Vänskap
Ibland är det svårt...
Hur skall man göra, hur skall man hantera vänner och känslor? Jag har många manliga vänner. Några har varit romanser som senare blivit vänskap. Några har alltid varit vänner. Många har varit män som först blivit förälskade i mig och sedan, oftast efter att de blivit kära i någon annan, lyckas se mig som bara vän.
Några är vänner nu, men känner mer (än jag). Hur gör man? Dumpar vänskapen för att det känns för svårt? Försöker hålla avståndet men ändå närheten?
Och varför, VARFÖR är det mitt ansvar att det funkar?
Jag bara frågar....
-----
Andra bloggar om: vänskap, kärlek, ansvar
7 kommentarer:
Det är det inte. Det är ju inte du som har svårt att se var gränserna för era relationer går. Om det är för tufft för dem att hantera att deras känslor är starkare
/annorlunda än dina så får dom göra som min livvakt.
Han skickade ett sms där han skrev att det är för jobbigt för honom att älska mig på avstånd och att han inte kan vara "bara" min vän. Sen bad han mig att inte kontakta honom mer...
Det sved, såklart, för jag tycker otroligt mkt om honom. Men jag måste acceptera det..
Problemet känns igen. Men att det är du som är ansvarig och får hantera det känns ju rätt självklart.
Givetvis för att undvika missförstånd så är allt ditt ansvar, och allt är ditt fel om det går åt skogen. Ansvarsfördelningen förenklar eventuella framtida förvecklingar... *ler mycket igenkännande*
Det är det för att du inte är nöjd med situationen baby. Det är som med alla andra vänskaper,om det inte känns bra så är det dags att dra vidare. :)
Om man inte vill egoboosta dvs, men det är ju rätt ego...=) (och?)
Din blogg roar mig så smått, på ett bra sätt! Har dock bara ögnat igenom ett par rader men ser fram emot fler. Uppskattas väl alltid att läsa antar jag så det fick bli till en kommentar!
du måste väll inte gör någonting eller?! tror att alla relationer är svåra nån gång ..det e väll egentligen "bara" att välja vilka relationer man vill behålla..
Hmm... svårt problem det där.
Det är väl inte helt ovanligt att man går och är lite småförtjust (och ibland kanske mer än bara "små-") i sina vänner/kompisar av motsatt kön lite av och till.
Poängen är att så länge det går i perioder är det bara att ignorera.
Jag tycker, med andra ord, inte att det är ditt problem. Om sen känslorna hos killen blir mer permanenta får han väl ta ett snack med dig om saken, men det är fortfarande hans jobb att ta upp det anser jag.
Oj,vad man känner igen sig! Hur gör man när ens förhållande mer känns som djup vänskap än förälskelse/kärlek? Man kan ju inte bara dumpa det när man har så förbannat kul ihop...
Skicka en kommentar