Gräddmunkar och Tequila
Nu börjar jag bli hungrig. Lite. Det är ett bra tecken, eller hur?
Fast inte på något jag har i kylskåpet så klart: nej, nu är jag hungrig på.... tänka tänka. Gräddmunkar! Ja, DET vore gott!* Då gäller det bara att ta sig till affären då. Ummm, vänta nu. Då måste man ställa sig upp, ta på sig kläder, ta på sig skoooor (och då måste man böja sig ner, min mage, ojojojojoj) och ta sig ner för trappan och... nej, jag struntar nog i det här.
Ändå bor jag så nära affären att jag i princip borde kunna hissa ner en hink med pengar i och en lapp om vad jag vill ha när jag är sjuk, eller riktigt bakis*** men jag har aldrig fått affärsbiträdena att tända på den idén...
-----
* Nej, jag är inte gravid. Jag tror mitt undermedvetna tror att något som är så lätt och fluffigt som en gräddmunk bara MÅSTE vara bra för magen. Mjukt som bomull liksom. Mitt undermedvetna är inte så smart alla gånger**
** Något som också märks av rätt tydligt sent på en lördagkväll, när mitt medvetna jag gått och lagt sig för länge sedan men min kropp av något skäl är kvar på krogen ändå. Då är det mitt undermetventna som styr ja. Det är den lille jäveln som sägger "Jag har fått en bra ide, vad sägs om ett Tequila-race?!?!?!"
*** Något som inte helt sällan är en direkt påföljd av att ha låtit mitt undermetvetna yla om tequilarace.
-----
Andra bloggar om: tequila-race, affärsidé, konvalecens
5 kommentarer:
Du vet, sådana där fluffiga saker. Nästan bara vispad äggvita och socker, med ett tunt tunt skal av choklad strösslad med cocos.
Gräddmunk... Mmmmmmm...
Gräddmunkar är ju jätteäckligt... När får jag inbjudan till singelfesten då? :D
Göteborg i all ära men ni snackar helt sjukt galet där uppe. Gräddbullar heter det! Och kommer du dragande med SAOL så skickar jag fågelinfluensan på dig, sötnos. ;)
gräddtårta och genever, det äckligaste ever. kärlek till dig finaste.
På tal om tequilarace. Två tjejer kommer in på krogen och tänker att här ska det festas!
"Hörrö bartenden TEQUILARACE!!!!"
"Visst, hur mångs ska ni ha?"
"Två."
Och tjejerna menade då inte ens två, som i två var utan två, som i en var. Det kallar jag tequilarace det... Dock slipper man kanske de smärtsamma upplevelserna eferåt.
Skicka en kommentar