända på den idén...

-----
* Nej, jag är inte gravid. Jag tror mitt undermedvetna tror att något som är så lätt och fluffigt som en gräddmunk bara MÅSTE vara bra för magen. Mjukt som bomull liksom. Mitt undermedvetna är inte så smart alla gånger**
** Något som också märks av rätt tydligt sent på en lördagkväll, när mitt medvetna jag gått och lagt sig för länge sedan men min kropp av något skäl är kvar på krogen ändå. Då är det mitt undermetventna som styr ja. Det är den lille jäveln som sägger "Jag har fått en bra ide, vad sägs om ett Tequila-race?!?!?!"
*** Något som inte helt sällan är en direkt påföljd av att ha låtit mitt undermetvetna yla om tequilarace.
-----
Andra bloggar om: tequila-race, affärsidé, konvalecens